När de vaknar så har det gått ungefär sex timmar och ingen av dem känner sig egentligen utvilad förutom Evan som passade på och sov nån timme eller två i fåtöljen. Ingen har ännu hört av sig så de passar på och gör lite frukost och äter i lugn och ro medan de tar in nyheterna via sina comlinks. Våldet mellan maffian och yakuzan har trappat ner något märker de, och sen så inser de att de inte vet hur mycket av det som var anfall på maffians platser som var anfall från yakuzan utan som lika gärna hade kunnat vara interna maffiastridigheter. De fortsätter att ta det lugnt efter frukosten, men tyvärr har de ingenstans att duscha – i alla fall inte som de kommer åt från rummet som de är i och när de prövar dörren ut till korridoren så är dem, som de hade väntat, låst från utsidan. De försöker fördriva tiden så gott som möjligt, men alla har svårt att slappna av eftersom de vet att när dörren öppnas nästa gång så är det för att de ska iväg på ett uppdrag som mycket väl kan bli deras sista uppdrag.

Det känns som om det har gått evigheter från det att de vaknade till dess att dörren öppnas igen, men egentligen har det bara gått nån timme. I dörröppningen så står Tony och ser utvilad och glad ut.

”Så, mina vänner. Är ni klara för att göra mig, O’Malleys och er själva en stor tjänst?” frågar han och de nickar tyst och ser inte alls lika glada ut. Han kliver in i rummet, stänger dörren bakom sig och pekar på white noise generatorn som står kvar på bordet ”Kan nån slå på den där” säger han och det låter inte som en fråga.

Echo skyndar sig och slår på den medan Tony den här gången väljer att sätta sig på en av stolarna som finns vid bordet.

”Vi har fixat med meddelandet så det är klart. Det ser ut precis som det ni fick mer er. Samma sorts papper, samma sorts bläck, sigillet är likadant och skrivstilen också. Men det är istället en förklaring till varför Shotozumi har fått folk att mörda Mary. Vi har även fixat så att vi har folk i vattnet nedanför hennes hur som väntar på att ta emot er och föra er därifrån till säkerhet. Ni kommer få med er den utrustning ni hade när ni kom hit och vi har en cover story för er också. Men först ska ni få veta var Mary bor och lite mer om layouten på hennes hus.”

Deras comlinks plingar till och när de öppnar den så ser de en karta över Seattle med Marys hus utpekat, en karta över tomten och en karta över hur huset ser ut invändigt. Huset ligger i ett område av Seattle Downtown som heter Magnolia och ger en bra utsikt över Puget Sound och ligger mycket riktigt på toppen över några klippor med vattnet nedanför.

”Som ni ser på kartan så är det en stort tomt och även om huset är stort så finns det massa område innanför murarna. Det är så klart inget som ni egentligen behöver bry er om, men jag tänkte säga det i alla fall. Området är tungt bevakat, men eftersom ni inte ska bryta er in så borde det inte vara ett problem, eller hur?” frågar han och de nickar instämmande.

”Bra. Om ni tittar på kartan över området så ser ni tre blinkande punkter i vattnet. Varje punkt är en person som har blivit satt på att hjälpa er när ni kommer i vattnet efteråt. Men det underlättar om ni kan röra er ut mot dem så de inte behöver komma så nära klipporna. Var beredda på att det finns en brygga med en båt och att folk kan komma och använda båten för att jaga rätt på er.”

”Jag hoppas att båtarna som hämtar upp oss är väl bepansrade och beväpnade” bryter Echo in.

”Det är ingen fara” säger Tony med ett finurligt leende. ”Vi har tänkt på det.”

”Av nån anledning skulle jag känna mig säkrare om ni berättade precis vad ni hade tänkt göra” säger Echo.

Han tittar ett tag på Echo och sen suckar han. ”Inte ens en gammal man kan få som han vill när en vacker ung kvinna säger emot.” och ler mot Echo som ler tillbaka

”Vi har tre stycken Proteus Lamprey som kommer att vänta på er – vet ni vad det är för nåt?” frågar han och alla tre skakar på huvudet.

”Aha! Då får jag överraska er lite grann i alla fall.” säger Tony med ett finurligt leende. ”En Proteus Lamprey är vad som är känt som en Sea Sled och är i princip en motor som går under vatten. Varje Proteus Lamprey har fyra stycken sittplatser och vi har då satt ut en pilot till varje. Det betyder att egentligen så skulle det räcka med bara en, men vi vill inte riskera att ni åker fast – det skulle ställa till betydande problem för oss. Så vi har tre stycken som alla har dykardräkter och lufttuber… tja… alltså… inte dykardräkter till er – de kommer ni aldrig få på er. Men till själv själva. Däremot finns det luft med masker och hela köret till er alla. Det betyder att så snart en sån där Sea Sled har nåt fram till er så får ni luft och sen dyker de och tar er därifrån. Och eftersom det är under vattnet så spelar det ingen roll om nån kommer efter er i båten eftersom de först kommer ha stora problem att träffa under vattnet och sen kommer ni ändå snabbt vara utan synhåll för båten.”

Tony tar en kort paus och hämtar lite vatten innan han fortsätter.

”Jag har fått reda på att Shotozumi via diskreta kanaler har spridit ut rykten om att han har skickat folk till Mary Finnigan med ett meddelande som ska gynna dem bägge. Det är tänkt att hjälpa er att komma in och det kommer det också att göra. Men bara det skulle knappast räcka för att ni faktiskt ska få komma in och träffa Mary så… vi har ett extra äss i ärmen.”

(Vad är det här? Det är en del av min bok som postas på bloggen. Info finns här.)

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, bok, roman, shadowrun, rollspel, cyberpunk