Näh, jag har inte gått och skaffat en son utan det här är en liten titt på Fredrik Backmans bok med den titeln. Om du inte är bekant med Fredrik så föreslår jag att du går och läser hans blogg. Och vill du börja nånstans kan du göra det med hans post ”En man som heter Ove köper en data som inte är en data”.
Har du gjort det?
Bra! Då kan vi fortsätta.
Den här posten handlar om en av hans två debutromaner och är en bok skriven till hans son om hur Fredrik ser på världen. Precis som hans blogg så är den över lag väldigt rolig, stundtals gripande men också fylld med insikter om hur världen fungerar eftersom han har satt sig ner för att berätta just hur världen fungerar.
Baksidestexten avslutas med meningen ”Texter som berör vare sig man är förälder eller inte.” och jag måste hålla med om det. Nu tror jag visserligen att jag kanske hade fått ut lite mer av boken om jag själv hade varit förälder, men det var ändå en underbar läsning.
Är man en trogen läsare av bloggen kommer man att känna igen delar av boken då han har lyft in enstaka postningar (men dock modifierat dem för att passa bättre i bokform), men det är tillräckligt med nytt material för att boken ska vara läsvärd.
En av de bitar som verkligen fastnade hos mig var i kapitlet som heter ”Vad du kommer behöva veta om manlighet” där Fredrik går in på vad manlighet egentligen är och hur det definieras. Han tittar på sig själv och jämför sig med både sin pappa och sin svärfar och ser hur mycket han skiljer sig åt från dessa två män som enligt Fredrik själv ”kan allt” och som exempel ger att de kan avgöra kvaliteten på bildäck och huströsklar genom att sparka på dem, hur de kan bygga egna altaner/hus, laga mikrovågsugnar m.m. medan Fredrik äger på Call of Duty.
Hela det kapitlet är väldigt läsvärt, men den biten som jag verkligen minns är följande:
Så det är inte lätt att lära dig vad manlighet är. Manlighet förändras.
Och det är inte ens speciellt lätt att diskutera vad det är med andra vuxna. För att vara ett samhälle som själva ständigt hävdar att vi inte ska göra någon skillnad på kön så tillbringar vi förbaskat mycket tid åt att gång på gång definiera exakt vilka de skillnaderna är. Diskussionen kan bli förvirrande. Och då menar jag inte förvirrande som när de har möblerat om inne på 7-ELEVEN. Jag menar förvirrande som när isbjörnen dyker upp i första säsongen av Lost och man bara ”vad FA-AN hände nu!?”.
Jag vet att jag fortfarande lär mig saker om vad förtryck och segregation egentligen är. Varje dag. Jag måste göra det. Jag är en vit, heterosexuell, västeuropeisk man med utbildning och arbete. Det finns inte en organism i universum som vet mindre om förtryck och segregation än jag.
Men jag hoppas att du vet bättre.
Att du aldrig misstar kampen för jämlikhet för ett krig mellan könen. Att du aldrig tror att en kvinna inte förtjänar samma rättigheter eller friheter eller samma lön för samma arbete som du. Och att du inte får för dig att bara för att hon förtjänar allt det där så betyder det att du ska sluta hålla upp dörren för henne när du kan. Att du inte kan vara jämställd och en gentleman på samma gång. För din farmor och mormor kommer att lära dig att det där är skitsnack. För man kan säga mycket om din farfars och morfars generation av män, men de hade inte haft tid att lära sig allting i hela världen om inte deras generations kvinnor hade gjort allting annat under tiden.
Halloj. Väl skrivet.
Jag har dock en liten pet peev på ordet gentleman. Dels har det den där klasskonnotationen om att att utesluta på grund av oskrivna regler vilket känns ohederligt om än svårundvikligt.
Dels gillar jag inte att det ska vara på grund av kön. Det är det där ”älskar kvinnor” som resulterar i Ranelid-män mer än Backman-män. De hyllar liksom en kroppsdel, alternativt hur väl jag passar in i en mall, och inget av det har särdeles mycket med mig att göra.
Jag hoppas ju att mina söner ska bli omtänksamma och hänsynsfulla mot alla och ha respekt för kunskap oavsett om det gäller oljebyte eller baka klenäter och för hårt arbete oavsett om det är doktorsavhandlingar eller toalettstädning.
Jag hoppas de håller upp dörren för den som kommer efter: för att det hjälper en annan människa, inte beroende på att män har tacksamhetsskuld för århundranden av markservice.
Jag hoppas de säger ”Vill du ha hjälp?” hellre än tar tjejens tunga väska ifrån henne.
Men jag hoppas också att de väljer sitt sammanhang och knyter an till och attraheras av människor som de mår bra av och på grund av vad de gör och vem de är.
Kanske jag på det viset uppfostrar killar som får svårt att se sitt privilegium. Men kanske de kan se BÅDE strukturer, och möjligheterna.
Och nu är det min tur att skriva en hel uppsats! Förlåt! 🙂
Du behöver inte be om ursäkt! (Det är det bara jag som behöver göra 😉 :D)
Annars så kan jag inte annat än hålla med. 🙂
BTW: Jag vet inte heller vad manlighet är. Eller kvinnlighet. Eller svenskhet.
Det är väl inte så tokigt att definiera det själv, så länge man är medveten om dess begränsade validitet.