De rör sig bort från Evans van till fots – Evan vill stjäla en bil som de kan färdas i, men både Echo och Jake är emot det. Inte själva idén att stjäla en bil, utan det faktum att de fortfarande är för nära Evans van och att en sån stöld skulle dra till sig onödig uppmärksamhet. De har inte hunnit så långt bort från Evans van när de med nöd och näppe undgår att bli upptäckta av en annan svart van som kommer åkandes i ganska maklig fart.

Eftersom det är mitt i natten i Tacoma är det inte så många fordon ute så de börjar hålla ögon och öron öppna för alla tänkbara fordon och blir ganska hjälpta av att Echo har cyberöron med förbättrad hörsel. De undviker en van till (eller är det samma van igen?) bara några minuter senare och några minuter efter det så ser de hur en van stannar och sex svartklädda asiatiska män hoppar ur och sprider ut sig i grupper om två innan deras vän kör vidare.

Echo svär för sig själv och säger viskar ”Fan också. Det här betyder att de måste ha hittat Evans van, eller spårat den, och nu vet att vi är till fots. De kommer att kalla in fler folk hit och koncentrera jakten på oss till det här området. Det kommer att bli svårare och svårare att hålla sig undan. Vi måste komma härifrån. Och det jävligt snart. Nån som har några idéer?” frågar hon och möts av två skakande huvudet. ”Fan också” säger hon igen.

De rör sig bort från bilen och männen som kom ut ur den men får snart ducka undan för en bil till. Hon är sugen på att ta en strid, men även om hon själv oskadad skulle kunna klara av några stycken så är hon skadad och de andra är inga fighters, speciellt inte Jake. Han har visserligen några bra förmågor, men inget som räcker tillräckligt för att de alla tillsammans ska kunna ta sig an ett dussintal yakuzasoldater. De rör sig snabbt vidare och stannar inne i en gränd där de är dolda av en container.

”Okej” säger Echo. ”Vi behöver en plan. Och det snabbt. Annars är vi rykta och då är det inte så mycket vi kan göra.” Hon vänder sig mot Jake ”Har du nån förmåga som du inte har berättat om – nån förmåga som skulle kunna hjälpa oss?” innan han ens hinner svara så har hon vänt sig mot Evan ”Och du – kan du göra nåt på matrisen för att hjälpa oss? Kanske göra nån falsk Knight Errant rapport om att vi har synts nån annan stans?” Hon vänder sig mot Jake igen. ”Kan ni bägge fundera på det så kollar jag på kartan och på ShadowSea.”

Hon plockar upp sin karta och loggar in på den lokala noden av Shadowland som heter ShadowSea medan hon hör Jake meddela att han inte kan komma på nån förmåga som kan hjälpa dem och Evan säger att det är trevligt att hon tror på honom så mycket som hon gör, men att han inte kan hacka Knight Errant… eller att han i alla fall inte kan göra det om han inte är hemma. Han har märkt att han hackar mycket bättre hemifrån och dessutom så har han ju faktiskt blivit skadad och mår inte så bra. Hon nickar och tittar upp vid det sista och inser att både hon och Evan har tagit stryk, men att hon inte kan minnas att Jake har gjort det och vänder sig till honom ”Du då? Har du blivit skadad?” och får ett nej till svar från honom. Han har uppenbarligen haft en stor portion tur under kvällen som har undvikit all form av skada.

Hon återgår till sin sökning på ShadowSea medan hon hör Evan säga nåt om att kolla på JackPoint, som är en annan version av ShadowSea med annan design och annan tillgång till information. Evan har inte hunnit hitta nåt innan Echo utbrister med ett ”Aha! Jag vet vad vi gör nu” och stänger ner sin comlink. Bägge två tittar väntande på henne innan hon fortsätter ”Jag har en väg härifrån som Yakzen aldrig kommer att kunna följa efter oss i. Vi kommer att kunna ta oss ur från Tacoma utan större problem… eller… i alla fall utan att stöta på Yakzen nåt mer. Det lovar jag.” Vid det sista så reser hon sig upp och ignorerar deras frågande ansikten och säger ”Kom igen – följ mig.”

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk