För lite drygt en månad sen (vilket jag vet tack vare songkick) så var jag och min sambo återigen inte på en konsert med Edguy. Och återigen blev vi inte besvikna.

Förbandet var ett punkband som heter Kottak och… tja… vi hade inte hört nåt av dem innan, men det vi hörde gillade vi (även om vi inte var där i tid direkt). Men förutom det så var det ett väldigt lämpligt förband till Edguy eftersom de – precis som Edguy – inte tar sig själva på allt för stort allvar… eller… de kan i alla fall bjuda på sig själva. Vid ett tillfälle under Edguys del av showen står Tobias och pratar med oss i publiken. Då kommer sångaren i Kottak ut iförd endast en handduk som han sen så klart öppnar bara för att då visa upp en riktigt lång svart strumpa. Visserligen kanske inte världen mest originella skämt, men Edguy verkade ha kul åt det i alla fall. Kottak hittade på annat också, men eftersom den här posten inte skrevs för en månad sen så minns jag inte.

Edguy spelade bra som vanligt och det märktes att sångaren (Tobias) och de andra i bandet hade väldigt kul på scenen. En bit in i showen så försvann Tobias bort och dök sen upp mitt bland publiken i nån hissliknande anordning som restes upp över publiken och sen körde de hela låter Superheroes med Tobias i anordningen som skakade så det verkade som han kunde trilla ner när som helst.

En av de saker som jag minns var under låten Robin Hood (kolla in videon! Och textraden ”he’s out for bling again” ) från den senaste plattan. Det har pratats en del bland fans om att den ska vara *väldigt* inspirerad av Iron Maidens Seventh Son of a Seventh Son – speciellt biten i mitten där musiken tar en paus och Tobias sen pratar ett tag innan låten fortsätter. När de kommer till det stycket så känner jag inte igen det han säger och kan inte riktigt höra vad som sägs förrän han säger det sista som är nåt i stil med

”… which was shamelessly stolen from Iron Maiden”

Nu håller jag så klart inte med om att det var ”stulet” från Iron Maiden, men tycker ändå det är kul att de när de står på scenen kan gå ut och säga att de har blivit mycket inspirerat av ett annat band. För i mina ögon så bygger ju den kultur som presteras idag på kultur som har funnits innan. Ibland mer och ibland mindre. Och då är det verkligen kul när man kan gå ut och säga att det faktiskt är så.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om edguy, konsert, lifeisgood

Vi vill bara se till så att ni vet att det är inte ni som är problemet. Det är vi. Vi lovar. Ni har absolut inte gjort nåt fel. Nu har inte spelat musik för högt på kvällarna, eller glömt bort att fälla ner toasitsen (ni är alla jättebra på det hälsar min sambo). Vi är kanske lite störda på att ni inte diskar efter er, men ja… vi har sagt att vi ska skaffa diskmaskin under lång tid så… vi kan låta det vara för tillfället. Jag tycker väl personligen det blir lite väl många långa hårstrån kvar här hemma när ni har varit på besök, men så blir det när man har långt hår…

Men det här är ju bara småsaker och inget stort att hänga upp sig på. Och det gör vi inte heller. Vi lovar.

Näh, det är vi som är problemet. Det är inte er det är fel på utan oss. Vi… tja… vad ska vi säga? Vi är väl helt enkelt på en plats i livet där det helt enkelt inte fungerar. Vi behöver stå på egna ben ett tag. Ta reda på vilka vi är och vad vi vill få ut av livet. Jag hoppas ni inte tar det personligt att vi inte dök upp i lördags, men det är tyvärr sånt som händer ibland. Vi hoppas ni vet att ända sen den där spelningen på Gröna Lund 2007 så har ni fått en plats bland våra metalhusgudar.

Så… Vi tänkte vi kunde ta en liten paus. Och vem vet… om nåt eller några år när ni släpper en ny skiva eller åker ut på ny turne utan att ha släppt ny skiva… tja… då kanske vi har hittat oss själva igen och… äh. Hör av er när ni ska spela på ny turne så ska vi se om det inte kan bli en dejt!

(Den planerade tredje konserten förra veckan blev det tyvärr inget med av en drös olika skäl. Vilket var väldigt synd eftersom vi bägge två hade sett väldigt mycket fram emot den – speciellt eftersom det inte blev nåt av förra gången heller. Känns lite surt att ha köpt totalt fyra biljetter till två konserter som blivit oanvända, men sånt händer ibland.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om konsert, hammerfall, lifesgonnasuck, denis leary

När vi närmar oss Fryshuset vid tio i nio så hör vi förbandet på ganska långt håll – trodde vi. För när vi kommer närmre så inser vi att det är låten ”Shot in the Dark” från just Within Temptation! Satan! Vi har missat början! Nu såhär i efterhand så är Setlist.fm snälla nog att berätta att det antagligen bara var just första låten som vi missade (och den hörde vi ju ändå nästan hela på väg in ).

Men lite surt var det ändå att missa början på konserten var det ändå. Ja, ja… sånt som händer när man segar sig lite.

Själva konserten var mycket bra – det var bra tryck på bandet, sångerskan sjöng bra och det märktes att bandet hade kul uppe på scenen. De spelade olika sorters videor på skärmen bakom ryggen under showen, vilket var intressant eftersom jag inte har varit med om det förut och nu hände det för andra gången på kort tid (första gången var med Jean Michel Jarre som jag för övrigt glömde nämna gjorde en riktigt cool grej med ljusstrålar – varje gång han bröt en stråle så spelades en viss not. Väldigt läckert!). En hel del (om inte alla) av videorna verkade vara bandets musikvideor för respektive låt.

Personligen hade jag gärna sett lite mer interaktion med publiken under själva låtarna, men det var inte som om den saknades eller som om de inte interagerade med publiken alls. En av de nya killarna i bandet var svensk så han snackade svenska med publiken ett tag och med den andre nye killen.

När bandet var klart (eller om det var mellan första och andra encoret) så var det en hel del publikinteraktion och en av bandmedlemmarna gjorde en imitation av, som sångerskan sa, The Swedish Cock (hon ändrade sig snabbt till Chef) som fick mycket jubel och applåder även om imitationen kanske var… tja…

Det var i alla fall en väldigt bra konsert med bra sällskap – precis som i tisdags.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om within temptation, konsert, lifeisgood

Songkick.com

Du skapar ett konto (eller kopplar t.ex. Facebook-konto dit), sen loggar du in och säger vilka band du vill gå och se på konserter och vilka städer du kan tänka dig att åka till för att se banden. Sen sköter siten all bevakning åt dig och skickar mail till dig när kriterierna du har angett matchar. En otroligt trevlig funktion som har gjort det så otroligt mycket lättare för mig att hålla koll på de band jag vill se. Minns härom året när jag såg reklam för Avantasia - dan efter att deras konsert hade varit… jag var mindre glad. Men det problemet slipper jag nu!

Många tummar upp för denna tjänst!

En annan site jag kan rekommendera för folk som gillar att gå på konserter är setlist.fm – det är en wikiliknande site där man helt enkelt skriver in vilka låtar som har spelats under en konsert. Vill du förbereda dig inför en konsert du ska på och undrar vilka låtar som kan tänkas komma – in och kolla på vad som har spelat tidigare under turnén. Eller minns du inte riktigt vilka låtar som spelades? Funkar precis lika bra! Jag själv gillar att ha playlists från konserter jag har varit på och då är den siten guld värd.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om konserter, bra siter

Det var verkligen en väldigt speciell kväll och en väldigt bra konsert som inte liknade nåt jag har varit och sett innan. Det enda som påminner lite om det var när jag var och såg Stomp för några år sen, men de är ändå inte i närheten av varandra. JMJ använder sig av ett antal olika instrument och har en helt makalös ljusshow och använder sig dessutom flitigt av skärmen i bakgrunden som ibland visar olika bilder eller scener och ibland visar upp kameror som filmar honom eller andra i bandet. Och till det hur han trots en massa fasta instrument hoppar runt på scenen medan han spelar. Verkligen helt otroligt.

Det enda jag ångrar är att jag inte gick på nån av hans konserter när jag lyssnade som mest på honom för en sisådär 15-20 år sen utan väntade tills nu. Jag borde ha gjort det här tidigare.

Och sen insåg jag en sak – att även om det här var en väldigt bra konsert och att jag är väldigt glad över att jag gick så kommer jag i framtiden i första hand att hålla mig till konserter där man i huvudsak står upp och inte sitter ner. Hela publiken satt ner ända tills ungefär lite drygt en timme in när han spelade en låt som fick minst halva publiken att ställa sig upp. Och vilken skillnad!

Det blev en helt annan känsla – intensiteten gick upp och energin ökade. Det var nästan som om det blev en helt annan konsert. Efter den låten satte sig en hel del människor ner och då sjönk det tillbaka lite grann till nästa gång när folk ställde sig upp. Det var en otrolig upplevelse att märka hur mycket konserten påverkades av ifall majoriteten av publiken satt ner eller inte.

Kontentan av det hela var en väldigt bra kväll med bra sällskap och nåt jag borde gjort för länge sen.

Både på väg in och på väg ut så mötte vi på en av de roligaste sakerna under kvällen: försäljarna av t-shirts som högljutt och glatt proklamerade att de sålde de bästa och billigaste piratkopierade t-shirtsen. Vi skrattade högt bägge gångerna och köpte så klart inget.

Då var den första konserten den här veckan avklarad.

Om jag nu skulle gå och införskaffa de albumen som jag brukade lyssna på…

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om jean michel jarre, konsert, lifeisgood

Jag har dock tackat nej till nomineringen eftersom jag sitter som Partisekreterare.

Om man bortser ifrån det faktum att jag inte skulle ha tid att sitta som både Partisekreterare och som medlem i styrelsen så står det i våra stadgar att en person som sitter i styrelsen inte heller får sitta i ledningen. Vilket innebär att det skulle bli ett val mellan att sitta kvar som Partisekreterare eller ge upp den platsen för att bli ledamot i styrelsen.

Även om jag inte tvivlar på att jag skulle kunna bidra till styrelsens arbete så känner jag i dagsläget att jag gör mer nytta för partiet genom att sitta kvar på den position som jag har och det är därför som jag tackar nej. Det här betyder inte att jag för alltid har stängt dörren för att sitta i styrelsen, utan att jag i dagsläget trivs bra där jag är.

Vem det än var som nominerade mig så tack så mycket och jag hoppas du/ni har förståelse för mitt beslut.

Det hela är enkelt: det händer saker i Almedalen i princip hela tiden och förutom precis i början och slutet av det så händer det massa saker samtidigt. Och även om det inte finns nåt mingel eller seminarium som händer så kan du ge dig fan på att det vid ett och samma tillfället pågår minst två intressanta diskussioner i olika delar av Visby. Vilket leder oss till avvägningarna, eller en massa val om man så vill det.

Så. Vad väljer man?

Går man på seminarie 1 eller på seminarie 2 som krockar? Eller hänger man kanske kvar med de sköna piraterna som man precis träffat för att man vet att det kommer bli intressanta diskussioner (eller bara lite lulz ). Eller går man iväg och försöker hitta folk som inte är pirater för att umgås med dem istället? Eller sätter man sig och bloggar om seminariet som man precis var på medan man har det färskt i huvudet?

Och när det sen blir kväll – går man på det sena minglet eller festen så man kan knyta kontakter där, eller lägger man sig tidigt så man hinner med #gma11 eller nåt annat intressant seminarium som går av stapeln tidigt på morronen?

Det blir hela tiden en massa avvägningar som måste göras mellan vad man går på, vilka man umgås med och när man tar sig tid att rapportera hem till de pirater som inte är där.

Det som är det viktiga då är att inte drabbas av dåligt samvete eller bli allt för stressad för att man inte hinner med allt. Och det är inte alltid så lätt.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om almedalen, val, piratpartiet

Det har varit en helt fantastisk vecka. Bara att få träffa såna underbara pirater som t.ex. Mackan och Emil (även om jag fortfarande är besviken över att de delade säng hela veckan och vägrade bjuda in mig… – å andra sidan har Anna varit min bitch i år, vilket har vägt upp det hela något ) gör mycket för humöret, men sen så har man alla seminarier och allt det andra till det.

Den här veckan hade jag i uppdrag att vara ambulerande pirat och hade som sån inget fokusområde. Det innebar helt enkelt att jag skulle hjälpa de andra piraterna med… olika saker. En sak som föll på mig var att filma och jag har både bambusrat och spelat in med vanlig kamera. Allt har inte lagts ut än, men det är på väg. Om jag åker med nästa år ska jag skaffa en extern mic till mobilen för bättre ljud.

Eftersom vi skulle rapportera så mycket som möjligt i år så tänkte jag att korta filmer var en bra idé – de gå mycket snabbare att spela in än att skriva ett blogginlägg och ger mer tid för de andra att gå på fler seminarier och mingel.

Det hela innebar dock att jag gick på färre seminarier och mingel än vad jag hade tänkt mig och även fick lite färre tillfällen att träffa folk som inte var pirater. Det var så klart trist, men jag är glad över att ha kunnat hjälpa de andra och jag hoppas det var uppskattat.

Eftersom jag inte har hunnit gå på jättemånga seminarier eller mingel har det varit extra trevligt med rapporter från andra pirater. Än roligare blir det när deras intryck stämmer med ens egna. Den övergripande känslan från i år är att vi verkligen har lyckats. Man stirrar sig lätt blind på om vi sitter i riksdagen eller inte, men om andra partier anammar vår politik spelar det mindre roll.

Att höra representanter för Miljöpartiet hylla creative commons och i nästa mening påpeka det orimliga i en ekonomisk upphovsrätt som sträcker sig i 70 år efter upphovsmannens död för att inte långt efter få höra hur politiker från i princip alla partier sitta och kritisera dagens patentsystem – då är det svårt att känna nåt annat än att man lyckats.

Och när man dessutom hittar ett antal nya organisationer som delar vår syn i många frågor och att Kulturskaparna tar upp nätneutralitet och vikten att försvara yttrandefriheten på nätet.

Då vet man att vi har lyckats.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om almedalen, piratpartiet, framgång, andra härmar oss

En i panelen påpekade att det skedde revolutioner för 50 år sen, men de kallades inte för ”telefonrevolutioner” och att andra världskriget inte heter ”telegramkriget”. Utöver detta påpekades det att i Jemen så har inte många internet och ännu färre har sociala medier, men ändå har det skett protester i flera år. Panelen var dock överens om att sociala medier har underlättat.

Apropå protester så var Jan Eliasson besviken över att vi i väst var förvånade över revolutionerna eftersom det under ganska lång tid har byggts upp mot det här och att det funnits tydliga tecken.

Under seminariet sa han flera bra saker. När panelen enades om att sanktioner mot länder skadade folket men inte makthavarna så höll han med men påpekade att det bara gäller allmäna sanktioner. Om man istället ser till att rikta sanktionerna mot makthavarna och deras familjer så fungerar det mycket bättre. Som förslag gav han att de inte får besöka andra länder eller köpa dyra varor från t.ex. London. En av de saker som tydligen hade hjälpt mot Sydafrika var när de inte längre fick besöka sportevenemang.

Och ifall nån trodde det så är protesterna inte över i de olika länderna. I Tunisien sker fortfarande protester och i Egypten är nu armén mest intresserad av att inte få förändring medan många som förlorad anhöriga tidigare i år vill ha rättvisa men inte får det.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om almedalen, revolutioner, arabländer