Så… jag har tänkt försöka såga de argumenten som Rick och Martin har lagt upp och jag uppmanar fler att göra samma sak. Ju fler vi är som tacklar argumenten, desto bättre motargument kan vi komma fram till.
1. En civilrättslig möjlighet att skydda sin rätt även på nätet.
Enkelt uttryckt ger direktivet möjlighet att motarbeta intrång i upphovsrätten med särskilt fokus på möjligheterna till civilrättsliga åtgärder. Förslaget innebär att upphovsmän och andra rättighetshavare som blivit utsatta för upphovsrättsintrång på nätet får en möjlighet att lämna in bevisning till domstol. Därefter kan domstolen, om den finner att sannolika skäl föreligger att intrång har skett, besluta om ett informationsföreläggande som innebär att man får ut namn och adress på den person som står för den IP-adress varifrån intrånget begåtts. Detta ger rättighetshavaren möjlighet att kontakta den som gjort intrånget och exempelvis begära ersättning.
Finns ärligt talat inte mycket att säga emot här. Här listar de vad som förslaget innebär och det enda jag hittar att invända mot är formuleringen ”exempelvis begära ersättning”. Det är att väldigt mycket tona ner dels hur lätt och hur mycket ersättning de kan begära, men även tillvägagångssättet från andra länder.
2. Ett rättssäkert lagförslag.
Förslaget innebär inte att det läggs någon övervakningsuppgift på internetoperatörerna. Först sedan en domstol har fastslagit att bevisningen är tillräcklig åläggs operatören att tala om vem som står bakom det IP-nummer varifrån intrånget har gjorts.
Oooooh! Rättssäkert! My ass! Bite my shiny metal ass! Men eftersom det inte direkt duger som argumentation så ska jag försöka mig på att faktiskt argumentera mot det här.
Men då är frågan var man ska börja? Vi kan väl börja med vad som har räknats som bevis hittills: skärmdumpar. Helt vanliga bilder som är hur lätta som helst att förfalska. Det har hittills varit tillräckligt för att räknas som bevis i de rättegångar som har varit. Och som Rick Falkvinge påpekar så får alltså domstolen ta ställning till presenterade bevis utan att nån säger emot. Är det rättssäkert?
3. Bevisinhämtningen innebär inget integritetsintrång.
Det IP-nummer som laddar upp ett upphovsrättskyddat verk på nätet är helt synligt för vem som helst direkt på den sida där intrånget görs. Den som väljer att sprida upphovsrättskyddade verk väljer också att visa upp IP-numret. Redan idag har rättighetshavare rätt att notera detta, med den skillnaden att man idag inte kan agera för att få reda på vilken person som står för IP-adressen. Det är denna möjlighet via domstolsbeslut som är den viktiga nyheten.
Här har de rätt i att IP-numret brukar vara synligt, men bortser ifrån det faktumet att det inte alltid är så lätt att knyta ett abonnemang, ett IP-nummer och personen som faktiskt laddade hem nåt. Om man är en familj med flera datorer så kan det ha varit vem som helst. Utöver det så finns det trådlösa nätverk som många har helt öppet. Vissa för att de inte kan stänga dessa och andra för att de vill dela med sig av sin uppkoppling. Och hur säkerställer man vem det verkligen var som var ”bakom spakarna”?
4. Lagförslaget ska främst användas mot notoriska uppladdare.
Uppskattningsvis finns det ca 1000-2000 personer i Sverige som tillsammans sprider omkring 90 % av allt svenskt upphovsrättskyddat material som idag fildelas illegalt. Givetvis är det främst mot dem som vi hoppas kunna använda lagstiftningen.
Notera ordet ”främst”. Det säger så otroligt mycket. Vi har sett samma retorik i andra länder och resultatet har varit något helt annorlunda. Ta bara fallet med Jammie Thomas – hon hade delat ut 24 låtar och fick i en första dömning betala 222 000 dollar. Jag antar att det är sånt som menas med ”notoriska uppladdare”.
5. Sanktionsdirektivet skulle ha varit infört i Sverige redan våren 2006.
I våras fälldes Sverige av EG-domstolen för icke-införande. Sverige har alltså en skyldighet att införa direktivet. Idag är det infört i nästan alla EU-länder och i övriga Norden. Svenska författare och förlag måste få samma förutsättningar att skydda sin verksamhet som sina europeiska kollegor.
Inte sant. För det första så har Sverige tidigare struntat i att införa ett direktiv, så uppenbarligen går det alldeles utmärkt att strunta i det. Men utöver det så kom det en dom i EG-domstolen tidigare iår som sa att de delarna som handlar om att ge ut IP-nummer INTE behöver införas. Just den biten är upp till varje land.
6. Sverige har skyldighet att införa ett effektivt upphovsrättskydd.
Som en del har påpekat är den del av direktivet som omfattar informationsföreläggande via domstol inte obligatorisk. Detta slogs fast i en dom av EG-domstolen i våras. Men det sägs i samma dom att varje medlemsland är skyldigt att införa ett effektivt upphovsrättskydd. Om inte den nu föreslagna åtgärden införs är Sverige alltså tvingat att införa något annat effektivt skydd, givet att det står klart att det idag saknas ett fullgott skydd. Och som sagt – möjligheten att agera i domstol finns i nästan samtliga EU-länder. Varför ska svenska upphovsmän inte ha denna rätt?
Hmm… tja. Här säger de ju det som jag sa innan. Vi är inte tvungna att införa den biten. Och som de själva återigen säger – andra länder har valt att genomföra direktivet, men inte ha med den biten om att lämna ut IP-nummer. Jag har dock läst igenom domen och om jag inte är för trött nu när jag läser den (nån annan får gärna dubbelkolla, är ganska trött) så har jag inte hittat nånting om att varje land är skyldigt att införa ett effektivt upphovsrättsskydd.
7. Sanktionsdirektivets införande är resultatet av en kompromiss.
Förslaget till införande av sanktionsdirektivet är en kompromiss utifrån att regeringen i mars beslöt att den utredning som Cecilia Renfors gjorde – som föreslog en möjlighet att stänga av abonnenter – inte antogs. Vår uppfattning är fortfarande att det krävs ett större ansvar från internetoperatörerna för att motverka den illegala fildelningen men vi respekterar den kompromiss som regeringen har kommit fram till genom att tillsvidare införa möjligheten att agera civilrättsligt.
Tja… vad kan jag säga. Ja, Renforsutredningen fick nobben – med all rätt. Att stänga av fildelare från nätet är en väldigt dålig idé. Och tja… Finns inte så mycket mer att säga.
8. Upphovsrättsintrång på nätet är ett stort problem för bokbranschen och Sveriges författare.
Det är inte bara musik och film som idag drabbas av piratkopiering. Mängder av ljudböcker, tryckta böcker som scannats och e-böcker läggs ut på Internet utan tillstånd, vilket drabbar både författare och förlag. Förutsättningarna för lagenlig exemplarspridning respektive nedladdning av litterära verk rycks undan.
Det finns gott om författare som inte håller med om det här. Anna Troberg och Jesper Värn är två svenska exempel på detta. Två svenska författare som inte har nåt emot fildelning, utan tvärtom välkomnar den som ett sätt att nå ut till folk, hitta en kundkrets och faktiskt tjäna pengar på. Internet i sig är en fantastisk förutsättning för att tjäna pengar på att vara kreatör. Så länge man inte är fastlåst i de gamla sätten att tjäna pengar på, utan vågar ta klivet ut och testa nåt nytt.
9. Sanktionsdirektivet har en positiv effekt.
I de länder där direktivet har funnits en längre tid kan man idag se tydlig effekt. För bara någon dag sedan kom exempelvis siffror från Storbritannien som visar att den illegala nedladdningen av musik minskat med 10 procent och att den legala ökat. Liknande statistik finns från vårt grannland Finland där direktivet infördes 2006.
Det där är bara lögn. Siffrorna från Storbritannien må stämma, men det är inget som säger att det beror på sanktionsdirektivet. Det kan lika gärna bero på att britterna äntligen har fått lite vettiga lagliga tjänster – eller på att det var fullmåne de senaste månaderna. Och statistiken från Finland – hah! Ren lögn! Ja, fildelningen gick ner – men det var bara precis i början. Det tog inte lång tid alls innan fildelningen inte bara var tillbaka utan faktiskt var ”värre” än innan sanktionsdirektivet. Det här händer om och om och om och om och om och om igen. Man vidtar en åtgärd mot fildelning, det blir en dip i fildelandet men snart är man tillbaka på samma nivåer som innan åtgärden och sen fortsätter fildelandet öka. Men upphovsrättsmaffian slår sig för bröstet och säger att det var en succé. Snark.
10. Sanktionsdirektivet möjliggör nyskapande och nyföretagande.
Det är i dagens debattklimat lätt att är glömma bort vad upphovsrättsfrågan egentligen handlar om. Det som står på spel är både möjligheten att leva som professionell författare och kulturskapare i Sverige med ideellt och ekonomiskt skydd för sin prestation, och utvecklingen av nya tjänster på nätet som behöver skydd från dagens omfattande illegala konkurrens. Ett verk ska inte förlora sitt värde bara för att det tekniskt går att göra tillgängligt digitalt. Upphovsrätten måste gälla även på nätet!
Nej, det är inte det som står på spel. Vad som står på spel här är inget annat än vårt privatliv och vår rättssäkerhet. Även med en mjukare upphovsrätt så kommer kreatörer kunna tjäna pengar på sitt skapande – tillräckligt för att kunna leva på det. Det går alldeles utmärkt att konkurera med gratis *host* vattenpåflaska *host* och den tror nåt annat borde gå en kurs i ekonomi, marknadsföring och marknadskrafter. Jag kommer från en teknoligbakgrund och ändå så känner jag till sånt som att bygga kundrelationer och att skapa mervärde. Det är inte svårt. Och det är ingen som har påstått att ett verk förlorar sitt värde bara för att man kopierar det, jag skulle ärligt talat säga tvärtom. Det ökar i värde eftersom det finns fler människor som uppskattar det. Det är äkta värde.
Och nu ska jag sova.
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om piratjägarlagen, IPRED, antipiratlagen, idioti, hyckleri, lögner, politik, piratpartiet
Bloggat om Antipiratlagen Ipred1 nyligen: Mary X Jensen, Rick Falkvinge, Olofs blogg, Nonsens, garrar och allt därimellan, Jens O., Argast Nu, Rick Falkvinge, babilou.se, Opassande, Urban Cat, Lemeno, Satmaran, Händelsehorisont, Kurvigheter, Hellre upplyst än nedsläckt, Christian Engström, Rick Falkvinge, Jan Lindgren, Christian Engström, Opassande, Enligt Min Humla, Anna Troberg, Jan Lindgren, Josef, Välkommen Webbutveckling AB, Rick Falkvinge, Opassande, Galna kocken´s kylskåp., Jan Lindgren, Rick Falkvinge, Opassande, Jan Lindgren, Opassande, Händelsehorisont, Satmaran, Rick Falkvinge, Jan Lindgren, Opassande, Jan Lindgren, Jan Lindgren, Jan Lindgren, Jan Lindgren, Anna Troberg, Christian Engström, Lars Holmqvist, Rick Falkvinge, Opassande, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Opassande, Andra Sidan, Badlands Hyena, ICMPECHO, Fajaf Blog, Rick Falkvinge, Martin Otyg, Opassande, Gerdaus skolblog, Rhodin, Blogg om programvara, Surgubben, Händelsehorisont, Piratbyrån, Henrik Alexandersson, Farmor Gun, Sagor från livbåten, Disruptive, Urban Cat, Mary X Jensen, Andra Sidan, Drottningsylt, Staffan Danielsson, Rose-Mari Södergren, Jens O., Sidvind, Staffan Danielsson, Christopher Kullenberg, Rejås Blog, Henrik Alexandersson, Jens O., Rasmus Fleischer, Urban Cat, Folkpartiet Eslöv, Jonatan Kindh, Rick Falkvinge, Annarkia, Illinoise, Beta Alfa, Rick Falkvinge, Argast Nu, Angie Roger, Tommy K Johansson, Martin Otyg, Rose-Mari Södergren, Charlotte Wiberg, Satmaran, Dick Bengtson, Insane Clowns, Tommy K Johansson, Nihao Kenny, Mikael Persson, Ung Vänster, Stenskott, Mikael von Knorring, Anna Troberg, Urban Cat, Anders Widén, Mackan Andersson, Johan Lindahl, Mary X Jensen, Marcin de Kaminski, Urban Cat, Christian Engström, Nätkoll.se, Tommy K Johansson, Scaber Nestor, David Wienehall, Christopher Kullenberg, TANGO FÖR ENBENTA, Mattias Swing, Mikael Nilsson, Argast Nu, Wilhelm Svenselius, Peter Soilander, SVT Opinion, Farmor Gun, Mary X Jensen, Daniel Brahneborg, Insane Clowns, Rasmus Fleischer, Mattias, Daniel Brahneborg, Bitchslap Barbie, Karl Sigfrid, Mikael Persson, Svensson, Mikael von Knorring, Urban Cat, Henrik Alexandersson, Satmaran, Daniel Scythe, David Wienehall, Mattias Bjärnemalm, Klibbnisse, Christopher Kullenberg, Henrik Alexandersson, Svensson, Bitchslap Barbie, Dumheterna. Bloggdata från knuff.se.
Gammelmedia om Piratjägarlagen, Antipiratlagen, Ipred1 nyligen: ‘Dra tillbaka piratjägarlagen’ (IDG), ‘Dra tillbaka piratjägarlagen’ (PC för Alla), Dra tillbaka den nya piratjägarlagen (Newsdesk), Anna Croneman: Jag har längtat efter antipiratlagen (SVT), Rösta på Piratpartiet! (Newsmill)
Jan "PiratJanne" Lindgren 
Punkt åtta skjuts i sank i Johanna Nylanders ”Kulturskymning Inställd” (http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=9175665245), DN ger en något annan bild av punkt nio (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=840013)
Tian faller iochmed åttan…
(Plockade ner vissa delar av ”brevet” ytterligare i min postning ”Funderingar”).
Good Work! The more the merrier 😉
Tackar! Det var precis det här jag hoppades på. Att nån annan skulle ha info jag hade missat. 🙂
Ska uppdatera min post med din nya info när jag hinner – när nu det blir…
Skulle väl vilja tillägga och påpeka återigen att det inte finns några fakta eller underlag överhuvud taget som visar på effektiviteten av Sanktionsdirektivet. (Om nån har tips, posta gärna kommentar här, jag har googlat mig blå)
Det finns bara ett sätt och det är bättre lagliga alternativ.
Pingback: Öppet brev till ledamöter i Sveriges riksdag
Tack för länkningen. Bara för att klargöra – jag gör alltså inte det jag gör för att jag liksom inte gillar var upphovsrätten är på väg (det är liksom bara en bonus!) 🙂 Jag är egentligen bara intresserad av att sälja och tjäna deg, och då har det här sättet varit det enda ekonomiskt försvarbara…
Pingback: Rick Falkvinge (pp) » Antipiratlagen IPRED1: operatörernas ansvar
@Perty
Mycket sant. SPeciellt det där med lagliga alternativ.
@Jesper
Vassegod. 🙂
Som jag sa på din blogg så är det fullt förståeligt att du vill tjäna pengar. Men även om du inte menat att vara revolutionär så är du tillräckligt framsynt för att råka bli det genom den väg du väljer.
Pingback: Lösa tankar » Blog Archive » Rättssäkert?
Pingback: Rick Falkvinge (pp) » Antipiratlagen IPRED1: Digitala analfabeter
Pingback: Debatt 30/10 « Bitchslap Barbie
Pingback: Tänkvärt! « Herr Kobras iakttagelser!
Jag gillar argument nummer fem. Det faktum att Sverige hittills låtit bli att införa euron, vilket vi enligt alla gällande författningar är bundna att göra, skjuter alla resonemang om att vi måste anpassa oss till EU in i minsta detalj i grov sank. Om vi kommer undan från en så central del av gemenskapen som införandet av dess valuta, så kommer vi nog undan från implementerandet av mindre viktiga direktiv också, om vi bara lägger manken till.
Sverige införde btw euron samtidigt som alla andra. Det är bara det att ingen, typ, brydde sig, utan bara fortsatte som vanligt, som om ingenting. Det är en småkul tanke att procovera människor med, särskilt som den är – i juridisk mening – sann. Om än brutalt kontraintuitiv. –
Pingback: Eftersnack till piratjägardebatten i SVT « Christian Engström (pp)
Pingback: Rick Falkvinge (pp) » Antipiratlagen IPRED1: Identitet och teknikutveckling
Pingback: Rick Falkvinge (pp) » Antipiratlagen IPRED1: Statens impartialitetsgaranti
Vi får verkligen tacka för en engagerad framställning och en minutiöst noggrann genomgång. Den här sortens oförtröttliga arbete kan inte värderas högt nog.
La lutte conitinue!
Rösta på Piratpartiet!
@Sargoth
Precis. Vi behöver inte göra nåt vi inte känner för att göra.
@Peter
Tackar. Det hjälper mycket att få sådana kommentarer. 🙂
Angående ditt sista motargument (bygga kundrelationer och skapa mervärde), jag som yrkeskreatör är i det här fallet rent tekniskt inte det minsta intresserad av att någon tillskriver ett förvisso genuint ”äkta värde”, som jag antar är någon form affektionsvärde till mitt verk, det handlar ju om lön för arbete, inget annat. Det är ganska naivt att anta att mediaproducenters enda drivkraft är att få folk att lägga märke till dom.
Angående att skapa mervärde som form att tjäna pengar, jag har ju redan skapat varan som jag vill sälja, varför är det konstigt att vilja ta betalt för det, om någon har fildelat till sig min musik är väl det någon form av bevis för att det är just den varan och inget mer den personen ifråga i första hand är intresserad av, inte det eventuella mervärdet, som jag inte är intresserad av att producera, och han inte intresserad av att konsumera…
Dags att presentera sig kanske, jag är emot Ipred, det verkar helt galet det lilla jag läst, men även om jag är glad över att så många förstår problematiken i en sådan lag, är jag lika oroad över folks syn på upphovsrätten. Jag är inte ens en hygglig hobbyekonom, men jag skulle vilja förstå hur vissa kan mena att, med en lekmans jämförelse, en arbetare på en fabrik ska utföra sitt arbete gratis, och tjäna sina pengar genom att utöver sitt arbete på fabrik göra ytterligare ett arbete (jfr skapa nämnda mervärde), som inte heller det garanterar inkomst…
För mig är det tydligt att det finns en moralproblematik som med tiden hotar våra grundläggande principer. Jag ser ingen skillnad på produkten musik och produkten sko, ändå så har de flesta av oss moraliska spärrar mot att gå i en skoaffär och ta vad vi vill ha.
Ett argument jag hört ofta är att rent ekonomiskt drabbas inte mediaproducenterna av fildelning i något annat än försumbar utsträckning. Skobranschen skulle ju också få pengar även om bara lilla jag stjäl mina skor, ändå tycker de flesta att det är ett felaktigt beteende att stjäla skor…
Jag skulle vilja höra intelligenta människor debattera om lösningen på detta dilemma, för jag är övertygad om att det finns en. Just nu har alla gått i lås, och tar varsina mest diametrala åsikter. Var finns alla i mitten som anser att båda läger har sina poänger?
Stöld är fel, och myndighetsterror är värre, men jag vill ha pengar 🙂
Hoppas på diskussion, för ni har huvudet på skaft hela bunten, sköt om er!
Micke Karlsson, musiker
Till att börja med så förstår jag att du vill ha pengar för arbete du lägger ner, vem vill inte det. Ju mer pengar desto bättre, speciellt för så lite arbete som möjligt. 😀
Jag är också glad att höra att du är emot IPRED, oavsett din inställning till fildelning som sådan. Vi har försökt få fram att man faktiskt kan vara emot IPRED utan att för den delen vara för fildelning, men det budskapet är svårt att få igenom i gammelmedia.
Okej… Då ska vi se vad jag sätter tänderna i först. 🙂
Hmm… vi kan börja med mervärde, för jag tror mitt svamlande där blir kortare.
Ur min synvinkel så måste man alltid skapa ett mervärde när man säljer en produkt eller en tjänst. I alla fall varje gång det finns nån annan som säljer samma vara/tjänst – speciellt om de håller samma prisnivå som du själv. Om du säljer vatten på flaska, vad är det som gör att kunden köper just Ramlösa och inte Loka eller Imsdal eller nåt annat märke? Om vi förutsätter att samma pris, samma smak och sånt gäller så kvarstår bara mervärdet. Att det ena företaget på nåt sätt har en bättre image eller har byggt upp en bättre relation med konsumenten. Det här händer hela tiden. Konsumenter är viktiga och ska tas hand om – förutom när det gäller fildelare. Att fildelare också kan vara konsumenter är nåt som skivbranschen inte verkar vilja förstå.
När det gäller fildelning så finns det faktiskt ett mervärde där också. Ett som lätt kan döljas i tron att folk vill ha nåt gratis och inte vill betala för sig. Mervärdet där består av flera olika delar och jag ska försöka bena ut dom. Om jag ska köpa musik på nätet så är det fortfarande stor chans att det är DRM-skadat (vissa säger skyddat, jag och i princip alla pirater håller inte med) medan om jag laddar illegalt så är det i princip alltid fritt från DRM. Utöver det så kan man i princip alltid få bättre kvalitet på filerna man laddar ner illegalt än lagligt och det går dessutom ofta snabbare och är enklare att börja ladda ner. Så mervärdet i det här fallet består av en bättre produkt som jag snabbare får tillgång för och som jag dessutom kan använda som jag vill (inget DRM). Det är den stora anledningen till att folk laddar ner och inte att det är gratis.
Jag tycker om att ta allofmp3.com som ett exempel. Om vi bortser ifrån diskussionen om siten var laglig eller inte så gav den kunden vad kunden ville ha. För en billig peng varje månad så fick man ladda ner hur mycket man ville. Men det var inte det viktigaste. Det viktigaste var att man fick välja vilket filformat man ville ha och vilken bitrate (vilket bestämmer ljudkvaliteten) man ville ha och det var dessutom fritt från DRM. Och folk köpte i drivor. Det gick hur bra som helst. Den siten visade hur lätt det är att tjäna pengar genom att faktiskt sälja musik online. Så jo, om nån fildelar en skiva så är det inte enbart för att h*n tycker om skivan som den fildelas.
Sen har du ju som jag var inne på konkurrensen. Hur får du någon att köpa just din skiva, när personen har råd att köpa en skiva i månaden och det finns tio skivor h*n är intresserad av att köpa? Jo, genom att skapa ett mervärde att köpa just din skiva. Och det är bara konkurrensen som finns inom skivbranschen. Man ska också slåss mot konserter, filmer, TV-spel, en drös olika tillbehör (ringsignaler m.m.) till mobiltelefoner och gud vad vet annat som idag lockar folks pengar. I varje sånt läge så måste man övertyga konsumenten om att köpa just ens egen vara och inte nån annans. Och det gör man verkligen inte genom att stämma konsumenter i vad som liknar utpressningstaktiker.
Jag kan förstå hur det kommer sig att du inte ser nån skillnad på produkten musik och produkten sko, men för mig så är det skillnad. En sko är ett fysiskt föremål, det är inte musik. En skiva är ett fysiskt föremål, ja och där ser jag mindre skillnad mot en sko än om man jämför musik rakt av. Jag skulle t.ex. aldrig sno en skiva från en affär (och ja, här är det stöld vi pratar om och inte fildelning). Du kan inte gå och humma på en sko som jag har gjort med en låt de senaste dagarna, du kan inte göra ett framförande av en sko inför andra människor eller för den delen sjunga med när nån annan sjunger en sko. En sko är en fysisk produkt som man kan ta på och ha på sig. Musik är inte en fysisk produkt (även om man kan skapa fysiska produkter kring den) utan är nåt som vi har inom oss på ett helt annat sätt. Faktum är ju att det enbart är de senaste 60-70 åren som vi ens har kunnat ha fysiska representationer av musik (LP, CD o.s.v.). Innan dess så var musik enbart en tjänst som man tillhandahöll genom uppträdanden och konserter. Det är bara genom LP:n genomslag som musiken kunde bli en produkt att sälja och för att vara ärlig så tror jag att vi nu är på väg tillbaka till en situation där musik slutar vara den produkt som det har varit och går mer tillbaka till att vara en tjänst. Att den tiden där musiken var en produkt och inte en tjänst historiskt kommer vara en liten parentes innan vi återgår till normaltillståndet där musiken är en tjänst.
Som bevis på det så går musikbranchen jättebra – skivbranschen går det väldigt dåligt för, men folk går nåt otroligt mycket mer på konserter idag jämfört med för tio år sen. Man har redan nu helt enkelt mer och mer börjat se musik mer som en tjänst, som en upplevelse än som en fysisk produkt.
Hmm… det blev nog längre om mervärde trots allt. 🙂
När det gäller att prata om situationen och om olika lösningar så hoppas jag du har märkt att jag gärna tar en diskussion. 🙂
/Janne