Såg imorse att Rick skrev om att polisen/mobiloperatören på distans hade slagit på en mobil (nåt som Humlan också skriver om) som varit avstängd för att kunna spåra en försvunnen 18 åring och var väldigt upprörd över detta och även om jag till fullo förstår hans upprördhet och delvis delar den så…

Jag känner nog att Rick gick iväg lite för långt då jag samtidigt har full förståelse för den andra sidan – de anhöriga till personen som är försvunnen och som vill veta om nåt hänt honom.

Det är ibland en svår balansgång att gå då den tekniken som kan användas för att inkräkta på våra privatliv även kan användes för att till exempel hitta personer som är försvunna och inte bara vill ha lite privatliv.

Så hur gör man?

Jag tror att svaret är att man behöver gå bortom tekniken även om det kan vara nog så svårt.

Det betyder att det inte finns nån universallösning, men i det här fallet så fick jag en tanke på hur man undviker sådana här situationer i framtiden.

Varje gång man tecknar ett avtal med en mobiloperatör (alltså skaffar ett abonnemang) eller skaffar en ny mobil så informeras man helt enkelt om att den tekniska möjligheten att starta mobilen på avstånd finns till den mobilen man skaffar (jag antar att förmågan är kopplad till mobilen) och får ta ställning om polisen ska ha rätten att slå på den på distans. Om man inte tar ställning så ska det räknas som ett nej och det är bara genom ett aktivt val som polisen ges den rätten.

Det blir alltså lite som hur organdonationer fungerar i Sverige idag.

Ja, jag inser att folk ändå kan missbruka den här tekniken men eftersom den redan idag finns så är det dags att antingen ta bort den eller i alla fall informera folk om att den finns och låta det vara upp till var och en om man vill att den tekniken ska kunna användas.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,