Det som är intressant i det hela är att polisen till den databasen har använt sig av tusentals bilder på skor och… tja… det verkar ha skapat vissa problem.

Polisen har själva laddat ner bilderna från nätet utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren och stödjer sig på en del av lagtexten som säger att:

”Upphovsrätten hindrar inte att ett verk används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse”

Men enligt Jan Rosén, som är professor i civil- och immaterialrätt vid Stockholms universitet så stämmer inte detta och polisen begår alltså ett lagbrott genom att ladda ner och använda dessa bilder.

Jan Rosén är inte en man som jag vanligtvis brukar hålla med om när det gäller upphovsrätten då jag tycker att han tolkar lagarna alldeles för hårt och jag vet inte om jag håller med honom i det här fallet heller.

Men det som är intressant är att upphovsrätten idag alltså är så pass snårig och komplicerad att det är svårt även för polisen att veta om de bryter mot den.

Det här visar återigen på ett alldeles utmärkt sätt varför upphovsrätten behöver reformeras och moderniseras.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, polisen, sanslöst

• Leta upp en förtidsröstningslokal genom att gå in på Valmyndighetens hemsida[nytt fönster] och klicka fram ditt län och din kommun. Där finns öppettiderna för varje lokal. Man får förtidsrösta i vilken förtidsröstningslokal man vill i hela landet, så välj en som ligger bekvämt till. Ofta brukar det vara bibliotek eller kommunalhus som är förtidsröstningslokaler. På Valmyndighetens sajt står öppettiderna för varje lokal.

• Ta fram röstkortet som kommit hemskickat i brevlådan. Även om det kallas för ”kort” är det i själva verket vara ett ganska sladdrigt papper, där det står vad du heter och att du får rösta.

• Gå till förtidsröstningslokalen och se till att ha med dig röstkortet och legitimation. Bägge är nödvändiga för att man ska få förtidsrösta. I röstningslokalen finns det valsedlar för alla partier och valkuvert framlagda på bord eller i ställ. Ta ett valkuvert och en valsedel för Piratpartiet, och gå bakom den gröna skärmen som står uppställd i röstningslokalen. (Se nedan hur du gör om det inte skulle finnas några förtryckta valsedlar för Piratpartiet.)

• Kryssa för den person som du vill se invald för Piratpartiet (gärna mig, förstås). Det är kryssen som avgör vem det blir som får åka till riksdagen, så kryssandet är viktigt. Du får bara sätta kryss för en kandidat. Om du inte kryssar någon kandidat räknas rösten ändå partiet tillgodo, men du är inte med och påverkar vem som ska representera partiet.

• Stoppa valsedeln i kuvertet, slicka igen det, och gå ut och lämna det till personen som tar emot rösterna. Sedan är det klart. Svårare än så var det inte! =)

• Om det inte finns valsedlar för Piratpartiet i röstningslokalen när du kommer dit, tar du istället en blank riksdagsvalsedel och skriver Piratpartiet på den. Skriv ingenting annat på valsedeln – då finns risken att rösten inte räknas. Man kan inte kryssa personer om man använder en blank valsedel, men rösten räknas partiet tillgodo ändå.

OBS: om valsedlarna ligger fel och inte finns bland alla andra partier så säg det till valförättarna att det ska ordnas, alla partier måste ligga på samma “bord” precis som bilden visar. Här finns ett JO-beslut på detta. Se även Rösta Piratdagen som är nu på lördag den 4:e september.

Tanken är att göra det till lite av ett jippo att gå och förtidsrösta och att göra det nu på lördag med start 13:00 runt om i landet. Det kommer finnas massa pirater på olika förtidsröstningslokaler runt om i landet och själv kommer jag att finnas på Centralstationen i Stockholm.

För en utförlig lista på var vi finns kolla här.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, förtidsröstning, piratpartiet

Det började med lördagen så jag var med i Södertälje och Kringelfestivalen. Vi stod på Stora Torget med ett tält och jag var en av fyra talare. Vi höll tal i två omgångar och bägge gångerna var det min tur efter Joshen, som inte bara höll bra tal utan hade väldigt snygga överlämningar till mig vilket var väldigt trevligt.

Vi stod inte bara och talade, utan hade kulturbombning (som var otroligt lyckad) och tid för folk att komma förbi att prata med oss, men vi var även ute och delade ut flygblad utanför tältet. Jag fick till flera bra pratstunder med intressanta människor. Rent allmänt en mycket lyckad tillställning och stort tack till de som anordnade!

Dagen efter så var jag med på Kanalens dag i Åkersberga som även den var en strålande succe!Även där ska ju arrangörerna ha stort tack!

På söndagen blev det inga tal, men det blev kulturbombning och desto fler samtal med förbipasserande som stannade till – och det var många.

Det blev tydligen även en del bilder tagna under dessa dagar för de som är intresserade.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om kampanj, kulturbombing, helg, fullt ös, kul

Om du vill hjälpa mig att editera den så har jag även skapat en wiki för boken där varje kapitel har sin egen sida.

Jag tar tacksamt emot all feedback på boken oavsett om det gäller story, karaktärerna eller stavning. Det här är första gången jag har skrivit en bok och definitivt första gången jag har lagt ut den så att folk kan läsa och jag vill gärna veta vad folk tyckte.

Om du vill läsa den första posten om boken så finns den här.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

När de kommer dit så är det fortfarande ganska tidigt så det är inte så mycket folk, men Joe står bakom disken som vanligt. De går fram och beställer in varsin öl och när de har fått den så tar sig Echo en ordentlig titt runt lokalen. Hon kollade visserligen in den när de kom in, men bara lite snabbt för att se efter om det fanns nåt möjligt hot. Nu tittar hon lite noggrannare och sätter nästan ölen i halsen när hon ser Dances sittandes längst in i baren i ett mörkt hörn. När hon tittar på honom så vinkar han åt henne att hon ska komma dit så hon säger åt Evan att följa med och de går bort till Dances.

När de kommer fram till bordet så säger han kort ”Sitt” utan att flytta sig från sin plats och de sätter sig bägge ner vid bordet.

Han ler och säger ”Jag sa ju att det skulle gå bra om ni följde er plan som ni hade tänkt er.”

Echo tittar på honom och säger sen ”Iceman det här är Dances. Dances det här är Iceman.” och blir avbruten av Dances som säger ”Dances with Clouds är mitt hela namn, men Dances går bra. De flesta människor är lata och har inte lust att uttala hela”

”Du ville se oss” säger Echo

Dances skakar på huvudet och svarar ”Ni ville se mig. Ni har en del frågor som jag kan hjälpa er med. Jag vet till exempel att ni bägge är magiskt aktiva och att ni bägge två är physads.” Han håller upp en hand när bägge är på väg att säga nåt.

”Jag vet att ni bägge två har mycket cyber, även om Evan här har mer cyber än dig Joanna.”

Evan, Echo och Dances sitter i baren under många timmar sent in på natten och pratar om magi, cyber och många andra saker innan de till slut skiljs åt.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

Echo nickar och ler mycket och förklarar att allt är bara bra och att de blev avsläppta av en ny vän som de har fått. Hon ursäktar sig med att de är lite trötta och att de måste vidare. När de kommer hem så verkar Pesky för en gångs skull vara glad över att se dem och ställer inte till med några problem. Echo och Evan blev bägge av med sina comlinks när de var på uppdrag, men Evan har inte tillbringat tiden hos Tony med att lata sig utan har redan skaffat ersättning åt dem bägge.

Echo ringer sin kontakt Grace som är mekaniker

”Hoi chummer” säger Echo när Grace svarar.

”Echo! Var har du varit?! Jag har försökt få tag på dig i nästan en vecka nu”

”Jag vet, jag vet. Jag har varit upptagen med… jobb”

”Aha. Vad var det du jobbade med sa du? Import och export-branchen?”

”Precis. Jag var tvungen att göra en resa för att överse mina affärer”

”Uh, huh. Så vad har du på hjärtat gumman?”

”Tja… det viktigaste först. Hur var killen du gick hem med förra helgen?” säger Echo och skrattar

”Verkligen fantastisk i sängen, men gud så tråkig han var. Verkligen helt hjärndöd. Så jag behöver nån ny. Är du game för ikväll?”

”Tack för inbjudan, men ingen party för mig ikväll. Jag…”

”Inget party? Mår du riktigt bra, vännen?” avbryter Grace.

”Lite sliten efter min resa bara, men jag tänkte gå ut på min lokala krog och ta nån öl eller två. Men inte mer än så. Men du. En anledning till till att jag ringer. Jag har en van som skulle behöva plockas upp och repareras. Den står i Tacoma och jag tänkte höra om det är nåt du kan hjälpa till med?”

”Absolut. Är då där just nu eller?”

”Näh, men han som äger den kan vara där om nån timme eller så. Kan du hämta upp den då?”

”Inga problem. Ge mig bara hans nummer så fixar vi det”

”Kanon! Sorry, Grace men jag skulle verkligen behöva gå nu. Vi får höras lite senare. Kanske gå ut och festa imorron?”

”Låter bra det. Höres.”

Evan åker iväg och kollar till sin van och möter upp Grace och ser till att hon tar med den till sin workshop innan han åker tillbaka hem igen.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

Några dagar senare så sitter de alla samlade i på Tonys kontor. Tony har inte längre några bandage, men har en lapp för ögat eftersom det behöver vila för att återhämta sig ordentligt. Jake och Evan är också bandagefria, men Echo har en del plåster och bandage på lite olika platser på kroppen för att hjälpa kroppen att läka bättre.

”Välkomna, välkomna go vänner” börjar Tony ”Jag kallade in er hit för att jag vill prata om er ersättning. Jag lovade att ni skulle få betalt när det hela var över och jag tänkte att vi kunde passa på och prata om det medan ni är kvar hos mig som mina gäster.”

”Det låter som en bra idé” säger Echo

”Bra, bra” säger Tony och nickar. ”Då ska vi se. Uppdraget ni hyrdes för skulle ge er 30 000 NuYen fick jag reda på efter mötet. Jag hade ju velat ge er 50 000 i företagsscript, men det ville ni tydligen inte ha. 30 000 NuYen för hela teamet och ytterligare 10 000 NuYen per person om ni slog till mot spelhålan. Det skulle bli totalt 70 000 NuYen för hela teamet, men ni fick också en 10 000 NuYen i förskott, vilket gör summan till 60k. Sen fick ni lite förstörd utrustning och jag sa att jag skulle ersätta er för den och att ni skulle få lite extra för att ni drogs in i det här. Så vad sägs om att jag rundar av det till 100 000 NuYen som ni får dela på?”

Jake nickar, Evan ser ganska tacksam ut men Echo utbrister ”Så fan heller!” och får förvånade blickar från alla andra tre.

Hon tittar på Tony, bugar och säger ”Förlåt. Jag menar ingen respektlöshet, men… Såhär. Vi skulle ha 60k, det säger du själv. Lägg till den utrustning som jag och Evan måste ersätta så är vi uppe i… tja… kanske 80k totalt. Det betyder att vi tre tog ett wetwork uppdrag på att slå ut en av de mäktigaste personerna inom maffian i Seattle för 20k? Inte en chans. Bättre än så kan du. Speciellt med tanke på att Icemans bil står kvar ute i Tacoma och vi vet inte i vilket skick den är i eller om vi ens kan bärga den.”

Han tittar tyst på Echo en lång stund innan han nickar och säger ”Du har rätt. Nu var visserligen en del av betalningen att vi tog ut era bomber, men ändå. Vi kan betala mer för ett väl utfört uppdrag. Så… vad säger ni om 150k totalt att dela på? Det ger er 50k per person att göra som ni vill med och det borde mer än väl täcka bägge uppdragen. I alla fall med åtanke att vi har opererat bort bomberna och att ni står under vårt beskydd mot andra i maffian och mot yakuzan. Apropå fordon så kommer vi har era två motorcyklar levererade hem till er tillsammans med er, men ja… mycket riktigt så är bilen som står i Tacoma ert eget ansvar.”

Echo nickar och ser nöjd ut. ”Det är en mycket bättre summa som jag med glädje kan acceptera”

”Då så” säger Tony och knappar lite. ”Jag har nu överfört 50k till var och en av er och med det så hoppas jag att ni ursäktar mig. Det står en bil utanför som väntar på att ta er hem och jag önskar er alla en trevlig fortsatt dag”.

De reser sig alla tre upp, bugar och går därifrån och ut till den väntande limousinen och transportbilen som gör dem hem.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

De tre vinkar åt henne medan mannen går fram och börjar kolla på lite olika apparater som hon är inkopplad mot och frågar ”Hur mår du?”

”Ont” lyckas hon till slut kraxa fram och mannen nickar och svarar ”Bra, bra. Det betyder att allt är som det ska. Du har tagit massa skada, men om du har ont så ska du se att det blir bra. Du är ung och läker bra och smärtan innebär att du inte har fått några allvarligare komplikationer. Jag kommer ge dig lite mer mot smärtan och du kommer nog sova en del de närmaste dagarna” avslutar mannen innan han ändrar lite inställningar på maskinerna och sen går därifrån.

Tony kommer fram till sängen och säger ”Det är ingen fara. Du är hemma hos mig och får stanna här till dess att du mår bättre. Så slappna av och sov en massa” innan även han går därifrån.

Hon ser hur Evan är på väg fram, men innan han har hunnit fram till sängen så har hon somnat igen.

De närmaste dagarna är nästan som ett stort töcken. Hon minns att hon vaknar till flera gånger, men till en början så får hon så mycket smärtstillande att hon är väldigt groggy varje gång hon är vaken och det inte blir så mycket. Efter ett tag, och hon har ingen som helst aning om hur länge, så börjar den äldre mannen som tydligen är Tonys privata läkare att dra ner på hennes medicinering och då slutar världen vara ett så stort töcken. Visserligen innebär det att en del av smärtan kommer tillbaka, men inte lika ont som innan.

Strax efter att doktorn har dragit ner på Echos smärtstillande tillräckligt för att hon ska kunna fungera ganska normalt så kommer Evan och Jake in och sätter sig på varsin stol bredvid hennes säng.

”Så, hur mår du” frågar Evan

”Jodå, lite ont fortfarande men annars är det bra.” svarar Echo ”Förresten, jag fick aldrig reda på vad som hände efter att jag kastade mig själv ut genom fönstret. Nån som har lust att berätta?” frågar Echo.

”Tja… ” svarar Jake. ”Vi trillade alla i vattnet. Jag och Evan hamnade i före som du säkert minns och sen väntade vi på dig. Vi såg dig hoppa ut, men sen såg vi att det var nåt konstigt med dig redan när du föll. Du kom ner i vattnet och kom snabbt upp till ytan, men låg med ansiktet ner. Så vi simmade mot dig och lagom till att vi kom fram så dök det upp folk i fönstret och började skjuta på oss. Vi tog tag i dig och dök under vattenytan och höll oss där till slädarna kom. De plockade upp oss och gav mig och Evan syre, men det gick inte så bra för dig. De där apparaterna förväntar sig att man andas av sig självt så vi åkte bara en liten bit innan vi fick åka i land och se till så att du andades ordentligt. Du hade visst fått in lite vatten i lungorna när du slog i vattnet. När vi hade fått igång andningen igen så fick vi använda slädarna för att ta oss vidare till platsen där vi hämtades upp med bil. Bilen körde oss till en sunkig liten lägenhet där vi gav dig första hjälpen eftersom vi var rädda att du skulle dö. Redan innan vi kom dit så fanns Rowenas folk på plats för att operera bort bomberna som vi hade vi skallen och när det var gjort så stack de och vi fick vänta in Tony.”

”Det tog nån timme innan Tony hörde av sig och sen kom en bil och plockade upp oss och körde oss hit där Tonys läkare genast började ta hand om dig. Det var runt fyra dar sen och efter att han tog hand om dig så tog han en titt på mig och Evan. Jag har alltid läkt väldigt snabbt så han behövde inte sköta mig så mycket och sen har han tagit hand om Evan också, men den mesta tiden har gått åt till att se till att du mår bättre. Du tog tydligen en hel del stryk där på slutet.”

Echo skrattar lite lätt, vilket gör jävligt ont och säger ”Tacka fan för det. Jag tog hand om fyra vakter i princip helt själv. Men ni var bra distraktioner och det tackar jag för” med ett leende.

”Stora ord från nån som inte ens kan simma” svarar Jake och Echo småblänger på honom innan hon frågar ”Så hur gick det med det hela? Funkade planen som det skulle?”

”Tja…” börjar Jake ”Nu får vi ju inte så mycket information som vi skulle vilja. Även om vi är hemma hos Tony och har en del information så vill de gärna hålla oss utanför det här nu. Vi vet tillräckligt mycket för att de inte ska vilja ge oss mer info, om man säger så. Men… Evan här har använt sig av matrisen för att ta reda på vad som har hänt medan vi har *haft semester* här hos Tony. Så varför berättar inte du vad du vet, Evan” säger Jake

”Förresten” bryter Echo in. ”Sorry, men när jag och Jake var tillfångatagna av yakuzan så råkade jag av misstag berätta att du heter Evan. Det var inte meningen. Jag var för groggy och borta helt enkelt” säger Echo vänt mot Evan.

Han nickar ”Jag är inte överlycklig över att han vet vad jag heter, men det är okej. Det är sånt som kommer ut emellanåt och med tanke på vad vi har fått veta om honom så…” svarar Evan med ett snett leende. ”I alla fall så har jag fått reda på en del av vad som har hänt. ShadowSea och JackPoint tillsammans med de vanliga nyheterna är väldigt bra informationskällor” fortsätter Evan

”Och så har Tony berättat lite för mig som jag har delat med mig av” bryter Jake in ”så vi får en lite bättre bild av vad som händer.

”Precis” nickar Evan igen ”Det första vi vet är att planen inte gick riktigt som planerat… eller… jag undrar om inte Tony misstänkte att det kunde gå så här. Patrick Bigio är död i alla fall. Jimmy Mac Finnigan blev rosenrasande när han fick veta att Mary Finnigan hade blivit dödad och det första han gjorde var att ta en pistol från en av sina livvakter och skuta Patrick med ett antal skott så han dog.”

”Crap” bryter Echo in ”Jag gillade honom. Han hade humor och verkade trevlig”

”Mmm…” fortsätter Evan. ”Men Jimmy Mac var inte så glad på honom och tja… nu är det för sent att göra nåt åt. Men det som är bra är att när Jimmy Mac sen hittade brevet från Hanzo Shotozumi så blev han ännu mer rosenrasande och sket fullständigt i oss utan ville istället ha Shotozumis huvud på ett fat. Det har lett till att Finnigandelen av Finniganfamiljen nästan helt har riktat sina resurser mot Shotozumis del av yakuzan. Och det har haft flera olika konsekvenser med sig.”

”Det första som har hänt som inte riktigt har med kriget mellan maffian och yakuzan att göra är att eftersom du var en physad som lyckades ta dig in och besegra vakter i närstrid så har flera av de gamla gardet börjar svänga i frågan om magi i alla fall och eventuellt också metas och kvinnor. Men på magidelen så har de i alla fall börjat byta åsikt och jag tror att Rowenas nytänkande fraktion kommer att bli starkare den närmaste tiden. Speciellt eftersom hon har använt det faktum att Jimmy Mac är distraherad av Shotozumi för att stärka sin position och hon har dessutom gjort Saturn till sin consigliere. Hon har nu alltså en magiker som rådgivare och det om något borde visa resten av maffian att det nya är här för att stanna.”

”Så en kvinna och en magiker har de två främsta positionerna i maffian i Seattle” säger Echo och ler ”I kinda like it.”

”Misstänkte det” säger Evan med ett litet leende. ”De interna stridigheterna inom maffian är i princip över, i alla fall för den här gången. Men de är fortfarande i krig med Yakuzan. Men det är här det börjar bli intressant. Även om det rent tekniskt sätt är så att hela yakuzan och hela maffian är i krig med varandra så… så är verkligheten en annan. De delar av maffian som inte tillhör Jimmy Mac har i princip slutat slåss med yakuzan och försöker istället roffa åt sig marknadsandelar i staden. Och det verkar som att yakuzan har interna slitningar och inte är så enig som Shotozumi skulle vilja att vi tror. För medan Shotozumi är fullt upptagen med att slåss med Jimmy Mac så håller de andra delarna av yakuzan på att stärka sina positioner precis som de andra delarna av maffian.”

”Huh… intressant.” säger Echo ”Så du menar att de delarna av yakuzan försöker bli starkare på Shotozumis bekostnad?”

”Jupp, precis. Och jag kan inte tänka mig att Shotozumi kommer att vara så himla nöjd med det, men det är knappast vårt bekymmer. Och utöver det så har Triaderna, Seoulpa Rings och Vory v Zakone passat på att ge sig in i striden och håller på och försöker ta marknadsandelar av både Shotozumi och Jimmy Mac, men de fokuserar mest på Shotozumi. Eller… det gör i alla fall Triaderna och Seoulpa Rings eftersom de rör sig i liknande områden och eftersom att Seoulpa Rings hatar Yakuzan. Vory v Zakone slår lite mer godtyckligt åt bägge hållen, men det har inte varit allt för mycket bråk även om de så klart har bidragit till att göra mer.”

”Men jag förstår inte en sak” säger Echo ”Borde inte Shotozumi förstå att nån från maffian fick tag på oss och gav oss i uppdrag att mörda Mary och borde inte Rowena vara den lämpligaste måltavlan?”

”Joo…” säger Jake ”Men vad ska han göra åt det? Försöka få Jimmy Mac att lugna ner sig? Lycka till. Men ja… det här lär bara hålla på i max nån vecka till skulle jag tro. Sen borde Jimmy Mac ha lugnat ner sig tillräckligt för att inse att det antagligen inte var Shotozumi som hade ihjäl Mary utan snarare Rowena, men vid det laget så kommer det att vara för sent. Då kommer Rowena att ha lyckats stabilisera sin organisation och Jimmy Mac kommer inte att kunna utmana henne på åtminstone några år till. Och den striden hoppas jag att vi slipper bli inblandade i” säger Jake med ett leende.

”Det är du inte ensam om, kan jag lova” säger Echo. ”Och då kommer ingen att vara intresserad av att komma åt oss?”

”Precis. Vi är inhyrda muskler och du vet ju själv att det egentligen är ointressant att komma åt dessa. De som är intressanta är de som ger ordern. Plus att vi då står under Tonys beskydd, vilket ju bara gör det tydligare att det var en hit inifrån maffian. Men det är inte vårt problem utan Tonys eller Rowenas.”

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk

Hon minns striden i huset. Hon minns att hon väldigt omtöcknad slog på glasfönstret och vid det så känner hon att hennes knogar och händer gör hon. Hon försöker flexa med händerna och inser att hon har nån form av bandage eller gips på händerna som gör att hon inte kan röra dem så mycket. Men med tanke på hur ont det gör den lilla rörelse som hon faktiskt får till så är det nog lika bra att hon inte kan göra med inser hon.

Hon minns hur hon kastade sig ut från rummet och att hon i luften kände hur nåt högg till i ryggen och hon minns även hur hon föll mot vattnet nedanför, men i samma stund som hon slår i vattnet så blir det mörkt och hon minns inte mer.

Vid det här laget så har hon fått upp bägge ögonen så pass att hon kan kisa och ser ett taket till ett rum som hon inte hade förväntat sig. Hon hade trott att hon skulle vakna upp i nån form av sjukhusrum, men det här är uppenbarligen inte det. I alla fall så är det inget sjukhus som hon nånsin har varit i. Taket är inte kallt och har lysrör, utan istället är det ett varm tak med en gammal lampa som hänger från mitten. Hon kan även se konturen av en bokhylla med var som verkar vara riktiga fysiska böcker. Nu när hon har fått upp ögonen lite så vrider hon på huvudet, vilket ger mer huvudvärk, och upptäcker att hon mycket riktigt inte verkar vara i ett sjukhus utan snarare i ett vanligt rum.

Hon ligger i en säng i ett stort rum som för tillbaka tankarna till Mary Finnigans hus. Det finns en stor matta på golvet, sängen är en vanlig säng och inte en sjukhussäng och mycket riktigt så finns det en bokhylla i rummet. Hon kan även se ett nattduksbord och vad hon tänker på som ett sminkbord med spegel och stol framför.

Hon vrider tillbaka huvudet och återgår till att titta upp i taket och väntar på att hennes ögon ska vänja sig ännu mer vid ljuset. När ögonen nästan har vant sig vid ljuset från lampan så inser hon att hon är törstig, och inte så lite törstig utan i princip snustorr i munnen. Hon öppnar den för att ropa på nån, men lyckas inte få ut mer än en grymtning och får återgå till att bara ligga stilla.

Hon vet inte hur länge hon ligger där utan att nåt händer men så hör hon dörren öppnas och utan att tänka sig för så väntar hon på huvudet för att titta. När hon redan har gjort det så inser hon att det kanske hade varit bättre att inte låta folk få veta att hon är vaken och vid medvetande, men då är det redan för sent.

I dörröppningen står en kvinna i övre medelåldern, med långt mörkt hår i en svans och hon är klädd i ganska alldagliga kläder. Hon tittar på Echo och när hon ser att Echo rör på sig så ler hon och går fram till sängen.

”Hej! Jag ser att du är vaken. Det är bra, vi började undra hur länge det skulle dröja innan du vaknade. Hur är det?” frågar hon

Echo börjar försöka prata, men är för torr i munnen för att lyckas få ut nåt mer än nån form av grymtningar.

”Du är säkert törstig” säger hon och vänder och går mot dörren ”Jag är snart tillbaka” ropar hon över axeln innan hon går ut.

Mycket riktigt så dröjer det inte länge förrän hon kommer tillbaka med ett glas vatten med ett sugrör i som hon håller fram till Echo. Echo dricker girigt av vattnet, men alldeles för snart så plockar kvinnan bort vattnet och säger

”Appapp. Inte för mycket på en gång. Jag vet att du vill ha mer, men för mycket på en gång är dåligt för dig.” Hon ställer ifrån sig glaset på bordet och säger ”Jag ska gå och hämta doktorn och informera de andra om att du är vaken. Jag tror de vill veta det” innan hon återigen lämnar rummet.

Vattnet var underbart, även om det var för lite och hon fortfarande känner sig torr i munnen.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk