Den senaste tiden har det bloggats en del om kritik inom piratpartiet och folk har lite olika åsikter om saker och ting. Mot bättre vetande så har jag med denna postning tänk ge mig in i leken om det här.
Det har varit… intressanta veckor kan man säga och det har gett upphov till många funderingar. En sak som jag har fått höra är att man ska vara bra på att ta emot kritik – man ska inte ta den personligt och jag håller med om det. Det är viktigt hur man tar emot den kritik som man får.
Men än viktigare är hur man ger kritik.
Det finns fyra sätt kring presentationen och bemötandet av kritik: bra kritik, dålig kritik, bra bemötande av kritik och dåligt bemötande av kritik. Om man ger kritik på ett bra sätt så blir det mycket, mycket lättare för den som får kritiken att bemöta den på ett bra sätt.
Om man däremot ger kritik på ett dåligt sätt så krävs det en stor viljeansträngning från personen som får kritiken att bemöta den på ett bra sätt. Detta eftersom att alla inblandade inte är mer än männsikor och som sådana väldigt mycket reagerar med känslor.
Jag har fått och gett kritik i den akademiska världen, i arbetslivet, inom föreningslivet och privat.
Och med undantag från nån enstaka chef i arbetslivet så har jag aldrig sett ett sånt dåligt kritikklimat som det som finns idag inom PP. Tyvärr.
Jag vill här poängtera att jag inte pratar om konstruktiv/icke konstruktiv kritik eller positiv/negativ kritik när jag pratar bra/dålig kritik. Det jag pratar om är själva presentationen av kritiken (även om det kan hänga ihop med om det är konstruktivt eller inte).
Rent teoretiskt sätt så skulle kritiken alltså kunna vara positiv och konstruktiv men ändå vara dålig då man lägger fram den på ett olyckligt sätt. Och det är just hur man lägger fram det som den här posten i huvudsak handlar om.
Med en snabb googling så hittade jag en sammanställning av Nina Jansdotter som heter Konsten att ge kritik som jag tycker är oerhört bra och nåt som jag önskar att fler inom partiet kunde ta till sig. Det lättaste rådet, om man inte orkar läsa det Nina skriver är att ge kritik på samma sätt som man själv skulle vilja få kritik.
Ja, det gäller mig också. Även om jag försöker ge kritik på ett bra sätt så lyckas jag inte alltid. Tyvärr.
Jag önskar det stannade där dock, men det gör det inte.
För förutom att vi är dåliga i hur vi levererar kritik så är vi även dåliga på att ge positiv kritik. Emma tog upp det för… jag tror det är snart ett år sen. Det är tyvärr alldeles för sällan vi ger varandra beröm när nån har gjort nåt bra. Jag har försökt föregå med gått exempel ända sen hon tog upp det, men tyvärr så glömmer man lätt bort det och fokuserar på det negativa.
Det vore bra om vi alla kunde göra en ansträngning och lyfta fram det som vi tycker andra gör bra mer än vad vi gör idag. Det behövs.
En sista sak… Jag ser en oroväckande tendens hos många i partiet i att automatiskt slå ifrån sig när det kommer kritik. Och det är väldigt, väldigt farligt.
Alla har en rätt att få komma med kritik oavsett vem man är eller vilken position man har eller inte har. Samtidigt så… om man kommer med kritik så måste man också vara beredd på att kunna få kritik tillbaka. Just eftersom alla har rätt att komma med kritik.
Som ett exempel så vet jag att en person skickade iväg ett mail till styrelsen som var fullt med hård, rak och ärlig kritik. Kritik som lätt skulle kunna bemötas på fel sätt. Men eftersom personen bemödade sig för att lägga fram kritiken på ett bra sätt så vet jag att flera personer i styrelsen har bemött kritiken på ett bra sätt.
Nåt som slår mig som väldigt intressant är också hur så många inom partiet som missar att verkligen prata och lyssna på varandra. Jag pratar med en del personer och jag märker att folk vill i princip samma sak. De flesta vill nå samma mål och har liknande arbetsvägar och metoder. Men de har olika språk och missar helt enkelt när de kommunicerar med varandra. Jag tror att mycket av det här hade kunnat undvikas om folk ansträngde sig för att prata *med* varandra och att faktiskt lyssna på den andra parten.
Nästa gång du har kritik att framföra – kika på Ninas sida och ta till dig det hon skrivit i hur du presenterar din kritik, kom gärna med positiv kritik samtidigt och var beredd på att folk kan komma att kritisera dig. Och lyssna på vad folk säger. Jag vet att jag kommer göra det i alla fall.
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, kritik, människor
Jan "PiratJanne" Lindgren 
Mitt råd när det gäller att ge kritik är att först möta personen (inte som i ”ordna ett möte”, utan som i att ”hitta en positiv kontakt”) och få personen att lyssna öppet, och sedan framföra kritiken i en positiv anda.
Exempel:
Jag fick vid en resa en information om destinationen på hotellet. Platsen som var vald för det var i serveringen, precis där en massa folk passerade, så det var ganska bullrigt och svårt att höra (speciellt med min tinnitus…).
Låt oss jämföra två alternativa sätt att framföra detta till presentatören:
1. Uruselt, jag hörde ingenting. (Eller, ännu värre, den missvisande: ”Uruselt, jag hörde ingenting av värde”.)
2. Det var jätteintressant information, men var lite svårt att höra. Kanske man kunde hålla det på en lite tystare plats nästa gång så att det blir ännu bättre?
#1 garanterar att mottagaren direkt sätter upp skyttegravarna, minfälten, taggtråden och hela försvarsverket och går därifrån med följande tanke i huvudet: ”Vilket jävla rövhål!”.
I #2 så visar man att man är intresserad och uppskattade informationen, och då känner sig mottagaren uppskattad och smickrad. När man då föreslår hur det kunde bli bättre så är han redan i en positiv sinnesstämning och tänker ”Hmm, det låter vettigt, det ska jag tänka på nästa gång.”.
Det låter nästan för enkelt för att funka, men tro mig, det är så enkelt. Tala om vad som är bra, föreslå hur det kan bli ännu bättre. Svårare är det inte.
Överhuvudtaget så finns det (inte bara i PP, utan i hela samhället) en kultur av ”Ingen säger något när man gör något bra, men gör man något fel så får man aldrig en chans att glömma det”. Bryt den kulturen, tala om för folk när de gjort något bra. Småsaker som att du tex växlar en tjuga till två tior för att få en kundvagn och säger till kassörskan ”Kanonbra, jättetack!” gör skillnad. Prova det!
Folk gör mer rätt än fel (förutom bilprovningen, såklart), låt det märkas i det du säger till dem.
Jättebra! Hade tänkt komma med en uppföljning av den här posten som säger ungefär det du säger. Jag kanske ”snor” lite från dig. 😀
Tackar, bara plocka så mycket du vill.
Bra skrivet. Vi alla kan säga åt dem som *Pangar på* att de tänker innan de skriver. I ilskan bland alla *hetsporrar* som finns i PP så sägs det allt mycket knepigheter. Blandningar med åsikter,privata pikar mm. Samt att en del som innehar olika poster i PP glömmer att hålla focus på sitt uppdrag. Focus på frågor kopplade till uppdraget och ej leta pikar mm.
Ta möjligheterna som finns att träffas IRL. Jag märker själv att efter en stunds prat, så förstår jag personens åsikter bättre. De bästa insikterna som jag fått gällande PP är i direktsamtal med individer. Jag har fått ökad respekt för olika kunnande och kompetenser
AFK är guld värt. Man tappar mycket i kommunikation när det sker skriftligt eller via telefon. Tyvärr.
Jag har läst många bloggare som skrivit om det här med kritik inom PP de senaste dagarna, men ännu inte hittat var kritiken framförts. Är det i vårt forum, i någon Skype-kanal, eller var?
Men, som du förhoppningsvis vet, så har jag alltid varit snar till kritik varhelst jag ser att något inom partiet tenderar att gå snett. Måhända gör göteborgaren i mig att jag framför min kritik alltför oinlindad, inte vet jag, men var förvissad om att den alltid har partiets bästa i sikte.
Needless to say, så håller jag med dig på varje punkt. Jag hoppas bara att vi inom PP kan utvecklas ifrån det lite Kalle Anka-mässiga parti som vi för närvarande tenderar att framstå som, till det betydligt mer seriösa parti vi behöver bli om vi skall kunna ta plats i vår lagstiftande församling.
Men med tänkare som du i bakgrunden så finns det trots allt gott hopp… 🙂
Den har i främsta hand förts fram i diverse Skypekanaler… enligt vad jag har sett. Eller då face2face eller via telefon.
Yes, jag vet. Jag är övertygad om att alla som kommer med kritik vill partiets bästa och har menat väl. Nu anklagar jag inte dig för nåt – det vill jag att du ska veta. Men det är nog det som är det sorgliga… att folk som har ett gemensamt mål och som menar väl kan… påverka varandra så negativt.
Jag hoppas vi kan det, och jag tror det också. De senaste dagarna har varit lite av en väckarklocka för oss tror jag. Lite som en relation som har börjat gå i spinn på grund av för lite och för dålig kommunikation. Vi kan klara av det här om folk jobbar på det och behandlar varandra med respekt. Man behöver inte tycka om varandra, man behöver inte vara vänner eller ens dela en åsikt för att visa respekt.
*blir stum*
Tack. Verkligen. Och kritiker behövs också. Vi har alla en roll att fylla – kritiker ser till att vi håller oss på topp. 🙂
Det är bra att den har framförts i olika Skype-kanaler, nästa gång kanske den kunde framföras i ett öppet format så att alla kan delta?
Jag vet inte om det där var riktakt till mig eller inte, men det är ju upp till de som framför kritiken var de väljer att framföra den.
Man kan be dem lägga fram den nån annan stans, men i slutändan så är det upp till dem.
Pingback: FIRO – Kritik och gruppdynamik « Jacob Dexe
Pingback: Kritik måste övas. « Viktualiebrodern
Pingback: polymeriska tankar » Blog Archive » Från bakluckan
Pingback: Konsten att ge och få kritik – del 2 « Jan "PiratJanne" Lindgren
Tack för ett oerhört viktigt inlägg. Inspirerade mig till ett nyårslöfte. http://berinder.wordpress.com/2009/12/29/uppmuntrans-makt/
Såg det. Låter bra. 🙂
Janne, du skriver att ”med undantag från nån enstaka chef i arbetslivet så har jag aldrig sett ett sånt dåligt kritikklimat som det som finns idag inom PP”, och det låter ju inte bra.
Tror du att det kan ha att göra med att PP i hög grad är ett internetfenomen? Det är ju ofta lättare både att ta till hårda ord och att missförstå saker när man kommunicerar via text jämfört med direktkontakt. Det som normalt kanske hade diskuterats mellan några få personer i ett stängt rum hamnar nu ofta istället som en offentlig bloggpostning istället, vilket knappast underlättar möjligheterna att komma överens igen efter en upprivande konflikt.
Näh, och jag har försökt på liten skala att ändra det i 6-12 månader (minns inte längre), men tänkte nu att det var dags att göra det lite större. 🙂
Jag tror det har flera förklaringar (och minst en har jag inte lust med att ta öppet), men jag tror den nätbaserade kommunikationen bidrar ja.
De flesta människor har lättare för att vara hårdare online eftersom man inte ser människan man kommunicerar med och inte ser hur den personen reagerar på det man säger.
Dessutom så är vårt kroppsspråk en väldigt stor del av kommunikationen (även om det är omedvetet) och den delen försvinner när man kommunicerar online och det påverkar också. Det är här missförstånden kommer in, men inte bara på grund av det.
Jag tror också att det faktum att mycket är mer offentligt spelar in, ja.
När det gäller missförstånden så tror jag att en del av det kommer av att så många av oss har så olika bakgrunder. Under min uppväxt var jag både på ung vänster möten och på muf-möten och jag kan nu i partiet se hur folk som kommer från de olika delarna har problem med att kommunicera med varandra.
Sen tror jag också att… vi inom PP arbetar ofta väldigt snabbt. Det är en snabbhet som har hjälpt oss väldigt mycket, men ibland ställer den till med problem. Och jag tror att den snabbheten kan göra det lättare att missförstånd sker i kommunikationen.
Nu blev det en kommentar som nästan blev lika lång som bloggposten. 😀
Jag tror verkligen att det är många olika anledningar till att det har blivit så här, men jag vet att med en liten viljeansträngning så klarar vi av det här.
Har du någonsin funderat över vilken betydelse det har att så få högt upp i PP-hierarkin har egen familj och egna barn, som de lyckats lotsa genom barndom, tonår och ut i vuxenlivet?
Hur man interagerar med andra människor, särskilt då från andra generationer än en själv, präglas ju i hög grad av vilken praktisk erfarenhet man har av detta umgänge tvärs över generationsgränserna.
Hade vi måhända haft ett annat debattklimat i PP om exempelvis Rick hade varit en tvåbarnsfar med vuxna barn, i stället för som nu enbart med företagserfarenheter? Lite mer social tyngdpunkt bakom det hela, alltså.
Jag har inte funderat på det innan du ställde frågan.
För att vara ärlig så tror jag att påverkan hade varit ganska liten om familjesituationen hade varit annorlunda. Jag har stött på många som har vuxna barn som i mina ögon är dåliga på kommunikation och jag har stött på många som inte har barn överhuvudtaget som är bra på kommunikation.
Jag tror inte (och vet av egen erfarenhet) att en familj eller ens ett långt förhållande betyder att man är bra på att kommunicera.
Jag tror att vi hade kunnat haft ett bättre debattklimat om vi för ett eller två år sen när det började gå fel hade insett det och gjort en ansträngning för att hindra det. Då hade vi inte haft en situation som den vi har nu.
Jag kan tycka att ni har rätt båda två, på sätt och vis. Jag tror att det behövs en större bredd i toppen av partiet – fler föräldrar, fler kvinnor, fler av alla sorter.
Det är lätt att dundra på när man bara har en sak att fokusera på, och man inte behöver jonglera olika bollar i livet. Särskilt när bollarna inte bara är bollar, utan faktiskt relationer, jobb, ansvar inom olika områden av livet som måste samverka.
Och ja, det finns socialt begåvade människor utan familj, liksom det finns socialt inkompetenta med familj – men jag tror att det kan finnas en liten sanning i att en socialt kompetent och intelligent person blir MER intelligent med åren, med mer livserfarenhet, och MER socialt kompetent om denne också har en familj att ständigt relatera till, oavsett hur den familjekonstellationen ser ut.
Större bredd i toppen tycker jag verkligen att vi behöver!
Däremot funderar jag på om inte jonglerandet av bollarna gör att man kanske blir trött och/eller stressad och då slår ut när man egentligen inte menar det. Även om man är väldigt socialt kompetent…
Pingback: Gott nytt bloggår // Skivad lime
Pingback: Att kritisera eller inte kritisera det är frågan | Sagor från livbåten
Pingback: Det som betyder något « Tsim's Blogg
Pingback: Låt folk måla sina cykelskjul ifred! :) « Björn Odlund, pirat
Pingback: I’m Pollyanna, talk to me! « maloki