När klockan är kvart i åtta så har de säkerställt att allt är som det ska och de sätter sig ner och njuter bägge två av showen, även om de håller ett öga runtomkring. När klockan blir fem i åtta reser de sig och går fram till bartendern och meddelar att de ska träffa en Mr Johnsson. Bartendern, en medelålders vit man med begynnande flint pekar buttert mot en dörr som bredvid sig har ännu ett troll som lutar sig mot väggen, men som ändå uppenbart står vakt.

När de kommer fram till dörren så är han på väg att blocka dem ända tills Echo säger att de ska träffa Mr Johnsson – då kliver han åt sidan och släpper förbi dem.

Dörren öppnas till ett halvstort rum som i mitten har ett ovalt bord och omkring tio enklare stolar. På mitten av bordet står vad både Echo och Evan känner igen som en white noise generator – en liten maskin som gör det i princip omöjligt att tjuvlyssna på samtal som pågår i rummet. På andra sidan av rummet sitter en lätt överviktig, vit, medelålders man med svart bakåtslickat hår. Echo känner igen kostymen som en av de nyare och dyrare från NeoNET och snett bakom honom står vad som uppenbarligen är en livvakt. Mycket billigare kostym, yngre, längre med tydliga muskler och ryckiga reflexer.

”Välkomna.” Säger den sittande mannen och fortsätter ”Vänligen slå er ner, vi väntar på två personer till och när de är här så kan vi börja berätta vad detta gäller.”

Evan och Echo slår sig ner på varsin sida av bordet mitt emot varandra två stolar från Mr Johnsson som om det var uttalat, men utan att de har sagt nåt till varandra. Efter några minuter så öppnas dörren igen och in kliver en alv med rakad skalle och lysande tatueringar på högra delen av skallen och halsen. Han har en rock i syntetläder på sig som ser ganska sliten ut. Mr Johnsson upprepar sin hälsning och uppmanar alven att slå sig ner, vilket han också gör utan att säga ett ord.

Det dröjer inte länge förrän dörren öppnas återigen och in kliver en asiat på run 180 centimeter med kort hår och kraftigt hakparti. När han har stängt dörren bakom sig så reser sig Mr Johnsson upp och säger ”Välkomna alla. Jag har satt upp ett privat nätverk i det här rummet så ni kan presentera er för varandra medan jag berättar lite om vad uppdraget kommer att gå ut på.”

Han slår sig ner i stolen igen innan han fortsätter. ”Det här jobbet består av två olika delar. Del ett att förstöra information som finns på en given plats innan klockan fyra inatt och det ska se ut som en olycka. Del två är att återta information från en annan plats och se till så att ingen information lämnas kvar. Del två behöver ske efter del ett och inte senare än en timme efteråt. På del två finns inget krav på en olycka och bägge delarna ligger inom samma del av Seattle. För detta är min chef villig att betala er 50 000 NuYen i företagspengar – pengarna betalas ut till er vid leverans av informationen.”

Medan Mr Johnsson har pratat så har de fyra deltagarna introducerat sig för varandra och Echo har fått veta att den asiatiske mannen är Jake medan alven med tatueringarna kallar sig för Blaze. Som vanligt så har Evan introducerat sig som Iceman – det är han streetname som han använder sig av när de går på runs. Echo är antagligen den enda som känner till det som ska vara hans riktiga namn (vilket hon inte är helt säker på).

När Mr Johnsson nämner betalningen så tittar Echo på Evan och skickar honom ett kort meddelande ”50k! Vad fan har du dragit mig in i?!” Blaze och Jake nickar bar som om de håller med, men Echo fattar efter en snabb blick på Evan ett beslut.

Hon ställer sig upp och blänger på Mr Johnsson innan hon ilsket häver ur sig ”Sluta för fan att försöka lura oss! Du vet mycket väl att en del av betalningen ska betalas ut när vi accepterar uppdraget med resten vid leverans. Om du inte slutar försöka lura oss så sticker både jag och Iceman härifrån.” Hon kan se hur han är på väg att säga nåt, men innan han hinner så fortsätter hon med ”Och vi tänker för i helvete inte godkänna 50 000 i företagspengar! Alla vet att företagspengar är mindre värda än vanliga jävla pengar och dessutom kommer ditt skitföretag att kunna hålla koll på vad vi köper eller ifall vi växlar in det mot riktiga pengar. Vi ska ha 50k i riktiga pengar och 20k ska betalas ut när vi accepterar uppdraget och resten vid leverans!” Det sista nästan skriker hon ut innan hon med en ljudlig duns slår sig ner i stolen igen.

Så snart hon har satt sig ner så ser hon på näthinnan hur Evan ger tummen upp och det gör Blaze också, även om han säger att hon tog i för mycket. Jake sitter tyst och tittar på.

Mr Johnsson tittar kallt på henne och svarar med samma tonfall som innan ”Jag förstår att om ni inte vill ha företagspengar, men i så fall så kan ni knappast räkna med 50 000. Jag föreslår istället 30 000 i ”riktiga pengar” och att ni då får 10 000 när ni tackar ja.”

Echo har knappt lugnat sig från det förra erbjudandet och även om det här också är ett riktigt bra erbjudande så tänker hon inte låta chansen gå förlorad. Hon höjer rösten igen och utbrister ”Hah! Så fan heller! Ni behöver ha det här jobbet gjort inatt, det betyder att ni inte har särskilt mycket tid över – ni behöver att vi tar det här uppdraget för om vi bara skiter i det och går ut genom dörren så är ni fan körda. Så dealen blir 40k med 15k up front. Om du ens föreslår nåt mindre så kan du ta och knulla dig själv!”

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk