Joggingturen gick utan problem och en halvtimme senare var hon hemma igen. Eftersom hon hade varit ute och festat och haft sex under natten så tog hon inte i så mycket, men hon var ändå svettig när hon kom hem igen. Den här gången blev chocken att komma innanför dörren ännu värre eftersom Pesky uppenbarligen hade insett att hon skulle komma hem svettig och varm och nu hade sänkt temperaturen till under vad som var normalt – det blev helt enkelt iskallt att komma in i lägenheten igen. Hon muttrade för sig själv innan hon slängde sig in i duschen och tog och vande sig vid temperaturen. Efter att ha duschat så gick hon ut i vardagsrummet där Evan tydligen satt och väntade på henne.

”Medan du var ute så fick jag ett samtal. Det är från en kille som… jag har jobbat med honom innan några gånger. Han ville ha mig med på ett run och undrade också om jag kände nån som kunde slåss och sa att jag i så fall kunde ta med den runnern också. Så? Intresserad?” Innan hon han svara nåt så la han till. ”Det var tydligen ganska bråttom – det var ett möte ikväll vid åtta och han ville ha svar före klockan fem.”

”Hmm… hur väl känner du honom egentligen? Är han att lita på?” Frågade hon lite misstänksamt.

”Tja… på dom runs vi har varit på så har han skött sig bra, även om… han kan inte slåss. Jag menar inte att han inte är bra på det – han vet verkligen inte hur man gör. Men hans roll är snarare som face än nåt annat. Han är otroligt bra på att snacka. Riktigt grymt bra.”

Hon funderade lite innan hon svarade ”Tja… det vore inte fel med lite pengar och om du säger att man kan lita på honom så varför inte. Vi kan alltid dyka upp på mötet och se vad det gäller. Ring och säg att vi dyker upp.”

Hon hade knappt hunnit säga det förrän Evan nickade och uppenbarligen började ringa. Med tanke på att hon visste att han hade minst en comlink inopererad som cyberware så blev hon inte förvånad när han några sekunder senare sa till henne ”Vi ska träffas klockan åtta ikväll på ett ställe i Fort Lewis som heter The Big ”O” – vi ska fråga efter”

”Vänta – låt mig gissa” avbröt hon Evan med. ”En Mr Johnsson?” sa hon med ett flin på läpparna.

”Hur kunde du gissa det?” frågade han henne med skratt i rösten.

”Så… vad är det för ställe egentligen?”

”Jag vet att det inte är nåt som du är bra på, men om du tar det lite lugnt så håller jag på och kollar upp det på JackPoint medan vi pratar.” Hon kände hur hans kommentar om tålamod tog, men innan hon hann säga nåt till honom så började han prata igen. ”Sådär då. Hmm…” Hon kunde se att han blev lite röd och hann börja undra varför innan han fortsatte med ”Det är tydligen en… umm… stripklubb vi ska till. Och den ligger i centrala Fort Lewis och har tydligen många militärer som besöker den.”

Echo log och slogs av hur ung Evan egentligen var – inte mer än 20 år. Visserligen var hon inte så många år äldre själv, men han kunde ibland verka så… ung. ”Så. Då blir det första gången på en stripklubb då eller?” sa hon och innan han kunde börja protestera så fortsatte hon med ”En som inte bara finns på Matrisen alltså” och kunde se hur han blev lätt röd i ansiktet igen. Ibland var det bara för enkelt att få honom att rodna.

”Men då har vi lite tid på oss innan” sa han och låtsades inte om det hon precis hade sagt. ”Vi kan göra oss i ordning och åka dit tidigt och spana in stället.”

”Jag vet nog vad det är du vill spana in för nåt” sa hon snabbt och fick se honom bli ännu rödare.

”Eh… alltså… jag menade inte så… det… alltså… jag tänkte att vi skulle kolla in så det… så det inte var en setup eller nåt sånt.” förklarade han sig med.

”Jag trodde du litade på din kompis? Har han ett namn förresten och hur ser han ut?” frågade hon lätt road.

”Han… han kallas i alla fall för Jake, men det är nog inte hans riktiga namn. Och hur han ser ut… tja… det har sett olika ut varje gång jag har träffat honom.”

”Vad menar du?” frågade hon och det var uppenbart att hon avbröt honom.

”Joo… alltså… han har ju varit runt en och åtti lång, men i princip varje gång jag har träffat honom så har han haft ett annat utseende. Han har varit vit, svart, asiat… you name it. Fast alltid människa. Flera gånger så har han bytt utseende mitt under ett run och jag har inte kunnat se nån cyber eller så… så jag misstänker att han använder magi, men jag vet inte hur.”

”Huh… intressant. Väldigt intressant.” hon tog en paus och såg fundersam ut. ”Nåja, du har rätt i att vi borde vara där lite innan och… spana in… stället. Vi har ett antal timmar kvar så jag föreslår att vi bägge sover lite innan vi åker dit. Om det var så bråttom att träffas så lär det vara bråttom att sätta igång också och vi bägge två har sovit lite för lite inatt egentligen.” Hon började gå mitt sitt sovrum. ”Och när vi har sovit så gör vi oss i ordning och ta med dig lite vapen.”

Hon hann stänga dörren bakom sig innan hon hörde honom ropa ”Du vet mycket väl att jag klarar mig på tre timmars sömn per natt – och sluta bete dig som min morsa!”

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk