Kapitel 48 – Ett erkännande

När dörren stängs bakom Tony och de blir ensamma igen så vänder sig Jake mot Echo och frågar ”Du kan inte simma?”

Hon suckar och svarar ”Nej, jag kan inte simma. Ja, jag bor i Seattle. Varför gör alla det till en sån stor sak för. Seriöst?”

Jake sätter sig i soffan bredvid henne. ”För att vi vill veta. För att det är konstigt att bo i en stad nära vattnet och vara runner och inte kunna simma.”

Hon suckar igen. ”Det är en lång historia.”

”Och det låter som att vi kommer att ha massa tid över.” han ler stort ”Så sätt igång och berätta. Jag har berättat en massa om mig själv” säger han och lämnar påståendet hängandes i luften.

”Fine. Det här hände för många år sen – men inte så himla många. Eller… Whatever. När jag växte upp så bodde vi inte vid kusten, utan en bra bit därifrån. Så en sommar när jag hade blivit lite äldre så… så tyckte mina föräldrar att det skulle vara en bra idé att jag skulle få se havet… eller… jag tjatade på dem att jag ville se havet. Jag hade ju läst om det och sett havet på triden och det verkade så coolt. Så… precis som vissa ungar tjatar om att få husdjur så tjatade jag om havet. Och till slut så gav de med sig och vi tog en badsemester och jag var överlycklig. Vi åkte till ett ställe vid havet och efter att ha packat upp och sånt så skulle vi ut och bada i vattnet. Jag kunde inte simma då eftersom… tja… eftersom vi hade bott så långt ifrån havet att det inte var nödvändigt att jag lärde mig. Så vi tog det ganska lugnt den där dagen och mina föräldrar försökte lära mig att simma. Jag hade såna där luftkuddar på mig och hela köret” hon skrattar till. ”Jag minns inte riktigt hur det hände, men ett tag så simmade jag på vattenytan… eller simmade och simmade. Jag hade mina luftkuddar som hjälpte till. Men sen i nästa stund så var jag under vattnet och kunde inte andas. Jag blev så chockad att jag andades ut all luft jag hade i lungorna och sen fick jag ju ingen ny luft utan bara vatten i luftstrupen. Efteråt har jag fått veta att jag fastnade i en ström som var tillräckligt stark för att slita ner mig och luftkuddarna var inte de bästa så de gick sönder.”

Hon tar en paus och tar och hämtar ett glas vatten och dricker lite. ”I alla fall. Jag hamnade under vattnet och kunde inte andas och fick vatten i lungorna. Till slut blev det svart och jag blev medvetslös.” hon ler lite ”Uppenbarligen så räddades jag, men tekniskt sätt så var jag död ett tag och jag låg i koma i några dagar efteråt. Ända sen dess så… har jag och havsvatten haft en… ansträngd relation.” hon tittar på Jake ”Och jag och vattenandar tycker inte heller direkt om varandra, som du kanske märkte förra natten” och han nickar

”Så. Därför har jag aldrig lärt mig simma och… jag lär nog inte göra det i första taget heller. Men det har funkat ganska så bra hittills och jag tror nog att det kommer att göra det framöver också. Men det kanske börjar bli dags att göra nåt åt det säger hon och ler”

Hon går tillbaka och sätter sig i soffan ”Så… var det nåt mer av mina hemligheter som ni ville veta?”

Jake ler och frågar ”Ja, hur ser du till att ha en sån läcker kropp?” och leendet ombyts till ett flin.

Echo skrattar och svarar ”Genom att ha massa sex så klart” och när hon ser att både Jake och Evan rodnar så skrattar hon än mer.

Hon blir avbruten i sitt skrattande av att det knackar på dörren. ”Kom in” ropar hon och dörren öppnas och in kliver en ganska ung grabb (runt 15 år) med glasögon och en explosion av finnar i ansiktet. ”Ja?” frågar Echo.

”Eh… Jo… jag har fått veta att saker kommer inte vara klara förrän imorron bitti och eh… ni kanske ville ha nånstans att sova under natten?”

De tre tittar på varandra. Evan skakar på huvudet och säger ”Näh, jag sov tidigare idag så det är lugnt” och Jake säger ”Tja… jag skulle inte ha nåt emot det, men” han hostar i en markering ”vill vi verkligen använda de sängar som de erbjuder på det här stället… De spelar ju in simsensefilmer av alla möjliga slag här…”

Echo och Jake tittar på varandra innan hon vänder sig om mot killen i dörren och säger ”Nej, tack. Vi kan sova på sofforna här i rummet… Men kanske två filtar.”

Killen nickar och stänger dörren. Efter några minuter så knackar det på dörren igen och när Jake öppnar den så står killen där med två stycken filtar som han lämnar över till Jake innan han försvinner igen. Jake och Echo tar varsin soffa och förpassar Evan till fåtöljen med en uppmaning om att inte låta allt för mycket medan de sover. De lägger sig i sofforna och ligger och pratar ett tag med varandra och med Evan innan de har varvat ner tillräckligt och både Jake och Echo somnar och sover djupt.

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Flattr this

Advertisements
Det här inlägget postades i Nano2009. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s