För att kunna ta emot kritik, så måste man först få erkännande och uppskattning.
Kort sagt – kärlek.
För att kunna ta emot kritik på ett konstruktivt sätt måste man känna tillit och trygghet.
Om jag bara får kritik och ingen uppskattning så kommer jag också att börja försvara mig, gå i baklås, stänga av.

Det finns något som kallas Non-Violent Communication (NVC, Giraffspråket), och grunden i all konstruktiv kritik är att först ge uppskattning för det som faktiskt fungerar bra.

Öppnar man med en massiv kritikattack kan man inte räkna med att den ska tas emot med tacksamhet. Vi är alla kännande människor, och det måste vi respektera.

Det är oerhört viktigt att särskilt de personer som är i en utsatt position, ledare och andra på kritiska poster (fast det gäller i grunden alla), får mycket stöd och uppskattning, så att de känner sig trygga i sin roll. Då kan de också ta emot kritik.

Kritik är inte det första man ska ta till när man ska förbättra något. Det första är trygghet, utrymme för kreativitet och förbättring. Och trygghet uppnår man med kärlek, värme, uppskattning, erkännande och respekt.

Man kan säga att kritik betyder respekt och förtroende – men det måste faktiskt synas tydligare att det är respekt och förtroende som ligger i botten. Och kritiken måste formuleras så att den går fram.

Alla har ansvar.

Sant, sant. Också ett bra exempel på hur man kan göra det jobbigt för sig.

När jag läser upp dina två exempel så låter det med “och” i helt klart bättre. Det blir mer positivt på nåt sätt. Tack!