I fredags var jag och Stefan Flod på ett möte med ECPAT och Rikskriminalpolisens grupp mot sexuella övergrepp. Mötet hade satts ihop av Anna Troberg (som tyvärr blev sjuk och inte kunde vara med) och Helena Karlén (generaldirektör för ECPAT). Vi hade försökt få med fler från PP, men på grund av sjukdomar och sådana hemskheter som ”arbete” så blev det bara jag och Stefan. Det var två herrar från rikskrim där och från ECPAT var det Helena, Madeleine Leijonhufvud och två till vars namn jag i skrivande stund inte minns.
Mötet var uppsatt för att ECPAT och rikskrim ville informera oss om deras verksamheter och även vill lyssna på oss om vår.
Jag kommer först beskriva ungefär hur mötet gick till och sedan mina tankar kring det. Både jag och Stefan ställde löpande frågor när det var läge och när vi kom på nåt som vi undrade över. Frågorna återges inte i texten, men svaren gör det även om jag inte pekar ut vad som exakt var svar på våra frågor.
Själva mötet
Jag och Stefan är där runt 08:00 då mötet skulle börja. Vi får hälsa på alla och det blir lite introduktioner. Sedan börjar ECPAT att prata och informerar om sin verksamhet, hur de arbetar och liknande. Under denna informationsstund så får vi veta att de är… missnöjda med en del bloggare då dessa sprider felaktig information om deras arbete. De poängterar att det inte gäller mig och Stefan, utan vilka det handlar om (nåt som jag inte skriver ut här).
De lyfter fram att en piratbloggare har skrivit att ECPAT bestämmer över polisens spärrlista – vilket inte stämmer. De tar emot tips på en hotline – tips som de efter rensning vidarebefordrar till polisen. Polisen tar sen och tittar igenom listan över vad som är barnporr eller inte. ECPAT får in ungefär 1000 tips per månad (här skrev jag först fel och skrev per dag, men det var per månad), men en del av dessa är dubbletter eller bara felaktigheter. De lyfter även fram att en annan piratbloggare har kallat dem för en kristen organisation – vilket de inte är.
Utöver det så fick vi även lite information om ECPATs historia – att organisationen skapades i början av 90-talet i Bangkok, Thailand. Hur många anställda de har i Sverige osv.
Sen var det dags för rikskrim som hade en powerpointpresentation medan de pratade. Som del av powerpointpresentationen visades det bilder och filmer med barn som utsattes för sexuella övergrepp. Vid flera tillfällen så var bilder kvar på väggen medan poliserna från rikskrim pratade.
Polisen började med att informera oss om att de inte har nåt som helst intresse av att jaga fildelare. De är bara ute efter folk som håller på med barnporr. Sen informerade de oss om vad exakt som klassades som barnporr – vad lagen säger och inte säger. Att det är förbjudet att inneha, men inte att surfa till barnporrsite och att vad som räknas som barnporr skiljer sig från land till land och bara för att det är lagligt i ett land så betyder det inte att det är lagligt i Sverige. I vissa länder är det olagligt att surfa på barnporrsiter, nåt som om jag minns rätt har pratats om att införa även i Sverige även om inget lagförslag har lagts.
Vi fick även reda på att det finns vissa lagar i Sverige som gäller utomlands. Alltså… om du begår det brottet i ett annat land så kan du dömas för det även i Sverige – detta trots att du var utomlands när du gjorde det. De gav ingen lista på exakt vilka brott det gäller, men utnyttjande av barn var med där. De informerade oss också om att i de flesta fall (om inte alla – men jag tror inte de själva visste exakt vilka lagar det här gäller) så spelar det mindre roll eftersom det som är olagligt i Sverige även är olagligt i andra länder.
Poliserna var även de missnöjda med information som spreds bland bloggare, bland dessa fanns en piratbloggare, men även andra bloggare lyftes fram. I det här fallet så handlade det om att polisen inte spärrar några siter – de sätter ihop listan som sen skickas till ISP:erna som frivilligt spärrar. Något annat som togs upp var att siter som på framsidan innehåller länkar till barnporr, men inte bilder inte spärras. För att en site ska hamna på listan krävs det att det är bilder på förstasidan. Polisen vill inte att den här listan ska komma ut eftersom det handlar om en enkel DNS-blockering. Om listan kommer ut på internet så blir det väldigt enkelt för vissa personer att få tillgång till väldigt många siter med barnporr.
Men mest handlade det om rapporteringen bland bloggare gällande två (tre) fall. Det första var Kopimi – där polisen sa att de hade gått för långt och sen backat. Fall nummer två var bonsaitree.com där de var missnöjda över att ingen i bloggosfären ifrågasatte varför siten blev spärrad. De informerade mig och Stefan om att den blev spärrad då de hade fått en länk från norska polisen som visade barnporrbilder. Länken var en underdomän som hade blivit hackad och användes för detta. Därför spärrades hela siten. Den här informationen hade de försökt nå ut med via Aktuellt, men Aktuellt var tydligen inte intresserade av att sända den informationen. De var då missnöjda över att ingen blogg frågade sig varför siten blev spärrad.
Det tredje fallet var det om eventuell spärrning av The Pirate Bay. De meddelade oss att det var ett internt samtal som hade läckt ut. När det läckte ut så hade man ännu inte fattat ett beslut i frågan om TPB skulle spärras eller inte utan man diskuterade detta internt. De tyckte det var olyckligt att samtalet läckte ut innan nåt beslut hade fattats.
De informerade oss också att de har ett bra samarbete med TPB, men att både polisen och TPB har problem gällande barnporr. Eftersom det är en torrentsite och man delar med sig samtidigt som man laddar ner så får polisen inte ladda ner materialet eftersom de då själva bryter mot lagen (även om polisen då har ett undantag och får inneha barnporr). TPB själva får heller inte verifiera om en torrent innehåller barnporr för om de laddar ner den och den gör det så har de själva brutit mot lagen genom att inneha barnporr.
Ungefär här nånstans var presentationen klar och sen blev det en allmän pratstund där många frågor ställdes och en del av svaren finns inbakade ovanför.
Här togs det upp att i snitt (det kan variera ganska mycket) så får dyker stoppsidan som man får om man går till en spärrad sida upp ungefär 50 000 gånger per dag. Det här är dock inte några unika träffar och man vet inte hur många personer som döljer sig bakom den här siffran.
Det pratades om hur barnporr har vuxit sedan internet dök upp på banan och att svenska politiker i början på 90-talet sa att det inte fanns nån barnporr i Sverige, nåt som ganska snart senare motbevisades. Ett sett att se att omfånget har vuxit är hur mycket filmer eller bilder en person som åker fast har – här har siffran ständigt ökat. Politiker då ville inte delta i liknande informationsmöten och jag och Stefan fick beröm av Madeleine för att ha dykt upp och tagit del av bilderna och filmerna och att vi som politiker har ett stort ansvar.
Vi pratade även en del om kvinnors roll i utnyttjande av barn och hur man länge har sett de kvinnor som hjälper män att utnyttja barn som offer, men att man på senare år börjat ändra den inställningen.
Mina intryck av mötet
Jag måste få börja med att säga att jag tycker det var bra att vi fick en sån här inbjudan – det är alltid trevligt.
Med det sagt så tycker jag det är otroligt ansvarslöst och visar en brist på hänsyn från ECPATs sida att inte innan mötet informera oss om att vi skulle få ta del av både bilder och filmer. Vi var totalt oförberedda på nåt sånt och vad hade hänt om en av oss som dök upp hade blivit utsatt för liknande som barn? Hur hade en sådan person reagerat?
Uppdatering: Jag kan tillägga att när vi var på mötet så informerade polisen oss att presentationen skulle innehålla bilder, men det jag vänder mig mot var att vi innan mötet inte hade blivit informerade om detta.
Jag förstår att de vill visa och chocka (för det var verkligen, verkligen hemskt att se), men om vi nu ska visa respekt för våra barn (vilket jag tycker är en fantastiskt bra idé) så tycker jag även att vi kan visa respekt för varandra som vuxna och i förväg informera om att sånt här kommer att visas. Det gör även att Madeleines lovord om att vi skulle ha beröm som kom dit ekar väldigt tomt – vi fick aldrig göra ett val.
Nu vet jag inte riktigt vad meningen med presentationen med alla de bilderna, filmerna och hur länge de fick vara kvar på väggen egentligen var. Men det kändes som att det var till för att chocka och få en ur balans – och det lyckades verkligen. Jag har i efterhand kommit på många fler frågor som jag hade velat ställa, men som jag var för… chockad för att komma på under mötet. Utöver detta så användes ett väldigt starkt känslospråk under powerpointpresentationen vilket förstärkte påverkan från bilderna och filmerna.
Den siffra med 1000 tips per månad– där undrar jag verkligen hur många det sen är som polisen implementerar till listan, i snitt så klart. Hur många av dessa tusen är dubbletter eller rena felaktigheter? Det sas det inget om och det hade varit väldigt intressant att veta.
Likadant med de 50 000 visningarna av stoppsidan som kommer upp när man går till en spärrad sida. Här förstår jag att man inte har mer information, men på de 1000 tipsen så borde man veta hur många som är riktiga. För det är stor skillnad på 100 och 900…
När det gäller att ECPAT inte är en kristen organisation så ja, det har de rätt i. Å andra sidan så fick jag med mig material hem och där kan man se att 6 av 20 medlemsorganisationer (en medlemsorganisation har rösträtt på årsmötet, precis som vissa enskilda medlemmar) är kristna och jag kan inte hitta en enda organisation som är muslimsk, judisk eller tillhörande någon annan religion. Jag vill här notera att jag inte vet om dessa medlemsorganisationer är speciellt inbjudna av ECPAT eller om det är organisationerna själva som tagit kontakt med ECPAT. Jag vet heller inte om det sker nån urvalsprocess eller liknande – jag vet helt enkelt för lite om hur ECPAT funkar för att kunna uttala mig. Om det gör ECPAT till en kristen organisation eller inte… tja… Det är väl upp till var och en. Jag misstänker att en del av det också kommer av att Alf Svensson är en ”Råd & Resursperson” och så klart allas vår Bodis. 
Uppdatering: Har precis fått information från ECPAT om att de, när de bildades, skickade ut en inbjudan till 50-60 organisationer som arbetar med människorätt (och speciellt barn) och de som är medlemmar är de som hörde av sig efter inbjudan.
När det gäller spärrlistan så håller jag med om att det kan vara dåligt att släppa ut den om det är så jävla enkelt att ta sig förbi den, men samtidigt… samtidigt är det inte rätt att siter som inte har med barnporr att göra kan råka hamna där och man inte har nåt sätt att veta om det på.
Nåt jag är extremt nyfiken på och väldigt fundersam över är… om det är så att en site måste ha bilder för att kunna hamna i spärrlistan, hur kommer det sig då att man ens började prata om att spärra TPB? TPB är ju enbart länkar och då borde det inte kunna bli nån diskussion alls.
Som avslut så tycker jag (vilket jag också informerade både polisen och ECPAT om) att om de är missnöjda med vad som skrivs i bloggosfären så borde de själva bli bättre på att informera. Polisen borde inte behöva tvingas förlita sig på gammelmedia för att nå ut med sitt budskap – om de hade en egen blogg eller hade någon möjlighet att uppdatera sin site med information så skulle det bli mindre felaktigheter online. Vi skulle kunna få reda på varför de gör som de gör direkt från dem. De skulle även kunna skriva kommentarer på bloggar som förklarar saker eller så klart ta direktkontakt med de som de är missnöjda med. Kort sagt så skulle de tjäna på att bli mer transparenta utan att för den delen ge ifrån sig hemligheter som de behöver hålla på.
Samma gäller för ECPAT – om de är missnöjda med vad som skrivs på internet så är det lättaste som finns att själv börja skriva på internet. För även om PP är stora i bloggosfären så är det inte som att vi styr den – tja, förutom Emma då som är Chefen över internet. 
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om ECPAT, rikskrim, polisen, bloggosfären, barnporr
Senaste kommentarer