Jan "PiratJanne" Lindgren

Söndagen den 18:e november

Under middagen dagen innan hade jag fått veta att väldigt många inte skulle delta på söndagen för att de skulle hem, vilket kändes skönt eftersom jag tyvärr var tvungen att åka hem ganska tidigt. Men eftersom så många skulle vara frånvarande innebar det att jag ändå inte missade mycket för att kunna hinna med mitt flyg hem.

Jag och Amelia passade på och gjorde sällskap till flygplatsen och fortsatte våra samtal från innan med prat om kultur och politik, men även mer om hur EU-parlamentet fungerar och olika strategier. Vi tog en lunch på flygplatsen innan jag lämnade henne för att ta mig till min gate och hamnade i säkerhetskontrollen från helvetet.

En metalldetektor för två band som scannar väskor där varje metalldetektor är så känslig att nästan alla får ta av sig skorna, vilket de så klart inte informerar om innebär att det tar djävulskt lång tid att komma igenom. Dessutom hade jag bara några dagar innan vrickat foten och att ta på och av min sko gjorde ont om man tog det långsamt, vilket inte direkt sker när man blir stressad vid en kontroll. Jag hade ont i foten länge efter den där farsen.

Lufthansa däremot var mycket bra, och så även Münchens flygplats. På flyget till München på 1½ var det mellanmål och gratis dricka om gällde, samma sak på flyget till Stockholm fast då var ”mellanmålet” en macka (med köttfärslimpa?!). På flygplatsen fanns det gratis kaffe och te lite varstans, bra affärer, gratis wifi (visserligen bara 30 minuter, men ändå) och bra matställen. Utöver det även stolar gjorda att sitta länge i men det som det var dåligt med var eluttag. Tack vare att en ung tjej satt och laddade sin mobil i ett så såg jag var de fanns och kunde sen upptäcka flera. Men sen upptäckte jag nåt ännu bättre! NapCabs!

Det är små bås med en säng, eluttag, usb-laddare, skrivbord, trådbundet nät och en skärm som man ska kunna titta på film på. Man betalar per timme och kan använda i massa timmar (men en minimikostnad på 2-3 timmar (timpriset varierar)). Helt underbar ide om man råkar ha alldeles för många timmar på en flygplats vid en mellanlandning.

Sammanfattningsvis gäller följande för helgen:

Konferensen  – 3 piratflaggor. Bra att träffa pirater från andra länder, se hur de gör och dela med sig av erfarenhet, men dålig framförhållning och dålig planering gjorde att helgen inte blev fult så effektiv som den hade kunnat vara.

Swiss – 4 piratflaggor. Bra service, gratis mellanmål

Lufthansa – 5 piratflaggor. Bra service, gratis mellanmål och mer service på flygplatsen

Zurich – 4 piratflaggor. Jättebra restaurang, ren och fin flygplats men lite för snobbiga affärer

München – 5 piratflaggor. Flera bra restauranger, ren och fin med extra bra stolar, enstaka eluttag och NapCabs

Rom – 1½ piratflagga. Skitig och ostädad flygplats. Värsta säkerhetskontrollen ever och hur affärerna var har jag ingen aning eftersom jag inte hann kolla i några.

Lördagen den 17:e november

På morgonen gick jag upp, käkade en snabb frukost och hann smita iväg och se Colosseum från utsidan (tekniskt sätt var jag inuti, men bara precis för sen såg jag den groteskt långa kön för att verkligen få komma in och vände bort). Efter lite mer snabb sightseeing runt Colosseum var det dags att bege sig till konferensen.

Jag var där i tid, vilket gjorde att jag var en av de första på plats. De andra droppade in under den närmaste timmen och schemat som sattes upp sprack redan på första punkten. Men när det väl satte igång en stund efter elva som var utsatt tid började mötet med en flygande start!

Det började med att Lower Saxony gav oss en förhandstitt på kampanjen som de skulle sätta igång med veckan efteråt och den var helt makalös! Inte ett dugg avundsjuk på att de kom på den först och hade råd att köra den (det är alltså kampanjen på http://ideenkopierer.de/start/ som jag pratar om).

Sen så satt vi och diskuterade samarbete mellan länder på olika sätt fram till valet 2014 med avbrott för lunch. Efter lunch fortsatte först samtalet om hur vi skulle samarbeta och en tidplan togs fram för hur det ser ut fram till valet, vilka viktiga tidpunkter som finns och vad som behövs göras.

Efter det diskuterades flera olika punkter, men mest hur European Citizens’ Initiative (ECI) fungerar, vad som krävs för att en sån ska bli godkänd (minst 1 miljon underskrifter från minst 7 länder och ett minimiantal av underskrifter i varje land baserat på hur många människor som bor i landet). Det var även en workshop på idéer för affischer och annat kampanjmaterial.

Mötet pågick ända fram till middagen som var klockan nio på kvällen även om det efter klockan sex delades upp i mindre grupper som hade sitt egen fokus.

Middagen var väldigt trevlig och var klar runt ett nån gång. Några skulle hem till sina boenden, några skulle ut och dansa men jag och Amelia valde att slå följe med två stycken kroatiska pirater för att sätta oss ner och prata lite. Det hela slutade med att vi pratade politik, geografi, historia, kultur och religion fram till småtimmarna och fick en stund sällskap av en kanadensare och en amerikan (även om de inte var piratpartister) innan vi sa hejdå och avslutade kvällen.

I mitten av november var jag på PP-konferens i Rom och skrev ihop en liten text om min upplevelse. Den har delats upp i tre poster (en för varje dag) och publiceras nu här på min blogg.

Fredagen den 16:e november

När Anna kom och sa att hon ville skicka mig på internationell konferens så var jag inte sen att tacka ja. Det är alltid kul att träffa andra pirater och även om det har blivit en del internationella sammankomster de senaste åren så har jag aldrig kommit iväg på nåt sånt.

Det är nämligen så mycket som händer just nu och den internationella konferensen krockade med PolKon och för att kunna vara med på så mycket som möjligt är vi helt enkelt tvungna att dela upp oss, vilket ledde till att hon åkte på PolKon och jag till Rom.

I mitt försök att hitta så billigt flyg som möjligt på den korta tid som fanns så blev det ett flyg med drygt två timmars mellanlandning i Zürich i Schweiz. Nåt som kanske inte låter optimalt, men det var inte mig emot. Speciellt inte efter att jag hade hittat affärsområdet och restaurangen Marché!

Affärerna gav jag inte så mycket för, men det var dags för middag när jag landade och Marché. Wow! En snabbmatsrestaurang med ett otroligt utbud och det mesta verkade bestå av färska varor. Mycket lagades till efter beställning, men även det som inte lagades till efter beställning var väldigt färskt. De hade en salladsbar, pizzeria, mackavdelning, grill (med korv, fisk m.m.), soppa, olika färskpressade juicer, vinbar, teavdelning och säkert saker jag har glömt bort.

Trots det så fick BK som låg vägg i vägg (eller snarare utrymme i utrymme eftersom det inte fanns nån vägg som stoppade folk från att gå mellan de två restaurangerna) massvis med folk. Inte så att Marché hade ont om kunder, men när jag satt där och åt min nystekta rösti med en mangosmoothie till dricka och en mangomascarpone till efterrätt så kunde jag inte låta bli att undra varför så många hellre valde BK… det har jag fortfarande inte riktigt greppat.

Oh! Jag vill passa på och ge Swiss Air beröm. Det var sköna stolar (gott om benutrymme, fast fickan där man skulle lägga saker var lite liten) och trots att flygningen till Zurich bara var på drygt två timmar och att jag åkte på en jättebillig biljett så bjöd de både på mellanmål och dricka till. Plus en bit Schweizisk choklad. Även på flyget till Rom (om bara var en timme) bjöds det på mellanmål, dricka och choklad.

På flygplatsen vid gaten där jag skulle flyga till Rom hade Sony dessutom placerat en station för att ladda mobiler i. Tyvärr bara plats för sex mobiler åt gången, men ändå en väldigt bra ide.

Jag hade knappt hunnit till hotellet och checkat in förrän vår EU-parlamentariker på plats, Amelia, hade tagit sig från sitt hotell till mitt för att möta upp mig och prata lite om konferensen. Så vi hittade ett litet kafé där vi satt i några timmar och pratade om konferensen och vad vi förväntade oss och hur vi trodde den skulle bli över en flaska vin. Eftersom vi inte hade haft en sån chans att prata på alldeles för länge så passade vi även på att prata lite om livet, universum och allt innan vi sa hejdå och förberedde oss på lördagen.

För några dagar sen gick några moderata herrar ut och berättade att datalagringsdirektivet och skärpningen av Lagen om elektronisk information (LEK) var jättebra för det skulle hjälpa polisen att komma till rätta med mobbing i skolorna.

Anna Troberg svarade med att poängtera att mobbing är ett i grunden socialt problem som inte löses genom att återigen ta inspiration från en tysk hårdporrfilm (”Hårdare, hårdare!”) och tillkalla  poliser med batonger (vilket så klart tilltalar alla batong-liberaler där ute), utan att det är bättre att lösa det med sociala medel istället.

Nånstans här så måste Karl Sigfrid haft otur när han tänkte, för han bloggade och anklagade Anna, och även PP, för att tycka att eftersom vi hade en annan approach till mobbing så tyckte vi inte det var en allvarlig fråga och att vi dessutom slirade med sanningen. Ett argument som Anna pulveriserade på sin blogg när hon svarade på Karls påståenden.

Det känns lite trist att behöva göra det här, men… jag känner att jag här behöver ta upp en viktig poäng som inspirerades av två tweets från Joshen:

”Innan politiker försöker sig på att lösa problemet med mobbning bland barn tycker jag de ska ta en titt på sig själva.”

och

”Människor som själva tillämpar grupptryck, utfrysning och dylikt ska tala om för barn att mobbning är fel? Lycka till med det.”

Jag kan nämligen inte utläsa nåt annat av Karls bloggpost än att han anser att polisen ska utreda mobbing. Jag håller inte med honom om detta, utan anser att mobbing över lag kan kommas till rätta utan att blanda in polisen. Ibland kan det behövas, men det ska inte vara standard.

Men om vi nu köper hans premiss och att mobbing är ett brott precis som andra och som sådant ska utredas av polisen så har jag en fråga till inte bara Karl Sigfrid utan till alla andra moderater:

När kommer polisen och arresterar Fredrik Reinfeldt för mobbing? Eller i alla fall sätta igång en utredning?

När FRA var på väg till omröstning så hade just Karl Sigfrid meddelat att han tänkte rösta mot moderaternas partilinje och rösta nej till FRA. Under ett möte där den moderata riksdagsgruppen samlades och där det enligt rapporter ska ha varit lynchstämning mot just Karl så ska Fredrik bland annat ha sagt följande för att få Karl att rösta ja:

”Vi har en i gruppen som pekar finger åt en moderat statsminister.”
”Ska skottet komma inifrån? Ska någon skjuta mot en moderat statsminister?”
”Du är den svaga länken i alliansen, Karl.”

Källa till citaten:

Jag vet inte hur det är för er andra, men för mig är det här uppenbar och solklar mobbing. Så? När kommer polisens ingripande?

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om mobbing, DLD, LEK, piratpartiet, moderaterna, FRA, Fredrik Reinfeldt

En sak slog mig verkligen när jag var i Almedalen det här året och det är hur mycket av vistelsen där som handlar om avvägningar.

Det hela är enkelt: det händer saker i Almedalen i princip hela tiden och förutom precis i början och slutet av det så händer det massa saker samtidigt. Och även om det inte finns nåt mingel eller seminarium som händer så kan du ge dig fan på att det vid ett och samma tillfället pågår minst två intressanta diskussioner i olika delar av Visby. Vilket leder oss till avvägningarna, eller en massa val om man så vill det.

Så. Vad väljer man?

Går man på seminarie 1 eller på seminarie 2 som krockar? Eller hänger man kanske kvar med de sköna piraterna som man precis träffat för att man vet att det kommer bli intressanta diskussioner (eller bara lite lulz ). Eller går man iväg och försöker hitta folk som inte är pirater för att umgås med dem istället? Eller sätter man sig och bloggar om seminariet som man precis var på medan man har det färskt i huvudet?

Och när det sen blir kväll – går man på det sena minglet eller festen så man kan knyta kontakter där, eller lägger man sig tidigt så man hinner med #gma11 eller nåt annat intressant seminarium som går av stapeln tidigt på morronen?

Det blir hela tiden en massa avvägningar som måste göras mellan vad man går på, vilka man umgås med och när man tar sig tid att rapportera hem till de pirater som inte är där.

Det som är det viktiga då är att inte drabbas av dåligt samvete eller bli allt för stressad för att man inte hinner med allt. Och det är inte alltid så lätt.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om almedalen, val, piratpartiet

Marit Deldén har idag kommit med lite ny information som jag finner oerhört intressant. Den handlar om hur många uppdrag som ledamöterna av 2010 års styrelse har tagit på sig.

Christian Engström har under 2010 inte tagit på sig ett enda uppdrag i styrelsen. Jag har full förståelse för att han som varandes i Bryssel under veckorna inte har tid att ta på sig uppdrag mellan styrelsemötena och tänker inte anklaga honom för att missköta sitt uppdrag i styrelsen.

Men det gör att jag känner att det blir än mer viktigt vilka vi i år väljer in i styrelsen, speciellt ifall motionen som avser minska styrelsen till bara nio personer går igenom. Om den skulle gå igenom så är det av yttersta vikt att vi får in personer i styrelsen som förutom att de är kompetenta även har den tid som krävs för att ta på sig de uppdrag som finns inom styrelsen och som behöver genomföras för att vi ska få en fungerande styrelse.

Med tanke på följande twitter från HAX:

Har just plöjt veckans 1200 osorterade mail. Pust. Ändå inte kollat alla bloggkommentarer än. Jag behöver en assistent…

Så har jag därför ställt en fråga till HAX i hans utfrågningstråd på forumet, där jag undrar hur mycket tid han tror att han kommer att ha att ta på sig uppdrag som styrelseledamot. Jag känner att det är av stor vikt att vi har personer i styrelsen som verkligen har den tid som behövs för att göra ett bra styrelsearbete.

Jag tycker dessutom att det arbete HAX gör i Bryssel är så pass bra och viktigt att jag verkligen inte vill att han ska behöva ta tid från det för att sköta styrelsearbetet.

Jag har även ställ en ytterligare en fråga till HAX baserat på den här kommentaren där HAX skriver:

Man skulle löst kunna diskutera olika former av valsamverkan till exempel med Klassiskt Liberala Partiet, Junilistan, Liberaldemokraterna eller (c) under en ny ledare.

Den texten gjorde mig väldigt fundersam och jag postade följande fråga till HAX:

Vi har tidigare haft samarbete med Miljöpartiet när det gäller utläggning av valsedlar och om man ser till några av de partier som finns så kan man se att både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har arbetat hårt i de frågor man kan kalla för ”våra” – de ordnade med minoritetsbordläggning både när det gällde FRA och DLD. Och när vi valde grupp i EU-parlamentet så valde vi att gå med i den gröna gruppen där Miljöpartiet sitter med.

Samtidigt så har Centern inte direkt utmärkt sig som stora förkämpar i våra frågor och är mest kända för att ha svikit många av sina väljare så grovt att de under lång tid framöver vägrar rösta på partiet.

Jag blir därför väldigt fundersam när jag ser din lista på möjliga samarbetspartners.

Varför är Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte med för? Och varför är Centern med?

Jag är säker på att HAX har tänkt på de här frågorna och att han kommer att komma med bra svar på mina funderingar så jag slipper vara orolig.

Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: piratpartiet, årsmöte, styrelse, styrelseval, jäv, organisation, demokrati

Det här inlägget postas både här och på forumet.

Nu har vårmötet dragit igång och vi börjar närma oss de olika omröstningarna. Jag har egentligen inte gått in i detalj på det tidigare, men nu känns som en bra tidpunkt att redogöra för vad som hände i samband med förra årets möte.

Vi i den dåvarande valberedningen tog vårt arbete på största allvar och som led i detta så meddelade vi personligen alla som vi hade intervjuat om resultatet av vårt beslut. Jag var en av två personer som ringde runt till folk för att antingen meddela att de var med i vårt förslag eller att vi hade valt att gå vidare med andra individer. Så som det föll sig så blev det jag som meddelade Christian Engström om att han inte hade hamnat med i valberedningens förslag, vilket visade sig vara ett mindre roligt samtal.

Nästan exakt två timmar efter att det samtalet avslutas så postar Rick Falkvinge det här motionsförslaget som inte bara ville avveckla kommande valberedningar, utan även ville att det arbete som vi hade gjort skulle skuffas undan och bli mindre viktigt. Detta sker alltså två timmar efter att Christian blivit informerad om att han inte är med i valberedningens förslag och innan valberedningen har hunnit gå ut med förslaget publikt. Detta eftersom vi valde att avvakta med att publicera förslaget tills alla vi hade intervjuat hade blivit informerade om vårt beslut.

De närmaste veckorna efter det var minst sagt hektiska och väldigt spännande. Det hände flera saker som jag tror aldrig har hänt tidigare i PP:s historia.

Det första var kraftiga reaktioner från partikamrater i styrelsen som valde att beskriva vårt arbete som ”pinsamt”, ”vettlöst”, ”slarv” och saknat grund i ”verkliga förhållanden”. Detta trots att såvitt jag vet så är vi den valberedning som har arbetat mest transparent med både twittrande och ett flertal bloggposter, levererat våra listor mest i förväg inför mötet (tror att alla andra valberedningar har levererat på mötet, men kan ha fel), intervjuat i princip varje nominerad på F2F och bara haft ett halvår på oss att göra detta (vi valdes på hösten 2009).

Att man har olika åsikter om något är en sak, men att ledamöter i styrelsen går så hårt ut mot ett förslag är för mig helt ofattbart. Utöver detta så postades rena felaktigheter som att valberedningens förslag i PP alltid har vunnit, eller att det nästan alltid har vunnit. Vilket som sagt var är helt felaktigt.

Ungefär två veckor efter det att valberedningen postade sitt förslag för den nya styrelsen så hände nästa stora sak. Christian valde att dra in ett lån på 500 000 kronor till partiet. Förutom att flertalet budgetar påverkades negativt så innebar det även att två personer, som partiet precis hade anställt, blev av med jobbet. Den ena personen var jag och den andra personen är bror till en annan medlem i dåvarande valberedning. Av sex personer i valberedningen påverkades alltså två stycken av Christians beslut att dra tillbaka lånet.

Men efter det så blev det ännu intressantare.

Vi i valberedningen har inte diskuterat det ingående, men som jag har förstått det så var jag inte ensam om att bli kontaktad av en/flera person(er) som var aktiva inom både PP och UP och som bad valberedningen att ändra sitt förslag så att Christian skulle ingå i det. Med den uttalade förhoppningen om att han då återigen skulle låna ut pengarna till partiet.

Eftersom det i princip skulle innebära att Christian kunde köpa sig en plats i valberedningens förslag så var det inte nåt som ens övervägdes.

Så varför tar jag upp det här nu? För att några saker har hänt som gör mig inte bara orolig utan ärligt talat rädd.

Det första som hände var att Rick presenterade en motion om att minska på styrelsen storlek till nio ledamöter. Om det är en bra idé eller inte… tja… jag tror ju att det är bättre om vi har en större styrelse av den enkla anledningen att folk gör det här på sin fritid och man inte har så mycket tid att göra styrelsearbete på. Och ju fler som avlastar och kan hjälpa till desto bättre. Men jag kan ha fel om det och det är inte det som är poängen med att jag tar upp det.

Den första poängen är att styrelsen, om motionen går igenom, reduceras till nio personer.

Den andra poängen är att det känns ganska konstigt då Rick var den som förra året valde att utöka styrelsen till just 15 personer. För att vara ärlig så var det ett ändringsyrkande som gjorde att styrelsen ökades från 14 till 15 personer, men den nivån spelar mindre roll. För ett år sen argumenterade Rick för en styrelse på 15 personer. Nu, bara ett år senare, har han tvärvänt och argumenterar för en nästan halverad styrelse.

Det andra som hände var att någon nominerade Henrik Alexandersson till styrelsen och att han accepterade nomineringen. Henrik är i dagsläget, precis som Rick och Anna, avlönade av Christian.

Det innebär att vi står inför en potentiellt katastrofal situation. Vi kan alltså hamna i en situation där vi har en styrelse på nio personer varav tre är avlönade av en fjärde. Nästan halva styrelsen kommer alltså hamna i en situation som, om den inte är jäv i alla fall kan uppfattas av sådan av både våra medlemmar men även utifrån. Och enligt min uppfattning är det katastrofalt för våra medlemmars förtroende för styrelsen. Oavsett om det handlar om jäv eller uppfattat jäv.

Det känns då skönt att veta att Rick i alla fall för ett år sedan delade min uppfattning om hur dåligt det här skulle vara:

”Jag instämmer i argumentet att det är olyckligt att en handfull av styrelsens röstberättigade är avlönade av Christian, så att det kan skapa en informell påtryckanssituation då man sitter i samma rum och ska votera.”

Om det är olyckligt att ”en handfull” i styrelsen är avlönade av Christian, hur dåligt är det inte då när en tredjedel är avlönad av samma person och att de tillsammans utgör nästan halva styrelsen?

Jag hoppas därför att vi kan behålla en större styrelse och undvika att rösta in personer som hamnar i jävssituation mot andra medlemmar i styrelsen oavsett vad som ligger bakom jävet.

Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: piratpartiet, årsmöte, styrelse, styrelseval, jäv, organisation, demokrati