Evan plocka fram sina comlinks och den datan han tog och börjar gå igenom. Det tar inte lång tid för honom innan han börjar prata ”Oh crap.”

”Vad är det?” bryter Jake in.

”Inte bra. Inte bra alls” svarar Evan

”Men berätta nån gång då istället för att berätta hur dåligt det är!” kommer det från Echo och man verkligen märker att hon är på dåligt humör.

Evan tittar på henne ”Okej, okej. Tagga ner. Såhär… Jag har inte hunnit med att kolla igenom allt material som vi fick med oss, men det är tydligt att yakuzan hade hittat bevis, och då menar jag verkligen riktigt bra bevis, för att Tacomas borgmästare är helt köpt av maffian. Det var det vi stal och raderade från spelhålan och jag tippar på att den infon som fanns hon nyhetsföretaget var ungefär samma info plus en artikel som skulle ut imorron bitti” han tittar på klockan ”Eller snarare typ om nån timme eller så.”

Echo ställer sig upp och börjar vanka av och an. ”Fuck! Verkligen, fuck! Med tanke på att vi nu har ett krig på gång så är den där infon hur viktig som helst för bägge sidorna. De kommer göra allt de kan för att få tag på den.” Hon stannar upp och tittar på de andra två. ”Jag tror att vi behöver gömma den nånstans säkert så vi slipper ha den. I alla fall om vi inte kan få tag på vår Johnson och få till ett möte snart. Jag vill bli av med den där infon så jävla snart som möjligt.”

Evan och Jake nickar instämmande innan Jake börjar prata ”Okej, så vi har hamnat mitt i en intern strid i maffian OCH en strid mellan maffian och yakuzan. Men vår kontakt går inte att nå och han är egentligen ingen frontman… Hmm… det betyder att han antagligen måste ha varit på fel plats vid fel tidpunkt eller nåt sånt.” Han vänder sig mot Evan ”Kan jag få se listan på vilka maffiaställen som har råkat illa ut.”

”Absolut” svarar Evan. ”Du borde ha listan i din comlink om nån sekund eller två” fortsätter han.

Jake ler vänligt, ”Tack” innan han stelnar till i nån sekund för att sen resa sig upp och rusa iväg runt hörnet. Evan och Echo tittar förvånat på varandra innan de ställer sig upp och springer runt hörnet medan Echo ropar ”Jake!?”

De kommer runt hörnet och får se honom sittandes på hur med jackan dragen upp över huvudet. ”Ingen fara” säger han ”Jag måste bara fixa en sak.”

Echo och Evan står kvar och tittar på varandra med förvånade ansiktsuttryck medan Jake sitter kvar på huk. Efter ungefär 10-15 sekunder så ställer sig Jake upp, med ryggen mot dem, drar ner jackan och vänder sig om.

Både Evan och Echo får en chock när de fortfarande kan se en asiatisk man, men han ser inte längre ut som en människa… eller delvis i alla fall. Öronen ser ut som en alvs, medan pannan mer liknar ett trolls och underkäken sticker ut som hos en ork, även om han inte har några betar. När Jake får se deras reaktion så fryser han till och tittar på dem och utbrister ”Vad?! Vad är det?!”

Echo pekar mot hans huvud och säger tveksamt ”Ditt ansikte… ditt ansikte. Och dina öron…”

Jake slänger upp händerna och känner på ansiktet och öronen och utbrister i ett ”Fan också! Inte nu igen!” innan han suckar högljutt. ”Ja, ja. Eftersom ni har sett det här så kan ni lika gärna se resten också.” Han får ett koncentrerat ansiktsuttryck och de kan se hur hela hans ansikte börjar omformas. Öronen blir plattare och börjar långsamt se ut som människoöron igen medan underkäken faller mer tillbaka på plats och pannan plattas ut, blir jämnare och slutar sticka ut så mycket. Hela hans ansikte fortsätter att röra på sig i ungefär 10-15 sekunder och när det har slutat så står den mannen som de känner igen sen tidigare på uppdraget framför dem.

”Va fan hände?” frågar Evan ”Jag har aldrig sett nåt sånt innan…” fortsätter han.

Jake suckar ”Kan vi gå tillbaka runt hörnet så kan jag förklara” frågar han.

De går alla runt hörnet och sätter sig ner igen. Jake pekar på sitt ansikte och börjar berätta ”Det här ansiktet… det är inte mitt.” Han vänder sig mot Evan ”Det är inget av de ansikten som du har sett mig i… Eller… nu ska jag var tydlig. Det här är inte hur jag ser ut på riktigt. Faktum är att det i princip inte längre är nån som nånsin ser mig hur jag verkligen ser ut. Det här är en av mina magiska förmågor – jag kan ändra utseende på mitt ansikte ganska ordentligt. Och som Iceman kanske har berättat så… jag är egentligen ingen runner. Jag runnar bara för att… för att jag ställer upp för Gianellifamiljen eller för… tja… för att få lite mer pengar.” Han tar ett djupt andetag ”Egentligen är jag en con-man och en inbyggd förmåga att kunna ändra utseende är hur bra som helst i det arbetet. Och… det är också lite därför jag runnar. Som runner så får man ofta ganska bra chanser att conna folk, även om det inte är för pengar. Och det är nästan aldrig för pengarna som jag gör det utan för… tja… för att det är kul.” Vid det sista så ler han. ”Men… som sagt. Det här är en av mina förmågor, men den håller bara i sig i ungefär fem timmar och de timmarna var precis slut. Det var därför jag sprang runt hörnet – för att ni inte skulle se mitt riktiga ansikte och för att jag i fred skulle kunna få byta tillbaka till det här.”

Echo avbryter med ”Men det förklarar inte vad som hände när du vände sig om…”

Jake suckar ”Näh, jag vet… Det är faktiskt lite pinsamt, men… det är nåt med min magi. Den funkar inte så bra som den borde… och när den misslyckas så är det ofta ganska katastrofalt.” Han pekar på Echo. ”Som det där jag använde på dig. Du vet, med rösten?” och hon nickar ”Det har hänt att när jag har gett folk kommandon sådär så är det jag som har råkat ut för dem istället. Eller så har de gjort precis tvärtom. Eller så har nåt annat hänt. Det är nästan som om jag har en förbannelse på mig eller nåt, men det händer inte alltid. Bara ibland…. Sådär. Nu vet ni lite mer av vad jag kan och så… Kan vi gå tillbaka till det vi pratade om innan?”

Echo och Evan nickar och Evan säger ”Nu borde du verkligen ha den informationen.” och Jake plockar upp sin comlink och börjar titta igenom listan. Det tar inte lång stund förrän de kan se hur han blir blek i ansiktet och slutar röra på sig.

Evan och Echo tittar på varandra innan Evan frågar ”Vad är det? Vad har hänt?”

Jake tittar långsamt upp och svarar med ”Min personliga kontakt… Han verkar ha råkat illa ut… Han är mer än en kontakt – han är en vän. Han har hjälpt mig mycket under den tiden jag har känt honom.”

”Det förklarar i alla fall varför du inte får tag på honom” säger Echo och Jake nickar till medhåll med nåt avlägset i blicken.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk