17 augusti , 2010
Jag har det senaste halvåret eller så haft det stora nöjet att få arbeta med Marcus Fridholm när det gäller att ta fram grafik för våra trycksaker. Han har gjort ett ypperligt jobb och jag är väldigt nöjd med det.
Nu har Marcus ett problem och skulle behöva din hjälp. Om du har några minuter över kika in på hans blogg och se om du kan hjälpa till.
17 augusti , 2010
För några timmar sen så släpptes nyheten att vi kommer att hjälpa Wikileaks med deras servrar via Rapport och sen har den spridit sig inte bara till media i Sverige, utan även runt om i världen. Det gäller även så klart på olika sociala medier också (har sett flertal tweets på spanska).
Jag tycker det här är underbara nyheter och idag är det verkligen en bra dag att vara pirat.
Jag ser fram emot de närmaste dagarna och väntar med spänning på reaktioner från de andra partierna, men räknar ärligt talat inte på att få se några.
Ska även bli kul att se hur USA reagerar på detta med tanke på den inställning som de har haft om Wikileaks tidigare.
Uppdatering: Och bara fem sekunder efter att jag postade det här så fick jag via twitter se min första kommentar från ett annat parti - visserligen inte själva partiet som enhet, men i alla fall. Ah… internet. 
Eftersom jag har väntat nästan hela tre timmar att blogga om det här så har ju så klart andra hunnit före med att skriva om det:
DN.se, SvD, Aftonbladet, Expressen, SvT, GP, Norran, ST, Bohuslänningen
NRK (Norge), Yahoo News (USA), The Age News (Australien), Wiener Zeitung (Österrike), IMDb (USA)
Piratpartiet Presscenter, Ung Pirat, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Christian Engström, Fredrik Holmbom, Anders S Lindbäck, Caspian Rehbinder, Caspian Rehbinder (igen), Full Mental Straightjacket, Fredriks blogg, Magnihasa, Stefan Flod, David Bergström, Jinge, Värmlandspiraten, Calle Rehbinder
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om wikileaks, piratpartiet, yttrandefrihet
17 augusti , 2010
Echo går bort till Evan och Jake som bägge två har tagit mycket skada av närstriden med vakten – ingen av den är gjord för närstrid. Bredvid Evan ligger Echos pistol som hon plockar upp. Hon kan höra massa liv, men hon förstår inte riktigt vad det är som låter. Hon rätar ut sig efter att ha plockat upp pistolen och ser in i Mary Finnigans ögon från andra sidan skrivbordet. Hon ser att Marys läppar rör på sig, men inget av det hon säger registreras medan Echo lyfter pistolen och skjuter henne med två skott i bröstet.
Hon hade hoppats på att det skulle innebära att oljudet slutade, men det gör det inte och hon inser att nån form av larm måste ha gått. Hon tittar ner på Evan och Jake och ser att de är på väg upp innan hon tittar tillbaka mot fönstret och skjuter det med två skott.
Det är nu hon inser att de har stora problem. Givetvis så är glaset skottsäkert och härdat och annan skit och går inte sönder. Hon ger Evan pistolen och skriker åt Evan och Jake att göra nåt åt fönstret medan hon rusar bort till dörrarna och hinner precis se en man som öppnar en dörr i andra änden av korridoren med draget vapen. Hon smäller igen dörren och känner hur flera kulor går in i den innan hon läser dörren inifrån. Hon ser sig omkring efter nåt att barrikadera dörren med, men hittar inget som hon vet att hon orkar med att rubba. Så hon böjer sig ner och tar pistolen från den döde vakten bredvid henne och skyndar sig bort mot skrivbordet. Evan har tömt hela magasinet från hennes pistol i fönstret, men det har inte hjälp. Hon tar den pistol som hon har i handen och gör samma sak – ännu fler kulor sitter fast i fönstret, men ingen av dem är tillräckligt för att ha sönder själva fönstret.
Hon blir nu desperat och inser att hon har glömt bort en av de viktigaste sakerna hon har – sina egna händer. Hon går fram till fönstret och börjar göra Kung fu rörelser menade för en lättare meditivativ trans medan hon slår och sen börjar hon slå allt vad hon har på fönstret. Hon är inte längre medveten om världen runt henne utan det enda som existerar nu är hon, hennes knytnävar och fönstret. Hon har tappat all uppfattning om tid och vet inte hur länge eller hur många gånger hon slår innan fönstret till slut går sönder och faller i bitar.
Hon lyfter sina händer framför sig som är alldeles blodiga på knogarna och ser sig omkring och ser Evan och Jake som är på väg att hoppa ut genom resterna av fönstret. Hon tittar bakom sig och ser de två tunga trädörrarna slås upp och inser att hon borde hoppa genom fönstret hon med och gör det.
(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk
Senaste kommentarer