Idag var jag på ett väldigt intressant seminarium som tyvärr inte hade så mycket med namnet på seminariet att göra. Namnet var Global leadership and the new digital landscape, men man pratade inte så himla mycket om vare sig ledarskap eller det digitala. Det mesta pratet om det digitala landskapet skedde med fem minuter kvar moderatorn frågade panelen (som bestod av fyra personer från olika arabländer samt Jan Eliasson) om revolutionerna i t.ex. Tunisien och Egypten hade kunnat ske utan sociala medier och fick ett rungande ”Ja!”
En i panelen påpekade att det skedde revolutioner för 50 år sen, men de kallades inte för ”telefonrevolutioner” och att andra världskriget inte heter ”telegramkriget”. Utöver detta påpekades det att i Jemen så har inte många internet och ännu färre har sociala medier, men ändå har det skett protester i flera år. Panelen var dock överens om att sociala medier har underlättat.
Apropå protester så var Jan Eliasson besviken över att vi i väst var förvånade över revolutionerna eftersom det under ganska lång tid har byggts upp mot det här och att det funnits tydliga tecken.
Under seminariet sa han flera bra saker. När panelen enades om att sanktioner mot länder skadade folket men inte makthavarna så höll han med men påpekade att det bara gäller allmäna sanktioner. Om man istället ser till att rikta sanktionerna mot makthavarna och deras familjer så fungerar det mycket bättre. Som förslag gav han att de inte får besöka andra länder eller köpa dyra varor från t.ex. London. En av de saker som tydligen hade hjälpt mot Sydafrika var när de inte längre fick besöka sportevenemang.
Och ifall nån trodde det så är protesterna inte över i de olika länderna. I Tunisien sker fortfarande protester och i Egypten är nu armén mest intresserad av att inte få förändring medan många som förlorad anhöriga tidigare i år vill ha rättvisa men inte får det.
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om almedalen, revolutioner, arabländer
Pingback: De Största Rättigheterna | Mackan Andersson
Tycker det blir konstigt när man frågar om revolutionen kunnat ske utan sociala medier. Det ser jag som en sjävklarhet, att människor hittar vägar att nå ut med sina berättelser, speciellt under förtryck.
Den snabba spridningen och det individuella perspektivet är juh det som blir intressant i sammanhanget. Utan de sociala medierna hade antagligen vår media fortsatt tiga i väldigt stor utsträckning. Blir man tvungen att gräva fram information tar det tid, väldigt lite kommer fram, och det är tolkat genom våra journalisters ögon. De flesta berättelser från de som upplevt blir ett långt tag efter, då har inte människor här chans att bilda sig en uppfattning om situationen där – när situationen ifråga är aktuell.
Så den intressanta frågan blir: ”Vad i revolutionen blev påverkat av användningen av sociala medier?”, tycker jag.
Kan inte annat än hålla med. Din fråga är helt klart mycket intressantare, men antagligen svårare att svara på… vilket gör att den lättare frågan ställs istället. 😉 😀