Tony viftar bort det och ber dem berätta vad som har hänt och att han vill veta ända från början. De turas om alla tre att fylla i detaljer ända till det att Echo och Jake blir tillfångatagna av Yakuzan. Evan slutar då eftersom han inte var med och Jake tystnar och låter Echo ta vid. Till Jakes förvåning så börjar Echo berätta allt som har hänt dem. Hon berättar hur de vaknade upp i en mörk cell, hur de upptäckte att de hade fått cranial bombs inopererade och hur de hade fått möte Shotozumi. Hon berättar även att de fått reda på att de var skyldiga honom miljoner och om at inte utförde uppdraget åt honom så skulle han döda dem. Hon berättar att han vill ha tillbaka informationen som de stal, men att de utöver det ska leverera ett meddelande till Mary Finnigan. Vid det sista så höjer Tony på det ögonbryn de kan se och ber henne ta fram meddelandet.

Hon plockar fram det ur behållaren och kuvertet och visar vaxsigillet som är på. Tony vinkar till sig mannen som har stått bredvid den och säger nåt på italienska till honom. Han vänder nästan genast på klacken och försvinner iväg.

”Mmm… vi ska se vad vi kan göra åt det här” säger Tony. ”Jag ska prata med folk och se om vi inte kan hitta på nån bra lösning – en lösning som givetvis gör att ni alla överlever.”

”Det skulle uppskattas väldigt mycket” säger Echo med en ton av sarkasm i rösten. En ton som uppenbarligen inte uppfattas av Tony som glatt svarar ”Klart att det gör” innan han vänder sig mot Jake och säger nåt till honom på vad Echo antar är italienska. Jake svarar på samma språk och de har en lågmäld konversation medan Echo och Evan sitter och ser på.

Det går några minuter och sen kommer livvakten tillbaka med en smal och kort äldre man. Mannen går fram till Tony som håller fram meddelandet med sigillet och frågar mannen nåt på italienska. Mannen tittar på sigillet, känner på det, plockar fram en förstoringsglas ur ena fickan och inspekterar det noga innan han tittar upp på Tony igen och svarar honom något. Som svar på det nickar Tony och mannen stoppar meddelandet i fickan och vänder sig om och går ut ur rummet.

”Sådär.” säger Tony. ”Om ni ursäktar mig så ska jag se vad jag kan göra åt ert lilla problem med bomberna som ni har” säger han och vinkar till sig livvakten.

Echo är på väg att explodera igen, men både Jake och Evan lägger varsin hand på henne och hon lugnar ner sig innan hon ens hinner säga nåt. Under tiden så har livvakten hjälpt Tony upp ur fåtöljen och han vänder sig om mot dem och säger ”Adjö så länge. Jag återkommer när jag vet nåt mer” säger han innan han går ut ur rummet.

Så snart dörren har stängts bakom honom så vänder sig Echo mot Jake och halvskriker ”Tony ”The Chef” Gianelli?! Consigliere åt Don Joseph Gianelli?! Det är din kontakt inom Gianellifamiljen?! Det är personen som satte upp det här runnet?! Och det var inte viktigt nog att berätta för oss?! Va fan Jake!” innan hon slår till honom halvhårt på armen.

”Aj!” skriker Jake till och tar sig om armen ”Ja, jag vet… jag vet… jag borde ha sagt nåt innan. Men hur ofta tror ni egentligen att jag berättar för andra runners att jag är polare med en av de mest inflytelserika medlemmarna i Seattles maffia? Tror ni att det är nåt som jag brukar berätta för folk till höger och vänster? Om vi hade lämnat av informationen som planerat så hade jag aldrig behövt berätta och ni hade inte vetat nåt.”

”Det betyder inte att du inte kunde berättat innan” säger Echo och slår till Jake på armen på samma ställe igen.

”Aj! Men va fan då! Jag fattar! Det räcker nu! Jag är lessen att jag inte sa nåt innan. Okej?”

”Okej. Så. Vad gör vi nu?” frågar Echo.

”Väntar antar jag. Det var ju du som hade den fantastiska planen. Och vad var den?” frågar Jake

”Du har sett den.”

”Va fan menar du?”

”Planen var att berätta allt för din kontakt och få maffian att fixa soppan som de drog oss in i.”

”DET var din plan?! Wow… Du är verkligen en strateg av oanade höjder.”

”Men lägg av nu. Som om du hade nån bättre plan. Och dessutom så funkar den ju uppenbarligen. Fast det är nog bara för att Tony bryr sig om dig. Hade du inte varit med så hade vi säkert fått klara oss själva…”

”Whatever.”

”Umm… ursäkta mig” bryter Evan in ”Så vad gör vi nu då?” frågar han och bägge vänder sig mot honom och svarar i kör ”Vi väntar.”

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk