Kapitel 1 – Uppvaknande

Echo vaknade upp av solljuset som sken in genom det smutsiga fönstret, slog upp ögonen och tittade på den sovande figuren som låg bredvid i sängen. Det hade varit en bra kväll – konserten hade varit bra, sångaren i Orcmetal-bandet hade en bra röst och gruppen spelade bra, även om de inte drog på fullt lika mycket som Echo tyckte om. Kvällen hade slutat ännu bättre med ett lyckat ragg från Echos sida – kunde man önska sig nåt mer än en kväll med bra musik, bra öl och bra sex?

Echo tog sig tyst och försiktigt upp ur sängen i ett försök att inte väcka den sovande halvnakna figuren i sängen. Många ragg var inte okej med att det bara gällde en natt, fast de brukade säga det. Att leta upp underkläderna, byxorna, kängorna och allt det andra i den lilla och slitna lägenheten var inte så svårt och att klä på sig utan att ragget vaknade gick bra det med. Att öppna dörren för att smita ut kunde vara svårt, men den här gången gick bra trots de stora och tunga kängorna som man inte direkt kunde smyga i. När dörren till lägenheten stängdes tyst skyndade hon sig så snabbt hon kunde därifrån och tog inte och andades ut ordentligt förrän hon stod på gatan utanför och han tydligen inte hade vaknat upp och saknat henne.

Även om hon befann sig i vad som huvudsakligen var ett bostadsområde så märkte hon genast av all spam som kom via hennes comlink direkt till näthinnorna. Hon svor tyst för sig själv medan hon satte comlinken i dolt läge. Det var visserligen en risk eftersom Knight-Errant, företaget som nyligen hade fått kontraktet för polisverksamheten, hade rätt att plocka in alla som inte visade sin comlink men det var en risk hon var villig att ta.

Medan hon började gå nerför gatan i solljuset så kollade hon på klockan och insåg att det var mitt på dan på söndagen och därför förklarade varför det var så pass mycket folk ute. Samtidigt kunde hon inte låta bli att ännu en gång tänka på hur många killar som brukade säga att de bara var ute efter en natt och sen klängde sig fast vid henne – som vanligt när hon tänkte på det så kunde hon inte sluta le för sig själv. Hon kände verkligen för att röra på sig – mer än den aktivitet hon fått under natten. Hon ville springa och känna asfalten under skorna, men med kängorna på så visste hon att hon behövde vänta med det. När hon hade kommit tillräckligt långt bort från lägenheten så stannade hon upp och använde sin comlink för att beställa en ShadowCab. Eftersom det var mitt på dan på en söndag så tog det inte så lång tid innan den dök upp och trots att hon bodde i utkanten av Touristville så körde taxin henne hela vägen hem, en av fördelarna med just ShadowCab. Fast riktigt hela vägen hem körde den henne inte eftersom hon uppgav en adress som låg några kvarter bort. Trots att ShadowCab var skapad av före detta runners för runner och hade ett rykte om sig att var diskreta och inte logga information så ville hon inte ta den risken.

Under resan i den bepansrade taxin så tänkte hon tillbaka på kvällen som var och undrade om Grace hade haft samma tur som hon med sitt ragg. Hon funderade på att ringa upp, men tänkte att det var lika bra att vänta till senare – hon kanske skulle störa i nåt… viktigt.

Taxin stannade på adressen hon uppgett, hon drog sitt credstick och började gå hemåt via lite omvägar. Ibland undrade hon om hon inte var lite för misstänksam, men Jack brukade hela tiden påminna henne om att inte släppa efter på säkerhetsrutinerna. Det kunde var för farligt.

Under promenaden genom Touristville så tog hon och tittade sig omkring för att vara på sin vakt. Hon såg inget konstigt – de fallfärdiga husen såg ut precis som vanligt med knappt nån färg kvar och igenspikade fönster. Touristville var verkligen en nedgången del av Seattle, men som tur var så var det inte lika illa som resten av The Barrens och det var också därför hon hade valt att bo här. Tillräckligt nedgånget för at hon skulle ha råd, men inte så pass så att man riskerade att byggnader kollapsade bara för at man gick in i dem – eller tittade på dem.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Flattr this

Detta inlägg publicerades i Nano2009. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Kapitel 1 – Uppvaknande

  1. maloki skriver:

    Nanotexterna borde du ge egna flattrknappar mhm! 😉

  2. Hanna skriver:

    Då ska vi se, lite feedback!

    Jag gillar verkligen hur du snabbt får in ett par detaljer som ger oss information om samhället. Orcmetal-band, spam i comlinken, företag som fått kontrakt för polisverksamheten. Det behöver inte göras övertydligt, och på ett par få meningar har du förklarat för läsaren vad det är för typ av miljö. Najs. 🙂

    Jag undrar varför du känner att du behöver trycka så hårt på att Echo gillar one night stands och de killar hon hittar blir betuttade i henne? Vi fattar första gången du nämner det, det behöver inte upprepas. Tycker jag.

    Sedan en tanke om… språket? Berättarstilen? Tonen? Det här är något jag kom på efter att ha läst ett par kapitel, inte bara på detta första. Jag har redan sagt det här till dig, men för att ha det nerskrivet. Jag känner så väl igen det här från mina egna nanos. Man börjar skriva, har störtfokus på wordcounten, på att få ur sig så många ord som möjligt. Och det märks i flödet. Berättandet känns nästan lite… statiskt. ”Och så kommer det, och sen händer det där, och sen säger hon ditten, och sen gör han datten, och sen…” Det är svårt att beskriva exakt vad jag menar, men jag tror att du är med på ungefär hur? Jag tror det här är något som lätt kan åtgärdas med lite mer vana (även om jag fortfarande känner att jag har problem med det…) och med att man håller ett öga på… dynamiken? I språket? Asch! 😀

  3. Jan Lindgren skriver:

    Jättestort tack för feedbacken!

    Jag ska titta på den senare, men är väldigt glad över att du ger den. 🙂

  4. Vidde skriver:

    Jag måste hålla med Hanna, man får väldigt snabbt en bild i huvudet hur det ser ut i världen, och det är skickligt gjort, må jag säga.

    Sen är jag språkfascist (men var tvungen att slå upp hur det stavades :)), så jag vet inte om jag ska säga för mycket om det, men skippa några ”så” här och var som är onödiga.

    Jag gillade inte att taxin körde henne hela vägen hem och sen inte gjorde det. Man kan kanske skriva typ ”…så kunde taxin köra henne hela vägen hem, en av fördelarna med just ShadowCab. Riktigt hela vägen hem körde den henne nu inte eftersom hon uppgav en adress som låg några kvarter bort.”

    Nu är jag nyfiken på varför hon är så hemlig av sig och varför ”dom” är så nyfikna på vad alla har för sig! *läsa vidare*

    • Jan Lindgren skriver:

      Whieee! Tack för att du läst och tack för feedback! 🙂

      Kul att du håller med Hanna och när det gäller ordet ”så”… Jag är mycket medveten om att jag missbrukar det ordet och det rätt rejält dessutom. 😀 Du behöver verkligen inte vara rädd för att påpeka det. Om jag anstränger mig kan jag hålla det nere, men under nano var jag lite väl fokuserad på att få ut 50 000 ord. 😀

      Ah… bra poäng. Jag kommer inte göra några ändringar innan hela boken är postad, men tar gärna emot mycket feedback. 🙂

      Kul att du blev nyfiken och vill läsa vidare. 🙂

  5. Magnus Kindblom skriver:

    ”även om de inte drog på fullt lika mycket som Echo tyckte om”

    Jag föreslår ”skulle önskat” i.st.f. ”tyckte om” där.

  6. Pingback: En ”publicerad” bok « Jan "PiratJanne" Lindgren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s