Jag minns när jag var liten, säg runt 12-14 år gammal eller nåt sånt. Jag hade förtroende för våra politiker och för det svenska rättsväsendet. Vid den här tiden så var jag ganska så politiskt intresserad och hade åsikter om en massa frågor.

När jag blev lite äldre så började mitt förtroende för våra folkvalda att minska och minska. Jag fick fler och fler hårresande exempel på… idiotier som våra folkvalda stod för och ungefär samtidigt så fick jag på nära håll uppleva atmosfären i ungdomsförbund tillhörande bägge blocken och… jag fick nog. Merparten av mitt politiska intresse dog när jag var 16-17 år gammal. Jag tappade det mesta förtroendet som jag hade för våra politiker.

Jag hade fortfarande åsikter i frågor, men var så missnöjd med hur våra politiker agerade att det inte fanns. I skrivande stund kommer jag ihåg ett skämt som nån (min pappa?) berättade för mig när jag var liten som jag tyckte var så himla passande i den åldern. Två politiker pratar med varandra.

P1: Vad sa du i riksdagen idag?

P2: Ingenting.

P1: Ja, ja. Så klart. Men hur la du fram det?

Det lilla förtroende jag hade kvar fortsatte att naggas i kanten för varje år ända till hösten 2005 då jag bestämde mig för att i nästa val antingen rösta blankt eller inte rösta alls. Sen kom PP och… att säga att saker ändrades är att underdriva. Men jag misstror ändå de flesta av våra politiker. De har helt enkelt inte gjort nåt för att förtjäna mitt förtroende.

När det gäller det svenska rättsväsendet så… har jag har mycket större förtroende. Visst, även det förtroendet har naggats i kanten genom åren när jag hört vad konstigheter folk har råkat ut för, men jag har ändå haft en illusion om att rättsväsendet är till för att skydda den som inte kan skydda sig själv.

Sen kom 2006 med razzian mot TPB, en del mål som inte rör fildelning alls där domstolarna dömt… galet för att säga det milt och sen Spectrial och till sist den här veckans dom i tingsrätten om att BI ska stänga sin trafik till TPB och gissa vad? Jag har inget som helst förtroende kvar för tingsrätten i Sverige längre. Noll. Nada.

Jag har lite förtroende kvar för hovrätt och högsta domstol, men även det förtroendet håller på att försvinna i ganska drastisk fart – det naggas inte längre i kanten utan tas nu stora stycken åt gången. Och om inget ändras snart så kommer jag om några år inte ha nåt förtroende kvar alls för det svenska rättsväsendet vare sig det är tingsrätt, hovrätt eller högsta domstolen.

I dagsläget kan jag ärligt säga att jag inte vet om jag skulle anmäla ifall jag utsattes för brott. Även om polisen lyckas få tag på nån så lär det ju vara jag som åker dit istället – i alla fall i tingsrätten.

Jag vill skicka ett stort grattis till politikerna från våra etablerade partier som genom sitt agerande har gjort att jag inte bara saknar förtroende för dem, utan även för våra tingsrätter. Och om ni fortsätter som ni har gjort så har jag snart inget förtroende alls för hela det svenska rättsväsendet.

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om politiker, svenskt rättsväsende, tingsrätten, förtroende, förakt