De flesta människor (jag är övertygad om att det är alla, men på det här sättet slipper jag förhoppningsvis nån som skriver ”inte jag” ;)) bär inom sig alla möjliga sorters rädslor. Vissa medvetna, andra omedvetna. Exakt vilka och hur många varierar från person till person och likadant hur vi behandlar dessa.
Man kan säkert göra många olika sorters indelningar i vilka sorters rädslor vi som människor bär inom oss, men för den här posten så tänkte jag göra en uppdelning i två delar: verkliga och overkliga. Det här är inte några binära indelningar utan det finns olika skalor, men jag ska försöka förklara.
Verkliga rädslor är rädslor som det är relativt troligt att de kommer att inträffa. Exakt vilka de är beror ju på från fall till fall, men de som faller i den här kategorin är just de där det är en ganska hög sannolikhet att de kommer att inträffa.
Overkliga rädslor är de rädslor där sannolikheten att de inträffar är försvinnande liten – så pass liten att man kan säga att de aldrig kommer att inträffa.
Var gränsen mellan dessa två kategorier dras är svårt att säga och är nog väldigt individuellt och för att göra saken bättre så kan sannolikheten för något förändras ibland över en natt och de kan byta kategori.
När man arbetar med riskanalys så är det två saker som är viktiga: hur sannolikt det är att något inträffar och hur stor skada det som inträffar kan innebära. Beroende på vilken modell man arbetar utifrån finns det även annat som är intressant och till den här bloggposten kan det vara intressant med en punkt till: hur mycket jobb behöver man lägga för att minska sannolikheten för att något ska inträffa.
Jag tror att de flesta av oss skulle må bra att göra något liknande.
Vad jag menar är att jag tror att det är en bra idé att se in i sig själv och de rädslor man bär med sig och fundera lite på hur sannolikt det faktiskt är att de inträffar. Sen så väljer man ut de som är troligast och ser om man på nåt sätt kan förebygga det från att hända – kanske i samband med att man funderar på hur stora konsekvenser det skulle innebära.
När man gjort detta så har man förhoppningsvis kvar ett gäng rädslor som antingen aldrig kommer att inträffa eller om de gör det så kommer de inte spela nån roll.
Dessa rädslor ska man göra sig av med.
Det låter som om det är lättare sagt än gjort och det är det antagligen. Men det spelar ingen roll. För det är verkligen ett slöseri med tid, energi och mental hälsa att oroa sig för saker som aldrig lär inträffa.Det är så mycket bättre att lägga det fokuset på annat.
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om kickoff, lärdomar, livet
Pingback: Tweets that mention Verkliga och overkliga rädslor « Jan "PiratJanne" Lindgren -- Topsy.com
Pingback: Om rädsla. « MaSkoPi
Så förnuftigt det låter. Definierat och strukturerat, en färdig strategi. Och jag antar att det inte är särskilt långt från det där att om du kan göra nåt åt bekymren så behöver du inte oroa dig för dem, och om du inte kan göra nåt åt dem, ja, då behöver du ändå inte oroa dig för dem.
Men mina rädslor är inte sä statiska, de växer och tynar i ett ständigt föränderligt svart hål till själslig trädgård, vilket ger en hel del sug i magen och lyckokickar också. Jag har äntligen givit mig själv tillåtelse att åka med, att inte åtgärda mig själv hela tiden, och känner mig starkare och friare i det, trots rädslorna. Så jag hoppar över det där. Men bra för dig.
Pingback: Anna Troberg » Piratpartiets hårdvara
Pingback: Tsim's blogg | Kickoffen med riksdagsgruppen