Jan "PiratJanne" Lindgren

Hela nedanstående post är licencierad under Creative Commons.

Om man ska börja med mitt engagemang mot FRA så får man börja tidigt.

Redan 2006 så började vi i Piratpartiet att protestera mot FRA, men på den tiden hade vi fullt upp att få folk att förstå att vi ville annat än att alla skulle vara gratis så det blev inte allt för mycket gjort. Dessutom så drog sossarna tillbaka sitt förslag på FRA-lagen med motiveringen att det hade blivit för mycket uppmärksamhet kring lagen. Det var Bodis som gjorde det. Nåt ska han ha cred för.

Nästa gång nåt hände var när lagrådet i februari sa jag till FRA-lagen. Jag minns hur förbannade folk blev och på bara en vecka så hade vi – mitt i iskalla februari (lördagen den 17:e för att vara exakt) – fått ihop demonstrationer i fyra städer runt om i landet. Jag var den som drog ihop demonstrationen i Stockholm, fixade tillstånd, talare och massa praktiskt. Jag blev väldigt nöjd med uppslutningen för en sån kall månad.

Efter det så var det lite aktiviteter kring FRA under våren, men när det blev klart att det skulle bli en minoritetsbordläggning i frågan så las tyvärr FRA lite åt sidan och vi fokuserade på andra repressiva lagar.

Sen minns jag tyvärr inte längre datum, men jag vet att vi nån gång under våren 2008 började planera för vår vårkampanj. Och den var redan från början tänkt att ha fokus på just FRA-lagen (med sidospår om andra lagar). Vi hade en folder och affisch klara runt mitten på maj – vilket innebär att tryckeriet gjorde ett ruggigt bra jobb med tanke på att kampanjen varade i drygt en vecka och avslutades med en till demonstration som jag ansvarade för den 31:a maj. Det var på den demonstrationen som Rick för första gången spelade upp bandet med Anders Wik.

Vid det här laget så rådde full aktivitet med flygbladsutdelningar och ovan nämnda demonstration.Jag säger att vi avslutade vårkampanjen med demonstrationen, men det stämmer bara i teorin. Det skulle vara den stora finalen, men vi hade fortfarande flygblad kvar och vi hade knappt fått nån respons i gammelmedia. Och folk på gatorna som fick flygbladen vägrade att tro på oss.

Så vi fortsatte på sparlåga att driva verksamhet på nätet, men vi hade satsat stenhård på vårkampnjen och knappt haft nåt genomslag och hade lite dåligt med energi – eller jag hade det i alla fall. Då drog Emma igång sin nedräkning (den 3:e juni) och helt plötsligt började bloggosfären koka.

Vid den här tiden så var jag precis i startgroparna att få en egen blogg, men jag passade på att gästblogga hos Emma. Jag skrev två texter som bägge dissade gammelmedia, men innan de hann publiceras så kom annonsen i DN och helt plötsligt exploderade nyheten i gammelmedia. Mina poster blev snabbt inaktuella så jag skrev ihop delar av dem och ändrade och la till nytt material och den 13:e juni skrev jag ett gästinlägg hos Emma.

Dagen efter var jag nere på Dreamhack och representerade Piratpartiet där samtidigt som jag invigde min egen blogg och försökte sprida information om bland annat FRA. Den 16:e juni åkte jag hem för att nästa dag liveblogga från debatten som skedde i riksdagen.

Dagen efter gjorde jag sällskap med ungefär 2000 andra personer utanför riksdagen och gjorde våra protester hörda (och där jag bland annat drog igång allsången av ”We’re not gonna take it”). När den stora demonstrationen var slut vid tiotiden så höll jag mig kvar inne i stan med några andra personer under hela dagen. Tillbringade tid utanför riksdagen och protesterade och var med och såg den största besvikelsen i mitt liv – omröstningen där FRA röstades igenom. Det var intressant att se hur ledmöterna såg upp på oss när vi besviket gick därifrån. Och de brydde sig inte.

Efter det så var jag med och hjälpte till att anordna Bananrepubliken Sverige den 3:e juli. Den demonstrationen hade jag mindre att göra med än tidigare, men jag var där tidigt och hjälpte till att sätta upp tält, bord och mobila surfstationer och var funktionär där. Som en del av det så såg jag till att två militärpoliser släpade bort Rick.

Efter det så deltog jag i Stekare mot FRA på Café Opera och när kvällen var slut så tog jag lite av en semester innan planeringen för den 16:e september började.

Jag var med och planerade vad vi skulle göra den 16:e september, sökte tillstånd och hade mig. Eftersom jag hade blogg då så bloggade jag en del och när den 16:e dök upp så var jag med och arrangerade demonstrationen vid Mynttorget (där jag bland annat filmades av Aftonbladet när jag pratade med polisen) som sen tågade till Storkyrkan och sen vidare till Sergels Torg (där vi blev Piratpartiet of Rohan).

Efter den 16:e så trappades mitt arbete mot FRA-lagen ner. Dels på grund av att jag hade lagt massa energi och privat tid på det här och jag började få ont om tid, pengar och energi. Jag behövde dels få fokusera på mig själv.

Men också för att det nu fanns andra lagar att informera om. Fokus skiftades mot Ipred och Datalagringsdirektivet. Men bara för att fokus skiftade så betyder det inte att jag glömde bort FRA-lagen. Den hamnade bara på sparlåga.

Så det finns inget egentligt slut i mitt engagemang mot den lagen – det fortsätter. Men under lite andra former.

Pingat på Intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om fra-lagen, fra, piratpartiet, demonstrationer, övervakning, bodströmsamhället, asksamhället

Som om det inte räckte med artikeln jag skrev om igår – nu fortsätter DN med att ha en ledare som återigen utmålar det hela som att PR-människor låg bakom motståndet.

Jag blir förbannad och jävligt less. Och för varje sån här artikel eller ledare så sjunker DN i mina ögon som tidning. Nån i en kommentar hos någon myntade Dagens Pravda och förutom att initialerna inte stämmer så…

Anna pekar mycket rätt ut att några av betalexemplen som DN pekar ut är sena. Mycket sena. Hon säger 3½ månad, men själv anser jag fortfarande att arbetet mot FRA började redan våren 2007. Det betyder att vi jobbade mot det i 1½ år innan nån PR-byrå ens dök  upp på banan.

Sen kan man ju fråga sig om det är skillnad ifall privatpersoner som råkar jobba på en PR-byrå aktiverar sig mot något eller om PR-byrån som enhet ger sig in i leken. Det tycker jag i alla fall. Men det kanske inte DN tycker… eller bryr sig om.

Rick tycker DN ska skämmas och lyfter fram att Ung Vänster och Moderata Ungdomsförbundet stod sida vid sida i demonstrationerna mot FRA – nåt som en PR-byrå aldrig skulle kunna betala dem för att göra. Och där kan jag inte annat än intyga. Jag har anordnat ett antal demonstrationer med ungdomsförbunden i Stockholm och jag har aldrig innan det här fått UV och MUF att dyka upp på samma demonstration. Faktum är att en av de första frågorna jag brukar få från nån av dessa två är om den andra organisationen ska vara med. Om svaret är ja så säger de genast nej. Att tro att en betalande PR-byrå kan lyckas med nåt sånt är bara absurt.

Emma och Deepedition frågar bägge DN vad syftet är och frågar det DN inte har lyckats svara på – varför skulle nån sponsra det här. Och vem? Bägge två missar att Badlands Hyena med tankesmedjan Limbro redan har svarat på frågan: ”Mister D”

Måste säga att det känns trevligt att så här 2 år senare äntligen få reda på vem det är som inte har gett mig ett ända öre trots mitt engagemang mot FRA. Tror jag ska stämma Mister D på lite pengar nu… Eller så snor jag bara dem – pirat som jag är.

Pingat på Intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om gammelmedia, gammeljournalister, FRA, privatliv, bloggosfären, bloggare, konspiration, piratpartiet

Nu blir jag sådär trött igen. DN visar idag att precis som i rättegången mot The Pirate Bay så är det jättesvårt för vissa personer att förstå att allt inte behöver ha en mastermind bakom. Att vi som är med i deltagarkulturen inte alltid är extremt välorganiserade och välplanerade utan att saker händer som det händer går tydligen inte att greppa. Det måste finnas en grandios plan bakom allting. Det måste vara en (eller ett fåtal) människor (gärna vita, medålders män) som drar i trådarna och som bestämmer vad som ska hända. Och givetvis måste man ha pengar för det.

Om det nu var så mycket pengar inblandade så säger jag som drf: ”Var fan är min lönecheck?!”

Många andra har bloggat om det här som ChrisK, Emma, Anna, Rick, Johanna, Emma igen, Joshen och HAX men jag känner ändå att jag behöver få ett utlopp för det här.

Mitt behov av det kommer sig från att jag själv har varit djupt engagerad mot FRA och var den som i Stockholm anordnade Piratpartiets första demonstration mot FRA redan den 17:e februari 2007 (efter att lagrådet hade sagt ja till FRA-lagen). Tyvärr finns ingen video från den (det var innan vi i Stockholm hade en videokamera) så ni får ”hålla till godo” med en inspelning från den parallella demonstrationen i Göteborg:

Vi i Piratpartiet har arbetat emot FRA-lagen ända sen vi startades (fast då var det sossarnas lag) och i Stockholm så har jag som ansvarig för vårt distrikt varit med vid alla större evenemang och varit med och hjälpt till att planera. Jag var den som anordnade demonstrationen i maj 2008 mot FRA och under den tiden stod jag i daglig kontakt med Rick, Emma och många, många andra. Jag var med och livebloggade när FRA-debatten skedde och inte PR-byrå var inblandad då.

Jag har varit med på ”hemliga möten” mellan Piratpartiet, HAX, Mark Klamberg och Svart Måndag och det var inga hemliga eller arrangerade möten, utan folk i svärmen som råkade vara vid samma plats vid samma tidpunkt och som alla hade liknande intressen.

Det som jag stör mig på i artikeln är att den insinuerar att det låg en massa pengar och nån mastermind bakom våra protester mot FRA. Att vi blev styrda av nån för att protestera. Det stämmer inte. Vi som enades mot FRA från alla politiska läger gjorde det för att vi var övertygade (och fortfarande är det) att det är en skitlag. Att sen delar av svärmen hade pengar – det är ju uppenbarligen sant. Men det innebär inte att det inte var en folkrörelse.

Pingat på Intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om gammelmedia, gammeljournalister, FRA, privatliv, bloggosfären, bloggare, konspiration, piratpartiet