Medan de rör sig neråt så säger Echo till Jake ”Nå – du hade en hel del som du skulle berätta och nu när vi går och inte behöver oroa oss för Yakzen så har vi gott om tid. Så berätta.”

Jake tar ett djupt andetag och börjar sen ”Ja, jag vet mer än vad jag låtsades om… För att vara ärlig så… Jag fick det här jobbet via en kontakt jag har inom Gianellifamiljen i Seattles Maffia.”

Evan väser till och Echo säger ”Ooookej… Så vi blev alltså hyrda av Maffian för att slå till mot Yakuzan? Varför då? Och exakt vem är din kontakt?”

”Jag vet ärligt talat inte. Och jag visste inte ens om att det var Yakuzan som var målet. Sånt fick jag inte reda på innan. Jag fick bara veta att de behövde hjälp med nåt och att de ville använda sig av runners. Jag har gjort liknande jobb åt dem förut…” han pekar med en tumme åt Evan medan han fortsätter ”Fan, Evan har ju varit med på sånt tidigare. Det var ju via ett sånt vi träffades. Och jag kan inte säga vem kontakten är… det är nog bättre för er dessutom. Men…” han tar ett djupt andetag ”Jag har inte fått tag på honom sen vi blev klara med runnet. Det är mitt i natten, men… jag får en stark känsla av att nåt inte stämmer här.”

Echo stannar upp och blänger snabbt på Evan innan hon blänger med allt hon har mot Jake. ”Så du drog in oss i maffians affärer som bara råkade handla om yakuzan… så jävla lämpligt, din skitskalle!” Hon tar ett steg fram och lyfter högerarmen som om hon ska klippa till honom, men Evan hinner komma emellan ”Jag visste att nåt var fel så snart vi blev erbjudna så jävla mycket pengar! Jag är en gorram jävla runner och inte nån fucking jävla maffiasoldat!!”

Jake tar ett steg bakåt och håller upp armarna ”Lugn, lugn. Jag kan lova dig att det här inte är första gången som du har gjort ett run åt ett brottssyndikat – de hyr runners oftare än du kan tro. Tro mig, jag vet. Men det här råkar bara vara första gången som du faktiskt vet om det och det var bara för att vi den här gången slog till mot yakzen. Det här betyder inte att du jobbar åt maffian och är en soldato – det är precis som vanligt, ett run du har blivit hyrd till. Det är bara det att istället för en megacorp som arbetsgivare så har vi ett kriminellt syndikat och… fråga dig själv, är det egentligen så stor skillnad mellan de två?” Vid det sista så ler Jake stort och Echo kan inte annat än att stanna upp medan Evan skrattar till.

Echo svarar Jake med ”Näh, fine. Det kanske inte är så jävla stor skillnad mellan de två, men det spelar tamefan ingen jävla roll! Jag vill inte bli indragen i såhär stora saker. För med de här pengarna så är det uppenbart att det är stora saker som gäller. Jag är bara en vanlig runner… Visserligen en bra runner, men ändå. Jag är inte Argent, eller nån jävla Karl Kombatmage. Jag är Echo – en vanlig runner som försöker överleva och att bli indragen i nån jävla strid mellan maffian och yakuzan är inte en bra idé om man vill leva länge. Den stora skillnaden mot megacorpar är att megacorpar inte brukar bli så jävla hämndlystna som stora kriminella syndikat.” Hon tar ett djupt andetag in och ut. ”Så… nu när vi har kommit fram till det här – vad gör vi? Mr Johnson svarar fortfarande inte, vi är visserligen nere i Ork Underground och jag tror inte att yakzen är direkt efter oss längre, men frågan är ändå vad vi gör och var vi ska?” Hon tittar på de andra två. ”Nån som har ett förslag?”

Evan räcker upp handen.

”Men för fan, det här är inte en jävla skolklass! Ut med det!” ryter Echo till.

Han ser lite röd ut i ansiktet och harklar sig innan han börjar ”Jag skulle ju kunna göra en sökning på matrisen och se om det dyker upp nåt där. Om nåt har hänt så kanske det kan stå där. Antingen på nyheterna eller på ShadowSea och åtminstone på JackPoint… Vi skulle till och med kunna dela upp det.” Han nickar åt Jake ”Du kan ta nyhetssiterna” innan han vänder sig mot Echo ”och du kan ta ShadowSea medan jag tar JackPoint. Hur låter det?”

Echo nickar instämmande ”Det låter inte illa, grabben. Men jag vill nog att vi rör lite mer på oss först. Även om jag inte tror att yakzen kommer att ta sig in hit nån gång snart så har jag gärna lite mer avstånd mellan oss och ingången som vi kom in i.”

Evan svarar ”Men i så fall så kan jag i alla fall göra lite enkla matrissökningar medan vi går. Nåt ska min otroliga simultanförmåga vara bra för i alla fall” med ett leende.

De börjar gå från platsen där de stod och pratade och argumenterade och under tiden så passar Evan på att sätta igång lite olika sökningar på matrisen om maffian i allmänhet och Gianellifamiljen specifikt.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk