Jake bugar ännu en gång och tvingar Echo att göra samma sak innan de reser sig upp och går tillbaka till dörrarna de kom in igenom. När de närmar sig dörrarna så kommer en korte och senige mannen fram till dem och säger ”Om ni följer med mig så ska ni få er utrustning och meddelandet som ni ska leverera.”

De nickar och följer efter honom, den här gången utan vakter genom korridorerna till ett kalt rum med ett bord i mitten. På bordet ligger all deras utrustning som de inte redan har på sig och ett fysiskt brev förslutet med ett vaxsigill. Mannen placerar brevet inuti en liten behållare och överlämnar den till Jake.

”Det här är meddelandet som ni ska leverera. Om ni följer mig igen så tar jag er till ert fordon som…”

”Min båge!” skriker Echo ”Har ni den! Är den hel?!”

”Vår bästa mekaniker har arbetat på den sen vi förde er hit. Den borde vara reparerad vid det här laget och ni kan köra den härifrån. Meningen är att ni tar er ut på den och att ni blir jagade till fots av några som arbetar för oss och som skjuter efter er.” han ser deras miner och fortsätter snabbt ”Oroa er inte. Det är inte riktiga skott, men om nån från maffian bevakar den här platsen så måste vi få det att se verkligt ut. Vi vill inte att de ska veta att vi lät er gå. Om nån undrar hur ni tog er ut så berätta vad ni känner för, men se till att ni berättar att ni slog ut våra fordon innan ni tog er motorcykel.”

Han börjar gå ut ur rummet och säger över sin axel ”Om ni följer efter mig.”

Den här gången leder han dem via korridorer till en hiss som tar dem ner i garaget som är fyllt med olika sorters fordon. Har leder dem till Echos båge som ser väldigt hel ut. Hon hoppar upp på den och startar den och den går igång utan problem.

”Vi har sett till att ni har en full tank och att den är så hel som möjligt. Lycka till mer ert uppdrag” säger mannen och går och trycker på en knapp.

De stora dörrarna i andra änden av det stora garaget glider upp och de kan se en ramp som leder uppåt och till vänster. Jake sätter sig på bågen och Echo börjar köra. De kommer ut genom dörrarna och mycket riktigt så hör de snart skottlossning, men ingen av dem kan känna nån kula som träffar. De kommer fram till grinden som står öppen och kör ut genom den till ljudet av springande steg, skottlossning och ”Stoppa dem!” på japanska.

När de har kommit en bit därifrån så saktar Echo ner och börjar sen köra tillbaka till stället där de lämnade informationen. Resan dit går utan några större problem och när de har kommit fram dit och klivit av bågen så undrar Jake

”Vad gör vi här egentligen? Skulle vi inte lämna infon här tills vi var säkra på att allt gick bra?”

”Jo, men vi behöver göra en dubblett på infon och jag vill inte riskera att vi inte längre får chansen att göra det senare.”

”Men vi kan inte göra en dubblett! Då får vi maffian efter oss för att vi inte slutförde uppdraget… och jag kommer vara helt stekt!”

Hon grabbar tag i hans krage och trycker upp honom mot husväggen.

”Jag skiter fullständigt i det! Det var du som drog in oss i det här och nu har vi en bomb i skallen! Hur föreslår du att vi får bort den bomben utan att den sprängs?! Maffian kanske blir sur på mig för att jag inte har genomfört mitt run ordentligt, men jag är en runner! Jag är inte maffians lilla springflicka som de kan göra vad de vill med.”

Hon släpper ner honom och tar ett steg bort ”Jag är egentligen inte yakuzans lilla springflicka heller, men vad fan kan jag göra? Till dess att vi kan komma på nåt annat sätt att få bort de här två bomberna på så tänker jag göra en kopia på informationen och se till så att vi har den säker. Jag säger inte att vi måste ge den till yakzen, men jag säger att jag vill ha en kopia bara för att. Om vi kommer på ett annat sätt att bli av med bomberna på så fine! Då förstör vi infon och så hoppas vi på att yakzen inte kommer efter oss – att vi är för små för att bry sig om. Men om vi inte kommer på nåt annat sätt så lämnar vi över informationen till yakzen och hoppas på att maffian inte bryr sig.”

Hon går iväg och sparkar till en burk som ligger på gatan

”Fan vad jag hatar det här! Fan! Fan! Fan! Hur vi än gör så är vi körda. Hur vi än gör så vill maffian eller yakuzan ha ihjäl oss!” Hon vänder sig om och pekar på Jake ”Det här är varför jag inte vill göra runs åt maffian! Eller yakzen för den delen. De blir så jävla griniga och tar all jävla skit personligt. En corp vet i alla fall om att det inte är personligt och låter en vara när man har gjort färdigt sitt run. Men inte maffian eller yakzen. Nej, nej. Där är allt fucking jävla personligt och man ska utkräva hämnd hit och hämnd dit. Fy fan!”

”Okej, okej. Jag förstår. Du är sur.”

”NEJ FÖR I HELVETE! JAG ÄR INTE SUR, JAG ÄR SKITFÖRBANNAD! OCH ALLT ÄR DITT FEL! Så om du inte har nån bättre lösning så gör vi som jag säger från och med nu. Förstått?!”

Jake säger inget mer utan nickar bara tyst i medhåll.

”Bra!” Nu går vi.

De tar sig ner i källaren och hittar snabbt den lösa tegelstenen som Evan visade dem, men när de tar ut den så upptäcker de att nyckeln är borta.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk