Om det här med jäv

Farmor Gun skrev i en kommentar till en av hennes bloggposter följande:

Om den saken nu är ur världen, återstår således en diskussion där ni måste förklara för mig på vilka sakliga grunder assistenter till vår MEP Christian skulle vara diskvalificerade för en plats i partiets styrelse – om partiet nu mera ska ses som en ideell förening.

Och eftersom det var en lugn och saklig mening som inte viftade bort saker som ”trams” eller att alla tjänade på att debatten lägger sig så tog jag och svarade. Men jag vill få utveckla mitt resonemang lite och samtidigt lyfta det till en egen bloggpost.

Men innan jag går in på mina resonemang så vill jag få ta två saker.

1) Jag tycker fortfarande att Anna gör en väldigt bra genomgång kring det hela här. Om du inte har läst så marsch iväg!

2) Sen så tycker jag inte nödvändigtvis att alla Christians assistenter per automatik skulle vara diskvalificerade för en plats i styrelsen. Däremot så skulle jag vilja se en diskussion kring vad vi som ideell organisation finner är acceptabelt eller inte när det gäller just sådant. Är det okej med en assistent? Eller flera? Var drar vi gränsen? Någon sådan diskussion har jag dock inte sätt och det intryck jag får är att det lätt blir lite skyttegravskrig när man försöker ta upp det till diskussion.

För mig är det i alla fall en stor skillnad på om man har en styrelse på nio personer där fyra är avlönade av en femte jämfört med en styrelse på femton personer där en är avlönad av en annan i styrelsen. Fem av nio kontra två av femton är en viss skillnad i antal och i procent.

Men oavsett vilket så skulle vi behöva ha en diskussion om vad som är okej och var vi som organisation drar gränsen nånstans. Jag vill ju helst se att det inte finns nån sån beroendeställning alls, men är det praktiskt genomförbart? Men mest av allt så vill jag att vi kan diskutera det hela och komma fram till ett gemensamt beslut.

Och nu vidare till de argument jag hade i kommentaren:

Jäv

Om person A och person B sitter i samma styrelse och person A avlönar person B så har A ett maktmedel att använda mot att få B att göra som A vill. Svårare än så är det inte.
Det behöver inte betyda att A använder sig av det eller att B i så fall ger med sig, men potentialen finns.

Uppfattat jäv

Oavsett om A använder sin makt mot person B eller inte så kommer folk utifrån att se situationen och de kommer att undra ifall A har utövat sin makt mot B. Och vare sig A eller B kan värja sig mot detta genom att säga att så inte har skett – för A kan ju tvinga B att ljuga om det…

Självjäv

I vår argumentation mot övervakning så pratar vi ofta om risken med självcensur. Att man inte ringer samtal till t.ex. psykologer eller liknande, inte för att det är olagligt utan för att det registreras och att man inte vill att andra ska veta om det.

Jag vill i den här debatten börja använda ordet självjäv.

Precis som ovan så betalar person A lönen till person B och bägge sitter i samma styrelse. Person A har aldrig använt sig av det maktmedel personen har och har inga som helst planer på att göra det heller, vilket personen också har sagt till person B. Oavsett hur starkt psyke person B än har så lär person B ibland ifrågasätta ifall person A verkligen menar allvar med det uttalandet. Och det leder till risken att person B (medvetet eller omedvetet) ändrar sitt agerande för att undvika att hamna i den situationen så att person A kanske ändå använder sitt maktmedel.

Trovärdighet

Vi som organisation har vid upprepade tillfällen skrikit högt och brett om hur dåligt det är med jäv. Hur mycket av vår trovärdighet finns kvar hos andra när liknande förhållanden råder inom vår egen organisation?

Jag anser att vi har noll och intet i trovärdighet när det gäller jävskritik så länge som vi har en liknande situation i vår egen organisation.

Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser
Det här inlägget postades i Pirat. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Om det här med jäv

  1. Henry Rouhivuori skriver:

    Egentligen skulle du vilja att Rick Falkvinge drog tillbaka sin kandidatur till styrelsen fastän han idag lämnat partiledningen?

    • Leffelini skriver:

      Det är tyvärr precis sådana kommentarer som skapar det skyttegravskrig som Janne pratar om. Att man får inte ta upp ämnet ens för då HATAR man den och den personen. Det kan vara så att man av princip (eller till och med pragmatiskt) anser att en situation är fel oavsett vem som befinner sig i situationen. Genom att börja anklaga varandra hittan och dittan om att man tar upp en fråga till diskussion kommer vi alltid tysta debatterna och partiet kommer inte kunna leva upp till sin fulla potential om vi fortsätter att ha högt i tak. Rick själv har många gånger berömt detta parti för just att vi har högt i tak, det visar sig dåligt när vi blir så arga på andra bara för att de inte håller med oss.

      • Leffelini skriver:

        Det ska givetvis stå ”och partiet kommer inte kunna leva upp till sin fulla potential om vi INTE fortsätter att ha högt i tak.” Woops så fel en mening kan bli utan det där inte 😉

      • Henry Rouhivuori skriver:

        Ja ok det var lite dumt att ställa en så ledande fråga. Annars är jag diskussionsvillig. 😉

    • Micke skriver:

      Får man ställa sig frågan, vart har Rick uppgett att han lämnat partiledningen?

      Alltså för mig får han gärna sitta i partiledningen ELLER i partistyrelsen. Dock inte BÄGGE samtidigt.

    • Jan Lindgren skriver:

      Det som har hänt idag har ju ändrat situationen en del och jävsproblematiken existerar i mina ögon inte längre. 🙂

  2. Peter Andersson skriver:

    Din definition av jäv bygger på det gamla industrisamhällets modell med arbetsgivare och löntagare. I kunskapsekonomin kan och är det ibland precis tvärtom, det som den anställde har i huvudet och det nätverk han/hon har är ibland så värdefullt att det är den betalande parten som kan sägas vara i beroendeställning. Till exempel så fanns det på nittiotalet en fondkommisionärsfirma (jag tror det var Carnegie, men är inte helt säker) som blev uppköpt för ungefär en miljard kronor. Nyckelpersonerna bland de anställda gillande inte de nya ägarförhållanden, så de sade upp sig och gick till andra firmor, kvar stod de nya ägarna med ett i princip tomt bolag och en bortkastad miljard, därför att de inte hade förstått skillnaden mellan att vara en gammeldags brukspatron som kör med folk och vad som krävs av en modern arbetsgivare.

    Kunskapsekonomitänk borde ju vara mycket intressantare för PP än att vi beter oss som om det handlade om en löpandebandsanställd på Saab som erbjudits att sitta i fickan på Antonov. Vad gäller Hax och Christian så är det ju också så att Hax är den som varit politiskt aktiv hela sitt liv och kom med ett komplett nätverk till bordet när han fick jobbet, medans Christian ägnat första halvan åt sitt liv åt jobba ihop en privat förmögenhet och pyssla lite med politik på sidan av tills han gav sig in i PP. Sluta tänka enligt gamla analoga modeller, ditt jävsresonemang är lika föråldrat som skivbolagens affärsmodell med CD-skivor! 😉

    • Jan Lindgren skriver:

      Jag håller delvis med dig – ibland kan det vara tvärtom.

      Däremot håller jag inte med om att mitt resonemang är föråldrat. Det eftersom det inte alltid är tvärtom i dagens samhälle och då håller min resonemang fortfarande. 😉

  3. Vidde skriver:

    Henry, vad 17 har just Rick med denna diskussion att göra? Har jag missat något?

    Bra skrivet, Janne! Det finns många sidor av diskussionen, och du ser om inte alla, så i alla fall många av dem.

  4. ingvar skriver:

    Vad jag inte förstår är varför man har partistyrelse OCH partiledning.
    Ta väck en av dom så är åtminstone ett problem borta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s