Inte så optimistisk

10 oktober , 2008

Via MinaModerataKarameller så hittar jag ett utspel från Per Schlingmann och en post av Karl Sigfrid och tyvärr måste jag säga att jag inte alls är lika optimistisk som någon av dessa två angående Pers kommentarer och vad som kommer att hända inom moderaterna.

Både Mary och Karl hyser hopp om att Moderaterna ska lyssna på bloggare, medlemmar av det egna partiet och andra och… Tja… Jag är lessen, men med tanke på hur bra de har lyssnat hittills på dagens ”ungdomar” så är jag verkligen inte hoppfull. Speciellt inte om man ser till hur väl de lyssnade på den proteststormen som blev runt FRA-lagen. Där hade de verkligen en chans att visa att de lyssnade, men med tanke på vissa svar som har inkommit i husförhöret om sagda lag, så verkar vissa inte ha lyssnat alls.

För länge sen så läste jag Samtalen med Konfucius och skrev ner några av de delar av boken som för mig verkligen stod ut. Helt enkelt för att jag tyckte det var riktigt smarta saker och ville spara för framtiden. Ett av mina favoritstycken är:

”Tzu-Kung frågade vad som kännetecknar en upphöjd. Konfucius sade: Han handlar innan han talar; sedan talar han efter sina handlingars art.”

Reinfeldt har handlat. Och han har visat att det där med att lyssna på folk… det är inte så kul att göra. Det finns så klart fler anledningar än agerandet kring FRA-lagen som gör att jag inte tror på förändringen. FRA-lagen är inte första gången de senaste åren som politiker i allmänhet har visat att de inte lyssnar och tar till sig. Och det blir inte bättre av att det sprids propaganda på skolor maskerat som fakta, eller att en långtgående antifildelningslag förhandlas fram i smyg. Det är så mycket som har hänt de senate åren som undergräver alla påståenden om att lyssna.

Sen finns det en del intressanta saker om det här utspelet i sig också. Mary har hela utskicket, men jag nöjer mig med en liten bit:

”Den lagrådsremiss som nu presenteras är ett förslag för att tillgodose dessa båda intressen.”

Per menar här att man men den nya lagen om en privat poliskår tillgodoser både upphovsrättsinnehavarna och ungdomarna som fildelar. Men det gör man inte. Den nya lagen innebär att privata aktörer får mer långtgående rättigheter än vad våra poliser har och att rättssäkerheten läggs åt sidan. Och det kommer dessutom inte röra fildelningen ett råg i ryggen.

Och sen säger Karl nåt intressant i en kommentar till sin post:

Om jag dikterade lagarna skulle…

Hmm… med tanke på att Karl sitter i riksdagen så känns det där som en extremt konstig formulering. För jag hade för mig att riksdagsledamöterna hade nåt att säga om nya lagar…

Jag tror verkligen inte att Moderaterna kommer att lyssna och att den här lagen kommer dras igenom som den är, och jag är uppenbarligen inte ensam om att tro det. Jag tror inte vi kommer få nån förändring i de här frågorna förrän antingen vi pirater är inne i riskdagen eller tills dess att tillräckligt många politiker har bytts ut mot en yngre generation. Det är vad jag tror.

Men jag hoppas att jag har fel. Jag hoppas verkligen att jag har fel…

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag har tagit mig friheten att följa Emmas exempel och lyfter här fram en kommentar skriven av Anders Andersson hos Anna Troberg.

Kommentar från Anders Andersson
October 9, 2008, 6:02 pm

Yttrandefriheten kan tolerera att enskilda kivas inbördes om vem som varit först med ett visst yttrande, för om någon annan redan har sagt precis det jag vill säga och vem som helst kan ta del av det, då är ju min upprepning av yttrandet onödig. De rättsliga konsekvenserna av att man sprider någon annans yttrande bör inte bli värre än att man får ersätta upphovsmannen för den faktiska förlust han gjorde. Staten må tillhandahålla en domare som har att lösa tvisten mellan parterna, men där går gränsen.

Det är när man blandar in polis och åklagare i frågan om ensamrätt att uttrycka sig med vissa ord, bilder eller ljud som jag kliver av tåget. Då har staten lagt sig i något med vilket den strängt taget inte har att göra, själva yttrandefriheten. Jag avgör själv när och i vilken mån jag skall försvara min egen ensamrätt; den åklagare som utan en uttrycklig angivelse från min sida hänvisar till min upphovsrätt för att bryta sig in i min motparts eller någon annans bostad, skrämma slag på hans familj och beröva honom hans skrivmateriel, den åklagaren kränker mina rättigheter å det allra grövsta. Det är som att låna ut ett rep till grannen, och få tillbaka det med blodfläckar på till följd av hur det har använts.

Jag har velat tro att vanliga författare och andra kreatörer vilkas verk missbrukats för att trakassera “obekväma” individer har varit omedvetna om vad deras förläggare ställt till med, och därför inte hållit dem ansvariga. Så länge Tage Danielsson och Povel Ramel har ägnat sig åt sitt skapande i stället för åt att polisanmäla sina beundrare, så har jag kunnat uppskatta deras verk och även betala för fysiska exemplar eller framföranden, trots att jag har känt till hur illa ställt det är med lagen.

När en upphovsman däremot ger uttryck för en egen ambition att drämma till “fildelare” eller andra kulturnjutare med lagens långa arm, då plockar jag sagde upphovsmans verk ur min bokhylla och lägger dem i något mörkt skåp. Så har jag gjort med Adolf Hitlers Mein Kampf, helt enkelt därför att jag inte tycker den boken är något att skylta med. Hitler lär för övrigt också ha haft invändningar när hans bok på 1930-talet gavs ut i ocensurerad utgåva i USA. Den som inte tolererar sina medmänniskors yttrande- och informationsfrihet skall inte få en krona av mig i ersättning för sitt eget utnyttjande av samma friheter. Om det innebär att jag inte kan läsa vederbörandes verk på laglig väg, so be it. Hellre bryter jag själv mot lagen, än jag betalar någon för att utöva våld mot mina medmänniskor.

Jag såg första filmen om Arn i julas. Sedan förklarade Jan Guillou offentligt hur han såg på fildelning. Jag tänker därför inte se andra filmen, inte ens om någon annan betalar biljetten. “Om du avslöjar för någon annan vad filmen handlar om, så kastar vi dig kanske i fängelse” är just en snygg inledning på vad som borde vara en kulturupplevelse.

Jag skulle därför vilja att alla upphovsmän, som anser sig “bestulna” genom att någon tar del av deras verk utan att betala för det, anmäler sig till ett offentligt register som vi andra kan granska för att gardera oss mot att någonsin läsa vad de har skrivit. Alla exemplar av deras böcker, skivor, konstverk och sällskapsspel skall på sikt bort ur folkbiblioteken, ur handeln och ur det allmänna medvetandet, för endast så kan man garantera att de aldrig kommer att bli lästa gratis. Allt för att försvara deras ensamrätt till sina egna tankar, som ingen annan får tänka. I förlängningen säger jag också upp bekantskapen med alla som fortsätter att betala för deras verk, eftersom de därigenom stödjer författarvåldet och skrivmaskinshuliganerna.

Den litteratur som inte överlever utan att omges av advokater, beväpnade vakter, uniformerad polis och taggtrådsstängsel, den litteraturen är inte värd att födas. Kulturen spirar inte ur en gevärspipa; ur den spirar endast död och förintelse. Det är skam, det är en fläck på kulturens banér, att yttranderätt heter batonger!

* * *

Edit: Det verkar som om det här redan har börjat sprida sig till andra.

Edit2: Det har idag fortsatt att sprida sig till fler och fler. Ett otyg, Mary, Tvetydiga Tankar, Argast.nu, Urban Sundström och Joshua Tree har alla spridit det vidare.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,