23 april , 2010
Allmänt, Övervakning, Pirat 9 kommentarer
Cleanternet.org – for a cleaner and safer internet
Mycket viktig video att titta på.
Hjälp till att stödja Cecilia Malmström i hennes kamp för ett renare och säkrare internet.
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nätneutralitet, censur, satir
23 april , 2010
Nästa helg så är det Parley i Västerås och jag hoppas du har anmält dig!
Om du inte har gjort det så är det dags nu!
Eftersom det är valår och vi ligger i startgroparna med vår valkampanj så har arrangörerna beslutat sig för att sätta fokus på retorik, valstrategi, mediahantering och opinionsbildning.
Det här tycker jag är en alldeles lysande idé och något som jag tycker förtjänas att lyftas fram. Just detta kommer alla som deltar att ha mycket nytta av under själva valkampanjen och är något som lär hjälpa oss till framgång i valet i höst.
Så om du inte har anmält dig redan så gör det nu!
23 april , 2010
Klipper direkt från Rick:
I Stockholm på lördag, på Medborgarplatsen kl 15 demonstrerar vi med anledning av det som kommit fram kring Acta. Vissa saker behöver man helt enkelt ta till gatorna för.
Det är alltså nu på lördag vi pratar om, den 24 april.
Arrangören (distriktsledaren Stockholm, Ola Nyström) låter hälsa att andra politiska organisationer också är välkomna och gärna får ha sina färger där. Många fina flaggor blir vackra mångfaldiga regnbågar för medborgarrätt. Vi har tydligen redan fått ja från två av de andra partiernas ungdomsförbund, som vi har demonstrerat med tidigare (och ser fram emot svar från resten).
Många skrev om Acta igår: ProjO, Christian, Futuriteter, Hax, MPs Actablogg, Kunskapssamhället, Syrrans Granne, Daniel Gustafsson, La Quadrature, Magnihasa, Gustav Nipe, Oskar Fredriksson, Ipse Cogita, Polisstaten, Pezster, Terobi, Anna Troberg (som också skriver om demon).
Nu ser vi till att visa oss också.
21 april , 2010
Emma har en sån otrolig förmåga att se bortom alla bråk och allt tjafsande och hitta de verkliga problemen. Idag så har hon gjort det igen och eftersom jag innerligt önskar att fler skulle verkligen läsa henne och ta till sig det hon skriver så återpublicerar jag hennes inlägg i sin helhet här på min blogg. Det är bara så bra.
————————————————————————————————————
Jag har visserligen redan tidigare skrivit om vad jag tycker om debaclet kring valberedningens arbete inför nominering till styrelsen. Men jag har lite mer att säga.
Christian Engström visade på rätt dåligt omdöme i hanteringen av sin besvikelse kring att inte bli nominerad för omval i styrelsen av valberedningen. Detta drogs till sin spets med insinuationer om “kupp”, ett ord som egentligen inte har i sammanhanget att göra. Det handlar om ett nomineringsförslag som medlemmar ska rösta på eller inte. Ska kanske sägas att jag är av den åsikten att folk får göra bort sig. Men jag kan tycka att det inte ska stickas under stol med.
Att det för honom kändes attackerande att inte bli åternominerad har jag förståelse för. Det innebär dock inte att valberedningen avsåg att vara det. Inget i partikulturen tidigare har heller indikerat att en icke omvald representant är samma som att individen petats. Vi har flera funktionärer/aktivister och medlemmar som tidigare varit i någon form av förtroendevald position och ingen av dessa har vid förfrågan upplevt att de petats.
Valberedningen i Piratpartiet har vidare saknat riktlinjer för vad som behövts tas med i övervägningarna i sitt arbete. Där har varenda en av oss svikit — vi har inte diskuterat eller förankrat vad valberedningens arbete är tänkt att gå ut på. Vi har inte diskuterat vad som förväntas av dem. Vi har inte gett valberedningen några som helst verktyg att genomföra uppgiften.
Det sistnämnda tycker jag är oerhört viktigt att komma ihåg när man anmärker på kompetensen i gruppen. Varje enskild person som anklagar valberedningen för att inte genomföra sin uppgift i god ordning tycker jag ska ta och presentera nån form av dokumentation eller riktlinjer från partiet de tycks ha brutit mot. Då kunde vi tackla det organisatoriskt, dessutom.
Sen är upp till var och en att ha åsikter om vad som är viktiga saker att tänka på, men att dyka upp i efterhand och påstå si eller så är att frånsäga sig sitt egna ansvar i den uppkomna situationen. Bättre då att inse att den kompetens och kunskap som funnits i organisationen i ämnet hade varit bättre lämpad att luftas i form av stöd till valberedningen i ett tidigt läge, nu får vi lära oss av det och gå vidare helt enkelt. T.ex. genom att ge nästkommande valberedning bättre förutsättningar.
Med det sagt vill jag dock påpeka att de som plockats fram i nomineringen är fantastiska delegater för Piratpartiet och motiveringarna för konstellationen är utmärkta. Det är inga okända typer som jagats upp från under en sten — det är kompetenta människor med olika kvaliteter och som länge varit engagerade i partiet och dess organisation. De känner varandra och människorna i styrelsen och ska inte anses vara undermåliga i jämförelse med tidigare styrelsekonstellation.
Vårt arbete har alltid gått över alla gruppgränser och horisontell diskussion och dialog har alltid förekommit, till och med vårdats som ett av våra starkaste tillgångar. Denna tradition har legat till grund för hur vi arbetat och kommer även fortsättningvis, förutsätter jag, göra det. Därför måste vi kollegialt ta på oss eventuellt ansvar för situationen, som jag ser det.
Vi ska dessutom undvika att skicka signaler som går ut på att den som slänger sig med ogrundade anklagelser premieras. Det odlar en direkt demoraliserande partikultur. Som exempel; om en skriker i högan sky och får rätt, kan det tolkas som att det är så man måste göra. Och vi måste alla och envar inse vårt ansvar för en sådan utveckling.
Vår organisation hänger slutligen inte på en person — vore det så illa skulle det vara svårt att motivera ett engagemang och stanna kvar. Vi röstar under de här dagarna på en styrelse. Själv kommer jag att rösta på valberedningens förslag utan att för den sakens skull rösta “mot” de andra förslagen.
Jag skulle som slutord också vilja säga att det är jättebra att lägga lite eftertanke till fler omröstningar som pågår i forumet just nu. Problemet med en stor diskussion kring ett ämne är att väldigt många andra viktiga saker riskerar hamna i skuggan.
Jag påminner mig med en rysning om hur klantigt det var av oss att inte fundera på att Rick satt och programmerade omröstningsverktyget för primärvalet för riksdagskandidaterna, t.ex., när vi fastnat i en annan i jämförelse liten detalj i det stora hela… vi lever så länge vi lär.
* * *
17 april , 2010
Klippt från FaidrosBlog som lyckligtvis hade återpublicerat texten:
I dag den 17 april är det ett år sedan domen mot The Pirate Bay föll.
Från att husrannsakan den 31 maj 2006 bröt mot grundlagen, via utredande poliser som mutats helt öppet av storföretagen, till en världspress som häpnade med gapande mun åt korruptionen när det visade sig att domaren satt med i samma intresseorganisation för upphovsrättsskärpning och bestraffning som de åtalande företagen, så är etablissemangets krig mot utmanaren The Pirate bay en skandal från början till slut där det är tydligt att i stort sett alla inblandande har låtit maktdemonstration gå före rätt.
Det börjar vid lunchtid den 31 maj 2006. Femtio poliser går in i serverhallen som bland mycket annat huserar The Pirate Bay och tömmer den på allt som finns där. Många småföretagare står maktlösa och får lägga ner verksamheten när de står utan både servrar och kundregister.
Seriöst – hur ofta ser man en polisinsats med femtio poliser för något riktigt brott? När såg man senast det för en misshandel på stan där folk ligger blodiga på gatan? Det är uppenbart att makten redan från början, från dag ett, skulle markera att det är skillnad på folk och folk.
Alla som har varit i närheten av The Pirate Bay-operatörerna trakasseras. Deras juridiska ombud plockas in för förhör och DNA-registreras (!). En person som bara dejtat en av operatörerna får sina datorer beslagtagna. De ska verkligen markeras som fredlösa. Piratpartiets medlemsantal tredubblas på en vecka.
Men det fungerar inte att måla upp dem som fredlösa, för de är hjältar. Tre dagar senare hålls demonstrationer i hela landet, där PirateBay-operatörerna lyfts fram som vår generations föredömen. En hel generation sluter mangrant upp bakom dem.
Vilket bara irriterar ett enat etablissemang ytterligare.
Upphovsrättskartellerna, med etablissemangets goda minne, håller inte igen med fula tricks. Ett av de mer uppseendeväckande är att en av de utredande polismännen, Keyzer, mutas med ett sexmånaders välbetalt jobb hos Warner Brothers i samband med att polisutredningen avslutas. Warner Brothers är ett av de företag som ligger bakom polisanmälan mot Pirate Bay. Utomlands ses sådant som en solklar polismuta och är därför förbjudet sedan länge. Här i Sverige tycker däremot justitieminister Beatrice Ask bara att det är positivt att polismannen kan kompetensutvecklas utanför poliskåren.
Man tar sig för pannan. Eller förfäras. Eller både och.
Nästan tre år efter razzian den 31 maj 2006, börjar rättegången i Stockholms Tingsrätt. En av operatörerna ställs bland annat till svars för det politiska (!) innehållet i vad han hade sagt vid demonstrationerna efter razzian. Det kan inte vara tydligare att rättegången är politisk från början. När domen faller den 17 april 2009, är det ingen som tror sina ögon. 30 miljoner i skadestånd och ett års fängelse?
Den så kallade Hagamannen dömdes att betala 850 000 till sina offer för nio brutala våldtäkter. Det är strax under 100 000 för en traumatiserande våldtäkt. Här utdöms 30 miljoner för medhjälp till att kopiera 20 låtar, nio filmer och fyra dataspel. Det är ungefär en miljo per verk. För medhjälp till att kopiera. Tio gånger hårdare skadestånd än för en brutal våldtäkt, alltså.
Det blir väldigt tydligt att det är skillnad på folk och folk.
Piratpartiets medlemsantal tredubblas på en vecka. Igen.
Sedan blir det storm i hela världspressen när det visar sig att domaren i målet sitter med i samma intresseorganisation för att stärka och skydda upphovsrätten som de anklagande företagskartellerna. Hela världens media skriver om korruptionen i det svenska Pirate-Bay-målet – för utomlands kallas spadar för spadar. Korruption. Uppenbar korruption i det svenska rättsväsendet, i det mest uppmärksammade målet på hela året. Min telefonsvarare hade frågor från allt mellan BBC och CNN.
I dag har vi kommit fram till april 2010, och i höst ska fallet upp i hovrätten. De åtalade och deras advokater kan bara närvara om den läggs de första veckorna som hovrätten hade erbjudit, tidigt i september. Men hovrätten lyssnade mer på storföretagen och rättegången kommer därför först efter valet den 19 september. Vid det här laget borde inte någon vara förvånad: hela etablissemanget, från politiker till domstolar till rättsväsende, vill sannolikt undvika att ännu en valrörelse handlar om The Pirate Bay.
Historien om etablissemangets krig mot The Pirate Bay är en thriller med korruption, grundlagsbrott, mutor och vänskapsskydd. Det var aldrig en juridisk rättegång, utan har alltid varit en politisk. Uppstudsarna ska markeras som fredlösa till varje pris. Rättssäkerhet och grundläggande rättsprinciper sätts genast åt sidan när någon vågar utmana systemet. Därför måste också situationen lösas politiskt. Därför behövs Piratpartiet i riksdagen, och det mer än någonsin.
För inte så länge sedan skaldade nobelpristagaren Verner von Heidenstam att det är skam och en fläck på Sveriges banér att medborgarrätt heter pengar. Frågan är om det inte är mer sant idag än när det skrevs för 111 år sedan.
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, the pirate bay, razzia, misslyckat cencurförsök
17 april , 2010
Loggade in på twitter för några minuter sen och möttes av följande text från Emma:
@rickfalkvinges artikel borta från aftonbladets site, ska faktakollas enl. redaktionen #piratebay#piratpartiet
När brukar man plocka bort debattartiklar för faktakoll?
Och i skrivande stund så är artikeln mycket riktigt borta från nätet.
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, the pirate bay, razzia, cencur, hyckleri, bristande journalistik
13 april , 2010
”Bloggen Media Culpa genomför sin femte årliga undersökning av svenska bloggare och bloggläsare. Svara på enkäten genom att klicka på länken och uppmana gärna fler att delta: http://cli.gs/D9td1B.”
13 april , 2010
De flesta människor (jag är övertygad om att det är alla, men på det här sättet slipper jag förhoppningsvis nån som skriver ”inte jag” 
) bär inom sig alla möjliga sorters rädslor. Vissa medvetna, andra omedvetna. Exakt vilka och hur många varierar från person till person och likadant hur vi behandlar dessa.
Man kan säkert göra många olika sorters indelningar i vilka sorters rädslor vi som människor bär inom oss, men för den här posten så tänkte jag göra en uppdelning i två delar: verkliga och overkliga. Det här är inte några binära indelningar utan det finns olika skalor, men jag ska försöka förklara.
Verkliga rädslor är rädslor som det är relativt troligt att de kommer att inträffa. Exakt vilka de är beror ju på från fall till fall, men de som faller i den här kategorin är just de där det är en ganska hög sannolikhet att de kommer att inträffa.
Overkliga rädslor är de rädslor där sannolikheten att de inträffar är försvinnande liten – så pass liten att man kan säga att de aldrig kommer att inträffa.
Var gränsen mellan dessa två kategorier dras är svårt att säga och är nog väldigt individuellt och för att göra saken bättre så kan sannolikheten för något förändras ibland över en natt och de kan byta kategori.
När man arbetar med riskanalys så är det två saker som är viktiga: hur sannolikt det är att något inträffar och hur stor skada det som inträffar kan innebära. Beroende på vilken modell man arbetar utifrån finns det även annat som är intressant och till den här bloggposten kan det vara intressant med en punkt till: hur mycket jobb behöver man lägga för att minska sannolikheten för att något ska inträffa.
Jag tror att de flesta av oss skulle må bra att göra något liknande.
Vad jag menar är att jag tror att det är en bra idé att se in i sig själv och de rädslor man bär med sig och fundera lite på hur sannolikt det faktiskt är att de inträffar. Sen så väljer man ut de som är troligast och ser om man på nåt sätt kan förebygga det från att hända – kanske i samband med att man funderar på hur stora konsekvenser det skulle innebära.
När man gjort detta så har man förhoppningsvis kvar ett gäng rädslor som antingen aldrig kommer att inträffa eller om de gör det så kommer de inte spela nån roll.
Dessa rädslor ska man göra sig av med.
Det låter som om det är lättare sagt än gjort och det är det antagligen. Men det spelar ingen roll. För det är verkligen ett slöseri med tid, energi och mental hälsa att oroa sig för saker som aldrig lär inträffa.Det är så mycket bättre att lägga det fokuset på annat.
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om kickoff, lärdomar, livet
Senaste kommentarer