Jan "PiratJanne" Lindgren

Echo aktiverar alla sina magiska förmågor som hon behöver i strid och låter sitt gevär hänga på ryggen när hon kastar sig mot jordanden. Den är lång och robust och innehåller en massa jord, buskar, rötter och en del bitar av träd men det skrämmer henne inte. Hon har varit i närstrid med andar förut och vet att hon har ett kraftigt övertag – en förmåga som gör att hon mycket lättare än vanliga mundana kan skada andar.

Hon valde en bra motståndare – en jordande är visserligen väldigt tålig och den är väldigt snabb eftersom den är en ande. Men jordandar är långsammare och inte lika smidiga som till exempel en luftande. Eftersom hon vet att de andra i teamet inte alls är lika bra på det här så skyndar hon sig på och anfaller väldigt aggressivt utan att försöka vänta in och se exakt vilka styrkor och svagheter anden har och de lyckas. Redan på hennes första anfall så får hon in en attack som sliter bort stora delar av mittsektionen på anden – hon slår med all sin kraft och sina magiska förmågor och slår nästan rakt igenom anden och stora delar av vad som skulle vara dess vänstra midja försvinner.

Som svar på det så verkar anden växa när den försöker omsluta henne helt och hon hinner tänka att det vore riktigt, riktigt dåligt att vara helt omsluten av jord innan hon lyckas ducka undan och levererar en spark som sliter av det som skulle vara huvudet hos en vanlig människa. Med det är anden besegrad och den upplöses i tomma intet och försvinner.

Echo hinner precis börja se sig om för att ta in hur det har gått för de andra när hon blir omsluten av vatten, hon känner genast ett oerhört tryck över hela kroppen men främst bröstet och blir smärtsamt påmind om när hon var liten och höll på att drunkna. Anden gör sitt bästa för att komma åt och inte bara kväva henne utan mosa henne under vattenmassan. Efter den första panikslagna sekunden så försöker Echo bryta sig loss. Hon lägger all sin energi och viljestyrka på det, men anden är för stark och mäktig för att hon ska kunna ta sig loss. Efter den första chocken så är trycket inte lika massivt, men det trycker på och hon känner hur luften tar slut medan hon försöker ta sig loss och anden trycker på. Det känns som att hon är fast i en evighet och hon bara väntar på att medvetslösheten ska slå in innan vattnet plötsligt bara försvinner och hon faller ner på knä hostandes efter luft. Hon tittar upp och ser Blaze som har svett rinnandes ner för ansiktet och ett aningen förvånat uttryck. Han är på väg att säga nåt, men innan han hinner med det så ser hon hur dörren öppnas bakom honom och en asiatisk man kliver in.

Hon pekar mot mannen och Blaze börjar vända sig om men innan han har hunnit med det så gestikulerar mannen med sina armar och händer. Echo bara väntar på att magin ska slå till mot Blaze och slå ut honom, men istället tycker hon se en liten form som dyker upp precis framför mannen för att sedan nån sekund senare vara borta. Hon tar en snabb titt i rummet och ser att de två eldandarna är låsta i strid med varandra. Den ena verkar vara på väg att vinna och hon tror det är Blazes ande, men hon är inte säker och hon har ändå inte tid att lägga på det. För när hon tittar vidare så ser hon att Evan är omsluten av luftanden på samma sätt som hon var omsluten av vattenanden. Jake står och försöker slå på anden, men hon kan se vad han pratade om tidigare för han kan verkligen, verkligen inte slåss. Hans slag ser helt patetiska ut och hade det inte varit för allvaret i situationen så hade hon skrattat.

Trots att hon inte har fått tillbaka den luft hon behöver så tvingar hon sig upp och sprintar bort mot Evan och Jake. Hon slösar ingen tid utan gör en springande attack med hjälp av den kung fu som hon har lärt sig. Eftersom anden är upptagen med att omsluta Evan så försvarar den sig inte och Echo får in en fantastisk träff. Så pass fantastisk att den, precis som jord och vattenanden, upplöses helt. Evan faller ner på knä och hostar även han efter luft – precis som Echo gjorde bara några sekunder tidigare.

Echo och Jake vänder sig mot Blaze och ser att den asiatiske mannen har fått sällskap av två andra män som har dragna vapen. Precis när de ska skjuta så ryter Jake till med en högljudd stämma ”Sitt” som om han beordrade hundar att sitta ner och trots att hon uppenbarligen inte är målet för ordern så känner Echo hur det rycker till i henne och hon ser en liknande reaktion hos Blaze. Reaktionen hos de tre männen precis vid dörren är dock mycket större då alla tre avbryter det som de höll på med och faktiskt sätter sig ner.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

Resan till det andra målet är händelselös och de parkerar bilarna i närheten och tar sig sedan till fots till platsen där väntar på att Evan ska hacka sig in i spelhålans nät och manipulera brandlarmet. De har med sig den utrustning som de behöver i form av vapen och verktyg och Blaze har med sig sin ande. Evan börjar med att dra igång Echos jammer och hålla koll på den och sen så tar han och hackar sig in i spelhålans säkerhetssystem. Det tar inte många sekunder innan han är tillbaka helt i sin kropp och säger ”Sådär. Det var ganska lätt. Tror inte de förväntar sig att nån ska ge sig på brandlarmet” och det dröjer inte länge förrän dörren till spelhålan slås upp och folk börjar strömma ut. Trots att det är mitt i natten på en söndag så kommer det ganska gott med folk ut från lokalen. De flesta som kommer utspringades är uppenbart besökare, men Echo kan se att några av vakterna följer med ut också. Hon misstänker att de flesta är kvar där inne och säger det till de andra i teamet men också att de måste vara beredda på att vakterna som är utanför kommer att ta sig tillbaka in och att de får vara beredda på att slåss på flera fronter.

När strömmen av människor ut från spelhålan har börjat mattas av så ger Echo signalen för att de ska ta sig in i byggnaden. De rör sig snabbt och diskret mot öppningen och lyckas ta sig in i lokalen utan att ha blivit upptäckta, i varje fall är det ingen som skriker ut bakom dom och återigen så känner Echo att det hela går för enkelt – för mycket enligt plan. Nåt borde ha gått fel vid det här laget…

De kommer in i en halvdunkel lokal som i huvudsak är ett enda stort rum med flera bord utspridda och runt varje bord står ett antal stolar. De kan se en variation av olika spel runt om i rummet – vissa bord har vanliga kort och andra har mahjongbrickor. Längst den högra väggen från entrén sätt så står det några maskiner för dem som väljer att spela virtuellt istället för fysiskt vid borden och vid den vänstra väggen sträcker sig en bardisk. De kan sen en del utspillda glas och omkullvälta stolar runt om i rummet som just nu är tomt.

De kan även se en dörr på andra sidan av rummet som de vet leder vidare in i lokalen. Inte långt ifrån den dörren kan de även se dörren som leder in till toaletterna för gästerna. De fick visserligen ingen bra karta över lokalen av Mr Johnson, men de vet i alla fall vart de ska nånstans. De sprider ut sig i rummet och rör sig mot dörren. När de är ungefär halvvägs över rummet så dyker fyra figurer upp mellan dem och dörren. Alla fyra är humanoida till formen, men de är inte människor utan andar. De har två armar och två ben, men går ändå inte att missta för människor. En är uppenbarligen en eldande då det slår ut lågor kring den medan en annan verkar vara sammansatt av jord och trä. En tredje verkar bestå av vatten och den fjärde är svår att definiera men spelchips dras upp av den och virvlar omkring i vad som skulle vara dess kropp – helt klart en luftande.

Blaze ger att snabbt kommando och sen är hans eldande fastlåst i strid med den andra eldanden och sen ropar Blaze ut över comlinken ”Jag tar vattenanden” vilket också råkar vara den som är närmast honom. Utan att säga nåt så kastar sig Echo på jordanden och hoppas på att Jake och Evan kan klara sig själva mot luftanden.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

Under resan till den förbestämda platsen så hoppas Echo på att de slipper fler möten med go-gangs och den här gången så får hon som hon vill. Resan går utan problem och de är snart framme. Väl där börjar en lång väntan och Echo märker att hon blir mer och mer otålig. Hon vill inte riktigt erkänna det, men precis som Blaze verkar längta efter strid så är det en del av henne som ser fram emot det också… Hon känner sig så väldigt levande under en strid – hon uppslukas av den och sekunderna efter striden är också väldigt, väldigt speciella. Det påminner henne faktiskt på många sätt om hennes förhållning till sex. Hur hon uppslukas av ögonblicket och när det är slut är både glad och besviken över att det inte kunde hålla på längre. Hon inser att hon har tappat bort sig själv i tankar och att tiden har gått snabbare än väntat när hennes comlink plingar till och det är ett meddelande från Evan på den om att han har hackat brandlarmet och sprinklersystemet och börja skicka in deras drone.

Hon sliter sig från sina tankar kring sex och strid och fokuserar på jobbet som ligger framför henne. Det är nu det kan gå fel och det är nu det gäller att vara alert. Förutom den drone som ska krascha in byggnaden så har Evan också tagit med sig en drone som heter MTC Fly-Spy som, precis som namnet antyder, är en liten spiondrone som inte är större än en stor insekt. Medan Evan styr dronen som ska krascha så har han fått den lilla flugan att flyga i närheten och hålla koll på området. Dels för att se om nåt i området inte stämmer, men också för att kolla att deras plan går som den ska. Utöver det så ska Blaze astralprojicera – alltså lämna sin fysiska kropp för att röra sig på det astrala planet som är en spegling av det fysiska – för att också hålla koll på området. Han kommer dock inte ha tillgång till en comlink när han gör det så han kommer inte att kunna meddela de andra lika snabbt. Jake får dessutom hålla koll på Blazes kropp eftersom om han stöter på problem på det astrala och blir skadad så syns det på hans fysiska kropp. På så sätt kan de i alla fall få lite förvarning även om Blaze inte är tillgänglig.

Redan när han skickar upp deras Federated-Boeing Kull så håller han via sin Fly-Spy koll på läget och börjar rapportera in vad som händer. Området ser lugnt ut och han kan inte upptäcka nåt misstänkt. Echo stämmer av med Jake och får veta att allt verkar lugnt med Blaze. När Evan rapporterar in att allt går enligt planerna – att dronen är på väg mot målet – så börjar Echo få en olustig känsla om det här runnet. Evan fortsätter att rapportera att allt går bra och när han berättar att deras drone har kraschat in i byggnaden och fattat eld enligt planen så växer den känslan sig större. De hänger kvar i området och kollar via Evans Fly-Spy att elden verkligen tar sig och att den verkligen hotar det området där informationen finns. De vill vara säkra på att de har lyckats med den här delen av uppdraget innan de tar sig vidare. Några minuter senare så står nästan hela byggnaden i lågor, de måste ha haft många lättantändliga saker eller så spred sig bensinen väldigt bra, och det ser inte ut som att den kommer att gå och rädda. En del människor har tagit sig ut och står på andra sidan gatan och lär vänta in brandkåren – som kommer att ta god tid på sig eftersom inte brandlarm har gått ut till dem.

Den första delen av uppdraget går precis som planerat och Echo kan inte hjälpa att känna att nåt är fel. Hon försöker komma ihåg när hon senast var på ett run som gick som planerat och… hon lyckas inte. Hon tänker tillbaka på nåt som Jack lärde henne när hon var med i revolutionen och som han har påpekat om och om igen sen hon blev runner: ”ingen plan överlever sin första kontakt med verkligheten”.

När byggnaden står helt i lågor så hoppar både Evan och Blaze tillbaka till sina kroppar innan alla fyra tar en snabb avstämning och bestämmer sig för att det är dags att köra vidare till nästa mål. Byggnaden lär inte överleva natten även om brandkåren lyckas ta sig dit.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

”Okej. Då ska vi tillbaka till planen” säger Jake. Han vänder sig mot Evan och fortsätter ”Är allt klart? Vi fick allt vi ville ha? Och allt ser bra ut?”

Evan nickar på Jakes frågor och Jake fortsätter igen. ”Bra! Eftersom vi hade lite tid att vänta in er på så har jag kollat lite på områden runt där vi ska vara. Jag har hittat en lamplig launchsite där vi kan skicka iväg dronen och även vänta ifall det blir nåt problem. Det här är en ganska enkel plan så jag räknar med att inget borde gå fel, men vi måste vara beredda på att nåt kan hända.” Medan Jake har pratat så har en karta med en markering dykt upp i de andras comlinks och de har haft möjlighet att ta en snabb titt på den.

”Jag tycker vi åker till launchsiten, väntar på att Iceman hackar brandlarm och sprinklers och får det att se ut som nåt som gått fel. När han är klar så får han skicka upp sin drone och sen skapa ett fel i den så den kraschar in i byggnaden. Under tiden så är vi reda att rycka ut om det behövs. Några invändningar?” frågar Jake och får tre skakande huvudet som svar.

Evan bryter in med ”Jag tycker det vore bra om vi hade en lite mer utarbetat plan för nästa del av uppdraget. Det är dåligt om vi bara dyker upp på nästa plats och inte vet vad vi ska göra.” och får medhåll från de andra. ”Jag hade lite tid över på vägen hit och har kollat lite. Om vi låter brandlarmet gå – utan att det går till brandkåren eller nån annan stans så lär folk komma rusande ut hit” vid det dyker det upp en liten markering på deras kartor. ”Om vi väntar här så borde vi kunna ta oss in från andra håller och då är risken att vi blir upptäckta inte så stor. Det betyder att vi inte borde stöta på problem med vanligt folk som vill ut. Det lär ju finnas en del vakter där och jag är inte så säker på att de kommer att springa ut – i alla fall inte alla.”

”Mmm… ” svarar Echo. ”Det betyder att vi kan räkna med ett visst motstånd när vi väl har kommit förbi ytterdörren och att vi måste vara snabba.” hon tar en paus men innan nån annan hinner säga nåt så fortsätter hon ”Har vi nåt så vi kan jamma deras signaler? För även om vi stänger av brandlarmet så finns det en risk att nån av de på insidan försöker varna folk och få backup.” Hon vänder sig till Blaze ”Även om vi kan jamma elektroniska signaler så är det ju frågan om magikern kan få ut nån varning eller så.”

”Jag är en combat mage – jag är bäst på spells och inte andar. Jag ska försöka hjälpa till med andar, men om killen som är där är bra på andar så vet jag inte om det är så mycket jag kan göra. Jag har ingen bunden ande för tillfället, men jag kan ta och framkalla en obunden ande nu. När jag tänker efter så är det nog lika bra att jag gör det nu så slipper vi det sen. Men magikern där inne kan ha flera andar och kan kanske få ut en watcher också.”

Echo nickar och säger ”Oroa er inte för de andra andarna – de kan jag ta hand om. Framkalla en ande du så kan du skicka den på en eventuell ande på plats. Ni andra kan ta hand om magikern, kom ihåg – geek the mage first, medan jag kan ta hand om andra eventuella andar. Vi satsar på att slå ut magiker och andar först och sen går vi på mundana vakter. Jag har en jammer med mig, men den får nån annan sköta. Det är en areajammer som ska funka bra. Vem kan ta hand om det?” frågar hon alla och Evan tar på sig det ansvaret. ”Bra då har vi en plan för vad och hur vi ska göra för bägge momenten.” Hon vänder sig mot Blaze ”Så – tar du och fixar fram en ande åt oss?”

Han nickar och går bort en liten bit innan han verkar rita symboler i luften med handen och bara nån sekund senare så kan de andra tre se en vag skepnad en bit ifrån Blaze. Skepnaden är där för nån kort sekund innan den försvinner bort och Blaze vänder sig om och börjar gå tillbaka till de andra. Han är nästan framme när han börjar prata igen ”Jag skickade bort den i väntan på senare. Jag fick fram en ganska kraftig ande med två tjänster och jag kallar på den när vi sen behöver den. Jag tog en eldande ifall det blev nåt fel med den första delen av vår plan – då kan den kasta sig in och tända eld på bensinen.”

”Då så!” säger Jake ganska glatt. ”Då är vi väl klara att ge oss av?” De andra nickar instämmande och beger sig till sina fordon. Echo och Evan till Evans van och Blaze och Jake till Jake minibil. Så snart de är inne i sina bilar så beger de sig iväg.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

Vid det så vänder sig inte bara Echo utan även Evan och Jake mot Blaze och utbrister alla i kör med ett ”Va?!”

Snabbt följt av antingen ”Men han är ju en hacker” eller ”Jag är ingen physad, jag är en hacker”.

Blaze flinar när han ser deras miner. ”Tro mig omae. Jag har kollat in alla era auror och alla ni tre är physads” han tar en liten paus och låter det sjunka in. ”Jag är visserligen en combat mage så att läsa auror och sånt skit är inte min starka sida – jag tar hand om magi i strid. Men jag känner igen en magiskt aktiva aura när jag ser en och alla ni tre är magiskt aktiva. Jag kan dessutom se skillnad mellan magiker och physads och ni alla tre är physads. Jag kan inte säga vem av er som är starkast eller vilka förmågor ni har, men jag tippar på att vår lilla hacker där borta är den svagaste av er. Med tanke på hur mycket cyber han har så kan han inte vara starkast.” Vid det så vänder han sig mot Echo ”Med tanke på den cybern du har så lär inte du vara starkast heller.”

”Men, men…” protesterar Evan. ”Jag är ju ingen physad – jag är ju en hacker” fortsätter han. ”Jag har alltid varit en hacker och jag kan ju inget sådär fansy pansy som Echo kan. Jag kan inte hoppa eller springa extra långt, jag kan inte slå extra hårt eller röra mig extra snabbt. Jag är ingen physad.”

På det så skrattar Blaze högljutt ”Kolla in killen där” säger han och pekar på Jake ”Har du nånsin sett honom göra nåt som en physad skulle kunna göra? Va fan, när han skulle stoppa Echo från att flyga på mig och få en spell på sig, så sa han åt henne att stanna och hon gjorde det. Jag vet inte vilken förmåga han använde, men jag tippar på att han inte kan slåss. Om han kunde det så hade han ställt sig emellan istället för att säga åt henne att stanna” han vänder sig mot Jake. ”Rätta mig om jag har fel.”

Jake nickar med huvudet innan han svarar ” Blaze har rätt. Jag är en physad, men jag är ingen fighter. Om du försöker få mig att slåss i strid så… ” han bara skakar på huvudet och skrattar ”Mina förmågor ligger mer åt det karismatiska hållet – interaktion med människor och jag vet att det finns många förmågor som en physad kan ha utan att det innebär att man är bra på att slåss.” Både Jake och Blaze vänder sig mot Evan medan Echo har alla andra tre i princip framför sig.

Blaze fortsätter ”Kom igen Iceman, jag är säker på att du har nåt som du kan göra och som du har kunnat göra i några år. Nåt som du inte kunde när du var liten utan nåt som dök upp när du var tonåring. Nåt speciellt. Nåt som andra inte kan.” När Blaze säger det sista så vänder sig Echo lite mer mot Evan och Evan vänder sig mot Echo.

Jake tar vid där Blaze slutade ”Aha! Ni vet bägge två vad det är – eller ni tänker i alla fall bägge två på nåt som Iceman kan. Nån förmåga som han har, eller hur?”

Evan vänder sig mot de andra två och nickar innan han tyst, nästan för sig själv börjar berätta. ”Det började för några år sen. Det var jättemycket att göra i plugget och jag ville ha massa tid för att hacka också. Det gick ganska långsamt först, men sen… den var under en vecka när det var som stressigast. Jag visste inte vad som hände. Jag trodde bara min kropp anpassade sig eller nåt.”

Blaze nickar ”Mmm… det händer ofta så. När nåt är stressigt när man är i tonåren. Fast för det mesta så är det nåt väldigt extremt som händer. En verkligen extrem situation. Var det nån sån?”

Evan nickar och tittar ner i marken innan han lågmält fortsätter. ”Jag hade två stora prov samma dag. Jag hade varit upptagen och inte hunnit plugga så mycket. Jag satt uppe hela natten. Var tokstressad. Orolig för att vara för trött på proven, men jag måste sitta uppe och plugga. Sov bara 2-3 timmar den natten. Var så trött att jag somnade pluggandes. Inte första gången. Vaknade av klockan och var jättepigg. Som om jag sovit en hel natt. Kvällen innan var jag för stressad för frukost. Var för stressad för att äta nåt innan proven. Pluggade på lunchen utan att äta. Först efter proven insåg jag att jag inte ätit nåt på nästan 24 timmar. Och bara sovit en 2-3 timmar den natten. Men jag var inte trött och inte hungrig. Ända sen den natten så klarar jag mig på bara några timmars sömn per natt och ett mål mat om dan. Behöver inte mer. Kan om jag vill, men behöver inte.” När han sagt det sista så tittar han upp på Blaze. ”Så du menar att det är en physadförmåga?”

Blaze rycker på axlarna. ”Fan vet jag. Låter inte som nån förmåga jag har hört om innan, men innan ikväll så har jag heller aldrig hört om nån som med en physadförmåga kan få nån annan att bara stanna.” Han lägger armarna i kors. ”Men visst, det skulle kunna vara en förmåga. Och du har allting där. Nåt som dök upp vid ett tillfälle då du var väldigt stressad och du var tonåring. Låter precis som standardformat A när det gäller förmågor.” Han ser lite fundersam ut innan han fortsätter. ”Har du nånsin testat dig för magisk förmåga?”

Evan skakar på huvudet ”Näh, det har jag inte.” han är tyst i nån sekund eller två innan han fortsätter med ”Så du menar att jag är en physad?” med lätt förvåning i rösten

Blaze skrattar ”Ja, det gör jag. Känner du nån magiker?” frågar han och Evan skakar på huvudet. ”Nähä” fortsätter Blaze och vänder sig till Echo ”Och du då?” och får en till skakning på huvudet. ”Så klart. Varför är jag inte förvånad. Ja, ja.” Han suckar ”Såhär. Ni behöver hitta nån som är bättre på att läsa auror och sån skit än vad jag är. Jag har en kontakt, men jag vet inte om ni vill gå via mig. Såhär” nåt plingar till i Evans och Echos comlinks ”Ni har mitt nummer. Kolla med nån annan som ni kanske litar mer på först, men om det inte nappar så har jag nån som kan ta sig en titt på dig” vid det sista så nickar han åt Evan ”och som kanske kan berätta lite mer. Och kanske kan hjälpa dig upptäcka vad du kan.” Han tar ett djupt andetag. ”Så. Har vi lekt färdigt nu? Skulle vi kanske kunna börja runna nån gång idag? Vi har ett jobb att sköta. Ett jobb som ger mig pengar.”

De andra nickar instämmande och kommer som långsamt ur en trans.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

Även här är de lite tidiga, men upptäcker att de inte är först utan tvärtom sist. Både Jake och Blaze är redan där och de står bägge och lutar sig mot en sliten Chrysler-Nissan Jackrabbit, en liten och kompakt bil för stadstrafik som inte har tillverkats på flera år. De kör upp och parkerar sin bil i närheten av bilen innan de kliver ut och går fram och hälsar.

”Blaze här har inget eget transportmedel, så jag tog och lekte chaufför åt honom” säger Jake med ett leende. ”Hur har det gått med att skaffa dronen?” fortsätter han medan Evan och Echo är på väg mot dem. Innan de hinner svara så ser han att Echo ser lite sliten ut och frågar ”Har det hänt nåt? Du ser inte ut att må så bra.”

”Äh, det är ingen fara” svarar Echo ”Vi hade bara lite problem med ett go-gang på vägen hit – blev lite skottlossning och så.”

”Om du är skadad så kan du lika gärna stanna hemma och låta oss sköta det här. Vi lär inte stöta på nåt motstånd och jag kan ta hand om det” säger Blaze till Echo och det får henne att explodera.

”Din fucking jävla skitskalle!” skriker hon och kastar sig fram mot honom, men innan hon hunnit fram så hör hon hur Jake ryter till med ett ”Stanna!” och trots att hon inte har några som helst planer på att göra det så gör hon som han säger. Kraften i orden han levererar till henne går inte att ta miste på och hon måste göra det han säger.

Det tar inte många sekunder innan det har släppt, men vid det laget så har Evan hunnit ställa sig mellan Echo och inte bara Blaze utan även Jake. När det har släppt så vänder hon sig mot Jake, all ilska mot Blaze som bortblåst.

”Vad i helvete var det där?! Du gör tamefan inte om nåt sånt på mig igen! Jag skiter fullständigt i om du är Icemans vän eller inte och jag skiter i om det var du som skaffade oss det här runnet! Om du gör sådär på mig igen så slår jag sönder dig!” skriker hon åt honom och Evan står och har lagt händerna mot hennes bröstkorg som för att hålla tillbaka henne. ”Och du tar bort dina händer!”

”Lugn, lugn. Ta det lugnt Echo. Vi har ett jobb att sköta. Det tjänar inget till att du slår nån av dem” försöker Evan lugna henne med.

Hon tar ett steg tillbaka och ler inombords när det får Evan att tappa balansen. ”Det skiter jag fullständigt i. Baldy där borta ska inte komma och tro att han är nåt och när det gäller dig” vid det sista på pekar hon på Jake. ”Jag vet inte hur du gjorde det där, men håll dig borta från min skalle. Va fan är du för nåt? En magiker?”

”Han är en physad” kommer det från Blaze. ”Precis som du och Iceman.”

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

Resten av resan går lugnt till och de kommer fram till mötesplatsen med en kvart till godo. Det är ett parkeringshus och de tar den lilla extra tiden till att kolla upp hur det ser ut. De ska visserligen träffa Evans fixer, en man vid namn Thomas, eller en av hans underhuggare men det är alltid en fördel att vara på sin vakt. De åker och ställer sin bil på den överenskomna parkeringsplatsen och väntar. Det dröjer inte många minuter förrän en annan van kommer och parkerar sig bredvid deras van. Innan den andra bilen har stannat så får Evan ett meddelande på sin comlink och samtidigt så öppnar bägge bilarna sin sidodörr. Evans van har sidodörrar på bägge sidorna så nu har bilarna dörrarna öppna mot varandra. Utan att kliva ur bilen kommunicerar Evan med Josh, en av Thomas hantlangare. Josh förklarar att de har hackat övervakningskamerorna i parkeringshuset och loopar dem så de kan flytta dronen utan att det syns efteråt. När överföringen är klar så kommer de att återställa kamerorna så allt ser ut som vanligt igen. Han tipsar också Evan om att se till att deras van aldrig har varit där.

Medan några av Joshs medarbetare lägger över dronen till Evans bil så passar Evan på och överför pengarna till Josh. När pengarna är överförda så frågar Josh om Evan har tänkt ta lika bra hand om dronen som han tar hand om bilen med en lätt road röst. Evan förklarar att de fick lite problem på vägen hit, men att det inte var nåt som de inte kunde ta hand om – gänget som hoppade på dem hade inte förväntat sig nåt motstånd och blev tagna på sängen.

Några minuter senare är allt klart och Josh och hans medarbetare tar och åker därifrån. Medan de väntar på att det blir dags för dem att åka så går Evan och inspekterar sitt köp. Han har visserligen jobbat tillräckligt med Thomas för att lita på honom, men det är ändå alltid värt att inspektera sina varor. Som väntat så är allting som de beställde, inklusive bensin och droger i tankarna redan på plats. Den har dessutom blivit avskalad så den får plats med mer bensin och droger och kan tekniskt sätt flyga längre.

När det har gått en lagom lång tid från det att Josh så tar Evan och startar bilen och kör därifrån. När de är ute ur parkeringsgaraget så tar han en liten stund till att hacka deras system, medan han fortsätter köra till mötesplatsen i Tacoma, och raderar alla spår på att de nånsin har varit där inne. Som tur är så är säkerheten på parkeringsgaraget inte så hög och han klarar det utan några problem. Evan är en kompetent hacker och klarar av enkla system utan större svårighet även om han skulle ha en del problem att till exempel bryta sig in i Knight Errants svåraste system. Han har också en otrolig förmåga i att kunna göra flera saker samtidigt och klarar utan problem att köra bilen och hacka parkeringsgaragets datorsystem.

Echo tar tillfället i akt och försöker vila sig lite, det går ganska bra men är lite svårt då hon egentligen inte är så trött – det är tidigt på kvällen för henne, hon är ofta ute och festar på kvällarna och nätterna och de gånger hon inte gör det så är hon ofta ute och runnar. Men utöver det då gör det för ont i kroppen när bilen rör sig. Det är visserligen en ganska bra bil och Evan är en ganska bra förare, men med de ojämnheter som finns i vägen och med hennes kropp som reagerar på allt och hennes konstanta illamående så är det svårt att slappna av och hon lyckas aldrig riktigt somna innan de är framme vid mötet.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

Istället för att sakta ner så gasar han i ett försök att komma så långt ifrån platsen som möjligt innan Knight Errant dyker upp för att börja arrestera folk. Efter ett tag så förstår han dock att hon inte är på väg in i bilen igen och saktar in. Echo är visserligen tränad i Kung Fu, men den har inte innefattat träning i att hålla sig kvar på taket till en bil som ganska hastigt saktar in och hon känner hur hon helt enkelt inte är tillräckligt stark för att klara av det. Hon tappar greppet och far i väg framåt skrikandes och svärandes högt. Hon glider snart av taket på bilen och kan se en förvånad Evan som tittar ut genom fönstret medan hon färdas iväg framför bilen. Innan hon slår i backen så hinner hon märka att Evan bromsar allt han kan, men mer hinner hon inte registrera innan hon slår i marken och rullar runt. Hon är helt beredd på att bli överkörd av bilen och blir förvånad när hon stannar upp och upptäcker att hon inte har blivit det. När hon tittar upp mot det håll hon anser bilen ska vara åt så ser hon inget förutom tom väg. Hon inser strax att hon tittar åt fel håll och när hon vänder på huvudet så inser hon två saker. Den ena är att det gör ont i huvudet och nacken och den andra är att hon hade väldig tur – bilen har stannat bara nån meter eller två innan henne. Hade den inte gjort det så hade hon blivit överkörd.

Evan är snabbt på väg ut ur bilen och hjälper henne upp – det gör ont i hela kroppen efter faller och rullandet, men mest ont gör det i vänster axel och vänster sida av midjan där hon blev träffad när hon var på väg upp till taket och var uppe på taket och sköt granaterna. Han hjälper henne bort till bilen där han stressat slänger in henne i passagerarsätet innan han kastar sig in och bränner därifrån i förhoppning att inte råka ut för gänget igen eller Knight Errant.

Den här gången har de tur och några minuter senare kan de andas ut när vare sig gänget eller Knight Errant har kommit ikapp dem. Efter en snabb titt på klockan så inser de att de inte har tid att stanna upp nånstans på vägen för att inspektera skadorna vare sig på bilen eller på Echo, det får helt enkelt vänta tills efter de har plockat upp sin drone. Echo tar tillfället i akt och lutar sig tillbaka och slappnar av. Hon känner efter hur skadad hon är och knäpper upp sin jumpsuit för att inspektera axeln. Hennes två lager med rustning stoppade kulan och hon har inte tagit nån större skada i axeln, men hon tänker att det kommer göra ont de närmaste dagarna – blåmärket på axeln kommer inte vara nådigt. Hon känner även efter hur det tog i vänster midja, och upptäcker där samma sak, inget riktigt fysisk skada men det kommer att kännas de närmaste dagarna. Däremot så tog hon en massa skada av fallet från bilen och medan hon undersöker skottskadorna så börjar hon känna sig illamående och inser att hon nog fått i alla fall en lättare hjärnskakning. Hon längtar efter att ta en stimpatch (egentligen en stimulant patch) som tar bort vissa symptom som trötthet, muskelvärk och liknande i upp till en timme. Men hon vet att när kemikalierna sen försvinner ut ur kroppen så kommer hon må ännu sämre och det har hon inte råd med. I alla fall inte än, de har inte ens börjat med uppdraget.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

Den här gången har de inte lika gott om tid som inför mötet och en bil som rör sig långsammare än deras bågar. Efter ett kort samtal enas de om att det är värt att ta risken att ta motorvägarna till Auburn. Det är en risk eftersom det är sent på natten och vid den här tiden på dygnet tycker många av Seattle gäng att det är extra kul att vara ute och ge sig på folk. Speciellt kul tycker stadens go-gang att det är. Go-gang är gäng som i huvudsak använder sig av motorcyklar och som roar sig med att köra gatlopp, bråka med andra gäng eller för den delen ge sig på vanliga människor som är ute och kör och ska nånstans. De flesta gängen håller även på med sånt som drogförsäljning, utpressning, smuggling eller gör jobb för de stora brottssyndikaten som Maffian, Yakuzan, Vory v Zakone eller Seoulpa Rings även om de sistnämnda oftast inte är mer än koreanska gäng.

Ganska snart är de ute från Touristville och Redmond och kommer in i ett av Seattles rikare områden Bellevue och återigen slås Echo av det lustiga i att en av de rikaste och mest välmående stadsdelarna i Seattle ligger direkt granne med en av de värsta, även om Redmond Barrens inte alls är i lika dåligt skick som Puyallup Barrens där stora delar av området blev förstört av lava och där återuppbyggnad aldrig varit på tal.

De har inte kommit så långt på motorväg 405 innan deras farhågor slår in och de kan i backspegeln se hur ett gäng närmar sig. När de är omgivna av gänget som inte verkar intresserade av att dra vidare så kan Echo känna igen dem som 405 Hellhounds ett gäng som är känt för att vara väldig våldsamma och att ge sig på folk utan större anledning.

Gänget omsluter Evans bil med sina bågar och över motorerna så kan bägge två höra hur medlemmar skriker och tjuter högt i förväntan för vad som ska komma. Echo tar snabbt på sig sin hjälp och laddar pistolen med AV ammunitionen. Medan Evan svänger åt vänster för att försöka preja in motorcyklarna där in i räcket så öppnar Echo fönstret på sin sida och skjuter prick på bågarna till höger om bilen. Med hjälp av mörkerseendet i sina cyberögon, den specialbyggda pistolen, hennes färdighet i pistol och den inopererade smartlinken (ett system som bland annat kan räkna ut hur man ska skjuta när man rör sig och visar det på näthinnan) så träffar hon ganska lätt med pistolen och får det resultat hon önskar. Hon träffar en båge och en till så de kraschar in i varandra och tar med sig tre stycken bågar till innan de andra som kommer bakom och ska täcka upp hinner väja åt sidan.

Gänget hade uppenbarligen inte räknat med att stöta på motstånd men när det händer så är de inte sena på att reagera. Hon kan höra ljudet av skottlossning över motorljuden och kan känna hur kulor sätter sig i bilen samtidigt som Evan reagerar på att bilen blir skjuten. När han kör bil så är han sammankopplad med bilen, det gör att han lättare kan styra och reagera på vad som händer, men innebär också att han känner av det som händer bilen nästan som om det hände honom själv. Nu är den här bilen ganska kraftig och skyddad, men kulorna som slår in måste störa honom.

Echo hann aldrig räkna bågarna, även om hon är säker på att Evan gjorde det, men lite snabb överläggning visar att hon genom att ta ut de fem bågar hon fick bort så blev de av med ungefär en tredjedel av gänget. Men det kostade henne ett fullt magasin av den dyra och svåråtkomliga AV ammunitionen – bara ett magasin kvar till pistolen och två till automatgeväret. Och nu var gänget berett och det skulle inte bli lika lätt att slå ut resten. Hon visste dock att hon inte skulle behöva slå ut alla bågarna för att gänget skulle ge upp. Även om de tycker om våld så tycker de ännu mer om att vinna och om hon bara lyckas slå ut kanske fem bågar till så skulle de ge upp och dra sig undan.

Echo säger åt Evan att ta det lugnt med bilen innan hon kränger sitt gevär över huvudet så det ligger mot ryggen. Sen öppnar hon bildörren igen och vänder sig om och börjar försöka hiva sig upp på taket. Hon känner hur åtminstone en kula slår in i hennes rygg, men adrenalinet stoppar henne från att veta hur skadat hon har blivit – hon kan inte ens avgöra om den har trängt igenom rustningen hon har på sig eller inte, men hon vet att den har träffat. Hon är nära att tappa greppet när den träffar och medan hon långsamt hivar sig upp på taket så svär hon över att hon inte har lagt mer på styrketräning än vad hon har gjort. Eftersom hon slår så hårt tack vara sina magiska förmågor har hon inte känt ett behov av att bli starkare, hon har dessutom alltid tyck det har varit kul när folk har underskattat henne eftersom hon ser så svag ut, men den här gången är det helt klart en nackdel.

Innan hon har kommit upp på taket till bilen så märker hon hur fler kulor viner runtomkring henne och hon kämpar för att hålla koncentrationen. Till slut är hon i alla fall uppe på taket, men ligger platt medan hon väntar på att bildörren ska stängas bakom henne. När hon har hört att Evan har stängt den så reser hon sig försiktigt upp på knä och avlossar sedan i snabb följd tre stycken granater, en på varje sida om bilen och en bakom. Samtidigt som hon gör det så känner hon hur hon tar en kula i vänster axel och slänger sig platt på taket igen. Innan den sista granaten har hunnit iväg så har den första redan exploderat och det är bara tack vare hjälmen och hennes cyberöron som Echo klarar sig utan att påverkas allt för mycket av de tre ljus och ljudexplosionerna som sker runt bilen.

När hon lyfter på huvudet lite grann så kan hon se att det hade avsedd effekt. Även om det inte blev lika spektakulärt som när hon sköt ner de första två bågarna så har en hel drös med bågar krashat även denna gång och de som inte har gjort det än verkar vara på väg att göra det. Hon lägger sig platt på taket igen och försöker fruktlöst komma åt sin comlink för att meddela Evan att han ska sakta ner och stanna så hon kan ta sig in i bilen igen.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

Precis som ditfärden så blir hemfärden väldigt händelselös. De lyckas undvika nåt större problem med go-gangs och från grannar som vill erbjuda olika huskurer. Väl hemma så börjar de bägge plocka fram olika vapen och ammunition som ska med. Evan berättar för Echo att enligt den infon han har hittat så är deras Mr Johnsson verkligen från företaget NeoNET och allt verkar var rätt. Hans information lyckas ändå inte få bort den otäcka känslan som Echo har om att allt inte står rätt till.

Echo tar snabbt och byter om till en Urban Explorer Jumpsuit – det är egentligen inte menat att vara en rustning för strid, utan en dräkt för budbärare och atleter som rör sig genom stadens myller och riskerar skador. Därför var den från början i neonorange och gult, men Echo ändrat den så den går att använda även på natten. Trots att den inte är designad för strid från början så funkar den väldigt bra till det och har blivit lite av en fattig mans stridsrustning. Medan hon byter om så drömmer sig Echo en kort stund bort till den dagen då hon har råd att köpa en riktigt bra rustning.

När hon sen plockar fram sina vapen så behöver hon dock inte drömma sig bort. Hon har lagt mycket pengar på att få bra vapen och att få dem modifierade. För det här uppdraget så plockar hon fram en Ares Alpha – ett automatgevär med granatkastare som dessutom har modifierats rätt kraftigt med till exempel ett handtag som är specialanpassat för Echo och ljuddämpare. Hon tar dessutom med sig sin Predator IV pistol, som även den har många modifieringar och hon tar också med sig APDS ammunition som är speciell ammunition som är avsedd för att lättare tränga igenom pansar. Som en sista eftertanke så packar hon även ner det lilla hon har av AV ammunition. AV är precis som APDS en speciell ammunition avsedd för att lättare tränga igenom pansar. Men då APDS är gjord för den pansar som människor bär så är AV avsedd för den pansar som fordon har och är mycket effektivare mot alla sorters fordon. Hon tar och i förväg laddar den undertill monterade granatkastaren till sin Ares Alpha med sex stycken flashbang granater. En sorts granater som vid explosionen sprider ut ett metallpulver som antänds vid kontakt med syret i atmosfären. Resultatet är en öron- och ögonbedövande smäll över en radie på 10 meter som chockar i princip alla som befinner sig innanför radien.

Hon tar dock inte med sig något närstridsvapen – faktum är att hon inte äger nåt sånt. Med hennes förmågor som physical adept, en magiker som kanaliserar magin inåt på den egna kroppen, så kan bland annat slå nästan lika hårt som hennes Predator IV och det när hon är obeväpnad. Hon har länge haft den här förmågan och har därför aldrig lärt sig att slåss i närstrid med vapen. Däremot så har hon tränat Kung Fu ända sen hon var väldigt ung och har blivit väldigt bra på det. Utöver det så tar hon med sig en del av den inbrottsutrustning som hon har. De har visserligen inte planerat för att behöva bryta sig in nånstans, men man vet aldrig.

Evan å sin sida packar ner en SMG – en blandning mellan en pistol och ett automatgevär och sin pistol. Han har även lite mer traditionell rustning som han tar på sig och så tar han med sig sina comlinks och sina datorprogram. Inte heller Evan har nåt närstridvapen med sig och precis som Echo är det för att han inte kan använda sådana. Men Evan är ingen physad och har därför inga specialförmågor i närstrid, utan han är en hacker som är expert på att ta sig in i datorer men även fordon eftersom fordonen år 2072 är så pass datoriserade.

När de träffades så hade Evan lite kampsportsträning, men under det dryga år som de har känt varandra så har Echo lärt upp honom i Kung Fu. Hon anser att han ägnar för lite tid åt träning, men han har alltid så mycket att göra på Matrisen, 2072 års motsvarighet till Internet, att han inte känner att han hinner lägga mer tid på träning. Dessutom så har han något som heter Skillwires inopererat i kroppen. Skillwires är en form av cyberware som är metall som opereras in i kroppen för att förstärka och förbättra den. Bland de datorprogram som Evan tar med sig så tar han med sig flera som är så kallade Skillsofts – program som ger honom färdigheter som han annars inte besitter som till exempel första hjälpen.

Den här gången så åker de inte på sina bågar utan tar Evans van – en GMC Bulldog Stepvan med gott om förvaringsutrymme för den drone som de ska hämta upp och för all deras utrustning så de kan färdas genom staden utan att behöva bråka med Knight Errant om att de har vapen med sig. Pistoler är visserligen ganska lätta att dölja, men det är svårare med ett automatgevär av den sort som Echo har med sig.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

Alla nickar instämmande och Jake säger ”Bra! Då har vi hur vi ska göra, men jag skulle gärna se en eldande på stand by som kan tända eld på bensinen om elsystemet inte funkar som det ska. De enda problemen jag ser är kostnaden för dronen och bensinen och varför den skulle vara ute och flyga över Tacoma.”

”Jag har redan skickat iväg en fråga till min fixer för hur mycket en sån drone med extra lastutrymme och massa bensin skulle kosta” svarar Evan ”Men jag tror inte det blir så dyrt.”

”Jag har ett förslag på varför” säger Echo ”Kan vi inte spara lite utrymme på den och se till så att det ligger lite av nån drog i lasten? Vi kan typ köpa och lägga i plastpåsar eller blanda in i bensinen. Eftersom det ligger i sydvästra Tacoma så är det inte så långt till gränsen till Sailsh-Shidhe Council och vi kan få det att se ut som att den smugglade knark antingen till eller från Seattle. Det borde kunna duga som förklaring, eller hur?”

”Perfekt!” kommer från Jake ”Då har vi en plan för hur vi fixar det här. Den låter helt okej. Vi får väl se hur mycket dronen med bensin och knark kostar, men det borde funka ganska bra. Det enda som stör mig är risken att folk dör…”

”Bah! De får skylla sig själva om det jobbar för en corp!” utbrister Blaze.

Echo kan se hur Jake ilsknar till och det blir hennes tur att medla ”Lugn, lugn. Det kommer vara mitt i natten till måndag. Det är visserligen en nyhetsbyrå så det kommer att finnas folk där, men det kommer inte vara så många och de lär inte jobba i offlinesystemet. Det betyder att risken är väldigt liten och de kommer kunna ta sig ut i tid. Risken att nån dör är jävligt liten – och jag ser inte nåt annat sätt som vi kan få det här att se ut som en olycka som eliminerar risken att nån dör.”

Jake lugnar sig och nickar ”Mmm…” han tar ett andetag innan han fortsätter ”Så. Hur gör vi med det andra stället? Där lär det finnas en hel del folk, även om det är mitt i natten.”

”Jag föreslår att vi bara slår oss in, snor informationen och sen tänder vi eld på stället när vi är klara” säger Blaze.

”Njae… det lär vara en hel del folk där” kontrar Echo

”Bah! De lär ju fly när vi håller på och tar hand om vakterna och magikern” svarar Blaze henne.

”Jag har en idé” säger Evan. ”Jag kan hacka mig in i deras system och få brandlarmet att gå lokalt, men inte till brandkåren. Det borde få ut folk och i uppståndelsen så skulle vi kunna ta och försöka smita in. Om inte annat så blir det i alla fall mindre risk att folk blir skadade ifall det blir strid. Och när vi sen är klara så kommer ju folket att vara utanför och då kan vi sätta eld på stället på riktigt.”

Echo och Jake nickar instämmande medan Blaze ser försiktigt optimistisk ut. Jake vänder sig till Blaze ”Du får chansen att slåss samtidigt som folket hinner ut och så kan vi tända eld på stället efteråt – alla blir glada.” Han vänder sig mot Evan ”Hur ser layouten ut – du som verkar ha koll på det?”

”Innan jag svarar på det så har jag fått tag på min fixer. Vi har förhandlat lite och vi får en bättre begagnad modifierad drone, med bensin och knark för 10 papp. Lite dyrt, men…”

”Ta det” säger Jake och Echo och Blaze nickar instämmande.

”Bra! Vi kan hämta den om två timmar i Auburn. När det gäller layouten på spelhålan så finns det bara en ut- och ingång. Den vaktas på insidan av två vakter. Sen finns det ett stort rum där folk spelar och dricker och en lite mindre bakre del med flera olika rum. Det borde inte vara så svårt att ta sig in till rummet med datorerna och få tillgång till informationen.”

”Då så” säger Jake. ”Då låter det som att vi börjar bli klara med planeringen. Jag föreslår att vi alla åker hem och hämtar den utrustning vi tycker att vi behöver och sen möts vi om tre timmar på den här parkeringen i Tacoma” vid det sista dyker det upp en adress i allas comlink. ”Funkar det?” avslutar han och alla nickar instämmande.

De reser sig upp och går i halvt samlad tropp ut från både rummet och strippklubben. När Evan och Echo är ensamma så säger hon till honom ”Kan du kolla upp vår Mr Johnsson – jag litar inte riktigt på honom. Jag tror han skulle få det att se ut som han kom från NeoNET med kostymen och företagspengarna, men jag litar inte på det.”

”Jag sätter en sökning på det så borde vi ha svar när vi har kommit hem” svarar han medan de bägge sätter sig på sina bågar och sen kör iväg.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

</

När dörren har stängts bakom Mr Johnsson så vänder sig Echo om till Jake ”Va fan har du dragit oss in i?! Femti jävla tusen för ett run! Vem i helvete är det som har hyrt oss egentligen?”

Jake tittar lugnt på henne innan han svarar ”Jag vet inte mer än ni och det är lämpligtvis en Mr Johnsson som har hyrt oss alla. Jag ringde till Iceman för att jag trodde ni var proffs – om ni inte är det så kan vi alltid kontakta Mr Johnsson och säga att ni tar tillbaka uppdra…”

”Så helvete heller!” Ryter Echo till ”Ja, jag och Iceman är proffs och har varit runners länge, men du vet själv att runs inte brukar ge 50k NuYen – vare sig det är i företagspengar eller om det är kort varsel. Ett runs om ger så mycket pengar är antingen ett självmord eller har nån riktigt mäktig person inblandad. Du var den som ringde oss alltså vet du mer! Så ut med skiten för helvete! Tro inte att jag inte vågar nita dig!” Vid det sista så ställer hon sig upp så häftigt att stolen trillar i backen.

Medan Jake börjar prata så dyker det upp meddelanden på hennes ögon från Evan som säger åt henne att coola ner sig. ”… och för övrigt så var det min fixer som skaffade fram det här jobbet – jag vet inte mer än nån av er” svarar han och slappnar av ännu mer i sin stol. ”Så… vill du tjafsa mer om det här eller vill du försöka tjäna lite pengar?”

Echo tar några djupa andetag innan hon sätter sig ner och säger ”Okej, så nån som har ett förslag?”

Innan hon ens hunnit klart börjar Evan ”Hmm… synd att det är offline annars skulle jag kunna hacka mig in och bara radera datan, eller plantera in ett virus som raderar all data.”

Blaze vänder sig mot honom och säger ”Bra att säga det uppenbara där, smartskalle. Har du nåt mer du vill säga? Som att vatten är blött.”

Echo är på väg att säga åt honom när Jake bryter in ”Okej, kan alla ta några djupa andetag här. Vad vi behöver göra är att bara slänga fram idéer och se vad som är bra. Så. Strunta i om det är en bra eller dålig idé – bara säg det du kommer att tänka på så kanske det leder till nåt bra.”

”En eldande skulle kunna sätta eld på stället” kommer från Blaze

”Hmm… fast det skulle inte se ut som en olycka och sprinklern skulle ta hand om elden”, svarar Jake

”Inte om jag hackar mig in och stänger av den”

”Jag antar att du kan frammana en eldande?” säger Echo till Blaze som nickar. ”Det är en bra idé fortsätter hon, men vi kan inte bara slänga in en eldande utan anledning och de lär ha magiskt skydd också. Men en eldsvåda är en bra sätt att ta hand om det hela på – vi behöver bara en bra anledning till att det skulle fatta eld där.”

”En kortslutning i ett system” föreslår Evan

”Näh, för otroligt” svarar Jake ”och dessutom blir det svårt att få elden att sprida sig eller brinna tillräckligt snabbt. Kom ihåg att brandkåren lär vara där inom 5-10 minuter även utan sprinklers. På den tiden behöver vi ha bränt ner i princip hela byggnaden.”

Nu bryter Blaze in med ”Så vi behöver alltså nåt som kan se till att elden sprider sig snabbt i hela byggnaden utöver att sprinklern ska vara avstängd.”

”Sprinklern kan inte vara avstängd” kontrar Echo med ”den behöver gå sönder samtidigt som elden kommer igång annars blir det för osannolikt, även om det kan börja med att Evan stänger av den eller planterar in nåt virus.”

”Oh!” Utbrister Evan ”Vi behöver alltså spruta in massa bensin i byggnaden – det får ju elden att brinna jättebra!”

Det blir tyst ett litet tag innan Evan fortsätter med ”Oh! Vi skulle kunna få sprinklersystemet att pumpa in bensin – på så sätt behöver vi inte slå ut sprinklern utan kan få den att göra jobbet åt oss!”

Echo suckar ljudligt innan hon säger ”Och hur fan hade du tänkt dig att vi skulle få in bensinen i systemet? Näh, det vi behöver är snarare typ en bensintransport som kraschar in i byggnaden. Det borde kunna göra susen.”

Jake nickar instämmande men säger ”Det vore en bra idé, men att få tag på en bensintransport och få dit den och få den att krascha in i byggnaden tror jag inte riktigt vi hinner med att fixa. Det blir väldigt tight om tid för att få till det och de är ganska bra bevakade också.”

”Men om vi kan få tag på nåt fordon med massa bensin i tanken då?” frågar Evan ”Kan inte det räcka?”

”Nu börjar det låta som nåt” säger Jake. ”Vi borde kunna få tag på nåt fordon med massa bensin i tanken som vi får att krascha in i byggnaden. Om vi siktar in oss på där offlinesystemet finns så borde den delen ha hunnit brinna upp innan brandkåren dyker upp på plats.”

”Jag vet!” Evans utrop ljuder över rummet ”Vi kan köpa en Federated-Boeing Kull, det är en medelstor drone som kan ta extra last. Vi kan hänga på extra bensin i de behållarna. Om den kraschar in i mitten av byggnaden så får man en anledning och massa bensin som sprider sig. Vi kan dessutom trixa lite med elsystemet så det finns en anledning till att den kraschar och tänder eld på bensinen.”

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk