Kapitel 32 – En kliché

De beger sig mot centralstationen och känner sig alla smått paranoida när de hela tiden går och ser sig över axeln och letar efter asiatiska män som kan ha upptäckt dem. Antingen så har de inte blivit upptäckta eller så har de valt att hålla en låg profil, för de kommer fram till centralstationen utan att nån har anfallit dem och utan att de har kunnat upptäcka att nån följer efter dem. De tar sig till avdelningen som har säkerhetsskåp och hittar det minsta. Det är egentligen alldeles för stort för det här ändamålet, att lagra ett chip med data, men de får ta vad som finns. De lämnar av chippet, låser skåpet, tar med sig nyckeln och memorerar koden. Sen beger de sig till ett café i närheten och sätter sig ner och tar en kopp kaffe i relativ avskildhet.

Echo är först med att säga nåt med ett ”Så… vad gör vi nu?” och möts av tystnad från de andra två.

När ingen av dem svarar nåt så fortsätter Echo med ”Jag vet inte hur det är med er två, men jag vill väldigt gärna åka hem” och får instämmande nickningar från både Jake och Evan ”Men jag tror inte det är en så bra idé att vi delar upp oss” säger Jake och den här gången nickar Evan och Echo i medhåll.

”Jag arbetar mycket bättre hemifrån” säger Evan ”och medan jag letar efter ett sätt att få tag på… ni vet vilka, så skulle ni två kunna… tja… kanske sova lite. Jag klarar mig ju på ganska lite sömn så för mig är det ingen fara”

”Mmm…” svarar Echo ”Men jag tycker inte om att ta hem andra runners till oss” hon suckar ”Men jag kan inte se att vi har så mycket val.” hon tittar på Evan ”Det börjar nästan bli dags för oss två att skaffa nåt safe house eller liknande. Som vi kan ta hem… gäster till utan problem.”

Hon tittar på Jake ”Du kan följa med hem till oss, men på ett villkor. Vi får se hur du verkligen ser ut. Deal?”

Jake sitter stilla ett tag innan han långsamt nickar och säger ”Om jag ska sova hemma hos er och inte ändrar mitt utseende innan jag går och lägger mig så kommer jag se ut som mig själv när jag vaknar. Och det är en bra deal.”

”Bra! När vi är klara här så tar vi en ShadowCab och åker hem till mig och Evan” avslutar Echo och de dricker upp resten av sitt kaffe under tystnad.

När de börjar bli klara så beställer Echo in en ShadowCab som kommer och hämtar dem inom en kvart. Resan till deras lägenhet i Redmond går smärtfritt – eftersom det är på förmiddagen så stöter de inte på nåt go-gang. Och även om de hade gjort det så är alla ShadowCab bilar bepansrade – helt enkelt för att kunna köra folk som inte alltid håller sig till de säkrare delarna av stan.

Resan hem tar inte så lång tid trots att det är måndag förmiddag, eller kanske just därför. De flesta som inte redan är på jobbet är på väg in till downtown och inte på väg därifrån så det är inte så mycket trafik att tävla med.

När de kliver in genom ytterdörren och tänder lamporna så släcks de nästan genast igen och Echo svär högt. ”Fan också! Nu är Pesky sur igen. Vad fan är det den här gången?” och Evan svarar ”Som om jag vet. Han blev väl sur för att vi kom hem.” och Jake frågar ”Pesky? Sur?”

Evan börjar förklara ”Vi har en AI som bor i vår SPU. Vi har försökt få bort den flera gånger, men aldrig lyckats och varje gång vi försöker så kommer den tillbaka och är sur och ställer till ett jävla li…”

Innan han hinner avbryta så hör han hur Echo avfyrar skott från vardagsrummet från sin ljuddämpade pistol. Evan och Jake rusar de sista metrarna in i vardagsrummet och ser Echo ståendes över två stycken döda Devil Rats.

Hon snurrar runt mot dem med pistolen dragen, men sänker den när hon ser att de är de två. ”Fan också. Varför måste vi råka ut för massa skit här. Jag tycker ju om det här stället. Men Pesky, Ghosty och så alla jävla konstiga djur som lyckas ta sig in hit ibland. För att inte tala om den gången vi fick in en toxic spirit här som fick syra på alla möblerna i vardagsrummet… Ibland blir jag bara så less på den här lägenheten” väser hon innan hon tar och lyfter upp de två döda Devil Ratsen och går iväg för att slänga ut dem.

På väg ut så kan hon höra hur Jake frågar Evan ”Pesky? Ghosty? Djur och toxic spirits?” och hinner höra Evan som suckar och trött och uppgivet svarar med ett ”Fråga inte. Lång historia” innan hon är utanför lägenheten. Hon hinner inte ens till trappan innan grannens dörr öppnas och Wilma, grannfrun i lägenheten bredvid, sticker ut huvudet. Wilma får syn på Echo och ropar ”Allt väl? Jag tyckte jag hörde nåt konstigt ljud från er lägenhet?”

Echo håller upp de två stora och döda råttorna och säger ”Ingen fara. Vi fick bara besök att ett par Devil Rats. Jag ska gå och slänga dem nu.”

”Ah, okej. Blev orolig för att ni kanske hade inbrott, men om det bara var råttor så är det ju ingen fara. Jag hoppas att ingen av er blev skadad av dem. De kan vara lömska och elaka jävlar”

”Nej, då. Det gick så bra så. Jag tog hand om dem utan problem.”

”Men då så. Ha en bra dag så syns vi säker sen” avslutar Wilma och vinkar innan hon börjar stänga dörren. Echo hinner få iväg ett ”Detsamma” innan den är helt stängd.

Hon tar sig ut ur huset och går bort en bit till lite mer övergivna delar innan hon dumpar råttorna och beger sig tillbaka hem.

När hon kommer tillbaka till lägenheten så håller Jake på och tvättar bort blodet från vardagsrumsgolvet och Evan sitter uppe på matrisen. Hon frågar honom hur det går och han svarar att han inte fått fram nåt vettigt. Hon hjälper Jake med att få bort det sista innan hon visar honom till Evans sovrum och sen går iväg till sitt rum och lägger sig på sängen med kläderna på.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Flattr this

Annonser
Det här inlägget postades i Nano2009. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s