Mina senaste poster fick mig att tänka på en fråga som jag ställde mig själv i samband med FRA-lagen, men som jag inte fick ner ordentligt på papper då.

Förstår inte politikerna vad de håller på med? Att de håller på att stöta bort människor i drivor från sig själva och från politiken.

Det är intressant för trots att jag rent tekniskt befinner mig i medelåldern så känner jag att jag med mitt sätt att leva på snarare tillhör ungdomsgenerationen. Jag lever större delen av mitt liv på internet, jag har röstat både höger och vänster (fast aldrig långt ut på nån av sidorna) och massa annat som ”ungdomar” gör. Förutom en kort period i tidiga tonåren så har jag aldrig varit politiskt engagerad eller ens intresserad, men trots det har jag tyckt det har varit väldigt viktigt att man har gått och röstat och har alltid hittat nåt parti som jag har tyckt har förtjänat min röst. Men de senaste åren så har det ändrats.

Det ökade medborgarföraktet som jag ser hos politikerna, oviljan att stå för det man säger och hålla på demokratiska värderingar, ointresset att lyssna på oss medborgare eller att föra en dialog. Dessutom verkar man se oss väljare som boskap som bara är intressant vart fjärde år.

Det gör att jag får mindre och mindre lust att ens palla mig ur soffan på valdagen. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle kunna bli en soffliggare, men om jag inte vore pirat så skulle jag antingen vara soffliggare eller faktiskt rösta på vänsterpartiet. Första gången jag röstade så röstade jag moderat och hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle kunna tänka mig rösta på vänstern, än mindre göra det. Men vänstern är det parti som jag känner har mest respekt för oss medborgare och som faktiskt lyssnar på oss.

FRA-lagen var bara ett exempel (men ett otroligt tydligt sådant) på hur politikerna idag vägrar att lyssna på sina medborgare – tja, förutom när vi alla ska avlyssnas. Det hela håller på att förvandlas till en fars av sällan skådat like. Vi ställde oss upp och skrek NEJ och ändå så blev vi inte lyssnade på. Och nu verkar det vara på väg att hända igen. Hur många gånger ska vi behöva skrika oss hesa för att politikerna ska förstå? Hur högt måste vi skrika för att de ska lyssna? Var går gränsen?

Jag har som sagt röstat moderat, och har varit nära att rösta på centern men nu verkar bägge de partierna (och resten av alliansen också så klart) göra sitt bästa inte bara för att tappa min röst till nästa val (för sent) utan för att göra så att jag ALDRIG NÅNSIN ens kommer att ÖVERVÄGA att rösta på dem igen. Det här är inget som jag säger bara för att, tro mig. De två partierna gör sitt bästa för att jag ska tappa all respekt och allt förtroende som jag nånsin har haft för dem. Och ja, jag vet att det kan finnas vettiga politiker i dessa partier, men jag är lessen. Alla de andra håller på att sabba så totalt att det inte finns. I dagsläget så krävs det att alla sittande politiker byts ut till de från ungdomsförbunden för att jag ska kunna rösta på nåt parti från alliansen igen, men om partierna fortsätter som de har gjort de senaste åren så kommer inte ens det att räcka.

Per Schlingmann fixade upp ett möte med bloggare och rapporterna efteråt bekräftar för mig det jag trodde innan. Det handlade inte om att lyssna på folks åsikter utan att få bloggare att driva igenom deras (politikernas) ståndpunkter. Jag är lessen (eller… näh, det är jag inte), men internet funkar inte på det sättet. Det borgarna har att göra är enkelt. Antingen lyssnar de på internet och de unga – eller så tappar de helt förtroendet hos en hel generation (eller två). Svårare än så är det inte.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om politikerförakt, medborgarförakt, svek, politik, dumhet,

Andra som skriver om antipiratlagen: Rick Falkvinge, Rick Falkvinge, Rick Falkvinge, Opassande, Opassande, Anna Troberg, Anna Troberg, Jonathan Lundkvist, Lars Holmqvist, PiratJanne, Mackan Andersson, Mark Klamberg, Henrik Alexandersson, Henrik Alexandersson, Karl Sigfrid, Mary, Christopher Kullenberg, Mikael von Knorring, Daniel Brahneborg, Kulturbloggen, Svensson, Projekt på riktigt, Arvid Falk, Daniel Scythe, Nihao Kenny, Polispatrullen, Satmaran, Anarkia, Niklas Wiklander, Peter Pettersson, Bitchslap Barbie, Bitchslap Barbie, Igoreyou, Klibbnisse, Dumheterna, Motpol, Viskot, Hiro, Mikael Wendt, Jinge, Esggold, Josef, Anna G Rahm, Studsboll, Den osynliga bloggen, Bloggen som inte finns, Scheibel Julin, Young Modern, Christian Lindström, Lars-Ove Törnebohm, Micke Dahl, Beta Alfa, Uppkopplat, Copyriot, Dynamic Man, Christian Engström, Christian Engström, Aftonbladet, Expressen, TT via Aftonbladet, SvD, DN, Sydsvenskan och Smålandsposten