Istället för att sakta ner så gasar han i ett försök att komma så långt ifrån platsen som möjligt innan Knight Errant dyker upp för att börja arrestera folk. Efter ett tag så förstår han dock att hon inte är på väg in i bilen igen och saktar in. Echo är visserligen tränad i Kung Fu, men den har inte innefattat träning i att hålla sig kvar på taket till en bil som ganska hastigt saktar in och hon känner hur hon helt enkelt inte är tillräckligt stark för att klara av det. Hon tappar greppet och far i väg framåt skrikandes och svärandes högt. Hon glider snart av taket på bilen och kan se en förvånad Evan som tittar ut genom fönstret medan hon färdas iväg framför bilen. Innan hon slår i backen så hinner hon märka att Evan bromsar allt han kan, men mer hinner hon inte registrera innan hon slår i marken och rullar runt. Hon är helt beredd på att bli överkörd av bilen och blir förvånad när hon stannar upp och upptäcker att hon inte har blivit det. När hon tittar upp mot det håll hon anser bilen ska vara åt så ser hon inget förutom tom väg. Hon inser strax att hon tittar åt fel håll och när hon vänder på huvudet så inser hon två saker. Den ena är att det gör ont i huvudet och nacken och den andra är att hon hade väldig tur – bilen har stannat bara nån meter eller två innan henne. Hade den inte gjort det så hade hon blivit överkörd.
Evan är snabbt på väg ut ur bilen och hjälper henne upp – det gör ont i hela kroppen efter faller och rullandet, men mest ont gör det i vänster axel och vänster sida av midjan där hon blev träffad när hon var på väg upp till taket och var uppe på taket och sköt granaterna. Han hjälper henne bort till bilen där han stressat slänger in henne i passagerarsätet innan han kastar sig in och bränner därifrån i förhoppning att inte råka ut för gänget igen eller Knight Errant.
Den här gången har de tur och några minuter senare kan de andas ut när vare sig gänget eller Knight Errant har kommit ikapp dem. Efter en snabb titt på klockan så inser de att de inte har tid att stanna upp nånstans på vägen för att inspektera skadorna vare sig på bilen eller på Echo, det får helt enkelt vänta tills efter de har plockat upp sin drone. Echo tar tillfället i akt och lutar sig tillbaka och slappnar av. Hon känner efter hur skadad hon är och knäpper upp sin jumpsuit för att inspektera axeln. Hennes två lager med rustning stoppade kulan och hon har inte tagit nån större skada i axeln, men hon tänker att det kommer göra ont de närmaste dagarna – blåmärket på axeln kommer inte vara nådigt. Hon känner även efter hur det tog i vänster midja, och upptäcker där samma sak, inget riktigt fysisk skada men det kommer att kännas de närmaste dagarna. Däremot så tog hon en massa skada av fallet från bilen och medan hon undersöker skottskadorna så börjar hon känna sig illamående och inser att hon nog fått i alla fall en lättare hjärnskakning. Hon längtar efter att ta en stimpatch (egentligen en stimulant patch) som tar bort vissa symptom som trötthet, muskelvärk och liknande i upp till en timme. Men hon vet att när kemikalierna sen försvinner ut ur kroppen så kommer hon må ännu sämre och det har hon inte råd med. I alla fall inte än, de har inte ens börjat med uppdraget.
(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk