Jag tänkte bygga vidare lite på min senaste post om kritik med lite exempel. Men innan mina egna exempel så vill jag tipsa om Anders Trobergs kommentar på min senaste postning – den är väldigt bra och tar upp mycket av det jag tänker ta upp nu.
Det som följer nedan är exempel som är baserad på verklig kritik som jag har fått ta emot i rollen som Distriktsledare och/eller Kampanjledare. Den är dock tillskruvad för att ytterligare driva fram min poäng.
1) Det du gjort suger! Det suger så jävla mycket! Det fetsuger så inihelvete! Det suger! För att det inte ska suga så måste du ändra på A, B och C till nästa gång! Och det du gjorde suger!
2) Skitbra jobbat! Verkligen! Jag är grymt imponerad av det du gjort och det arbete du har lagt ner. Men du… till nästa gång så tror jag det skulle bli ännu bättre om vi ändrade på A, B och C. Skitbra jobbat!
Hur skulle du reagera på de här två exemplen?
Jag har råkat ut för ungefär bägge och jag vet hur jag har reagerat.
Vid exempel 1 så har jag gett folk ett nedtonat ”fuck off” och skitit i förslagen eller så har jag börjat förklara hur man ger kritik på ett bättre sätt.
Vid exempel 2 så har jag blivit tokglad och genast satt mig på att skissa på förbättringar till nästa gång.
Exempel 1 är vad jag kallar för ”dålig kritik” och i 95% av alla fall så leder sån kritik till att den som tar emot den ger ett dåligt bemötande. Och gör man inte det, utan bemöter det på ett bra sätt så är man tamefan en ängel.
Exempel 2 är vad jag kallar för ”bra kritik” och i 95% av alla fall så leder sån kritik till att den som tar emot den ger ett bra bemötande. Och gör man inte det, utan bemöter det på ett dåligt sätt så ska man ha spö.
Vid exempel 1 så får man nästan alltid bara två stycken förlorare. Både den som lägger fram kritiken och den som tar emot den förlorar nämligen.
Men vid exempel 2 så får man nästan alltid två vinnare. Person A får antagligen sina förslag igenom och person B mår bättre för att hen har blivit uppmärksammad och fått beröm för sitt arbete.
Jag är medveten om att det sällan är så klara skillnader i hur kritik läggs fram som i de här två extrama fallen som jag har presenterat här, men som sagt. Det är till för att driva en poäng och ge folk exempel på vad jag menar.
Men det hela handlar om två saker:
1) Kommunikation – och lyssna på folk när de pratar
2) Behandla folk som du själv vill bli behandlad
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, kritik, människor
Jan "PiratJanne" Lindgren 
Hur skulle du reagera på en mer neutralt laddad kritik, i stil med?:
”För att förbättra till nästa gång föreslår jag att du ändrar på A, B och C.”
För att vara ärlig så beror det nog på vilket humör jag är på när den läggs fram.
För det mesta så skulle jag reagera ganska bra, men en dålig dag… Sämre…
Men det exemplet du ger mig är mycket, mycket bättre än exempel 1.
Du har helt rätt. Jag försöker alltid att ge kritik enligt alt.2. Men ibland så har man hjärnsläpp och ens kreativa hjärna slutar skicka blod igenom sej ocjh man grymtar som en neandertalare.
När jag jobbade som teknker på ett företag så sa en säljare som just sålt på en MISSNÖJD kund ytterligare maskiner för hundratusen kr ” Om man närmar sej en kund med draget svärd så möts man av ett draget svärd ”. Det är en omskrivning av en av männsklighetens sanningar: ( fritt från Jesus ) behandla andra människor som du själv vill bli behandlad. / Mikke
Vi har alla dåliga dagar och dagar då vi begår misstag – vi är ju alla människor och sånt händer. Det viktigaste tycker jag är att man försöker. 🙂
Heh… precis.
Anders Sigrell, professor i retorik nere i Lund, är allergisk mot användandet av ordet ”men” när det gäller att ge kritik. Hen menar att det som kommer före ”menet” per automatik omintetgörs när ordet väl kommer, hur god kritiken än är, och att det den berömkritiserade personen minns efteråt är den delen som kom sist. Vilket är lite synd, om det faktiskt var en ägande insats som förtjänade tusen beröm.
Hen föreslår att ordet ”men” vid sådana tillfällen byts ut mot ett ”och”. I stället för ”du var bra, men tänk på x, y och z” så blir idealet ett ”du var bra, och för att bli bättre nästa gång så lägg lite mer krut på x, y och z”.
Nu är den här metoden förstås framtagen för att ge stapplande studenter i retorikämnet en känsla av självförtroende och självtillit, vilket är en något konstlad situation med vissa specifika egenheter. Likväl. Att inge självförtroende och självtillit är onekligen en bra grund för att ge kritik på, om och när den måste ges.
Bara ett litet, litet påpekande. Tack för ett gott inlägg. Cheers!
Oooh… det visste jag inte och det låter helt klart intressant.
När jag läser upp dina två exempel så låter det med ”och” i helt klart bättre. Det blir mer positivt på nåt sätt. Tack! 🙂
Bra skrivet. Det ska bli väldigt intressant att se mer av vart hela den här debatten leder.
För att kommentera dina exempel: jag tror även det spelar roll hur man lägger fram just ”A, B, C, D”. Jag har själv fått kritik (i ett helt orelaterat sammanhang) i stil med ”Till att börja med tycker jag det var bra jobbat. Men det där med A tycker jag är bedrövligt skitdåligt. Så gör man bara inte!”
Hör lite ihop med Sargoth’s kommentar också, antar jag.
Tackar – och det ska det verkligen bli.
Sant, sant. Också ett bra exempel på hur man kan göra det jobbigt för sig.
Bra skrivet. Vi påverkar varandra mycket i samtal och möten. Den svåraste träning som jag gör nu med mig själv. Det är att säga det som är bra och stanna där. För *men* finns ofta i min tanke, så jag skulle vilja fortsätta med ett ändringsförslag. *insikten* för mig är mycket ofta att Piratpartiet klarar sig mycket bra utan mina *Men*. Samt att jag ska spara på dem lite. För att peta i alla detaljer, driver oss inte frammåt. Men<—–är det en större fråga så är det ju viktigt att utrycka sin åsikt.
Att uttrycka sin åsikt är viktigt och vi påverkar varandra konstant. Det är därför det är så viktigt att man tänker på hur man påverkar folk. 🙂
Pingback: Gott nytt bloggår // Skivad lime
Det här är oerhört viktigt.
För att kunna ta emot kritik, så måste man först få erkännande och uppskattning.
Kort sagt – kärlek.
För att kunna ta emot kritik på ett konstruktivt sätt måste man känna tillit och trygghet.
Om jag bara får kritik och ingen uppskattning så kommer jag också att börja försvara mig, gå i baklås, stänga av.
Det finns något som kallas Non-Violent Communication (NVC, Giraffspråket), och grunden i all konstruktiv kritik är att först ge uppskattning för det som faktiskt fungerar bra.
Öppnar man med en massiv kritikattack kan man inte räkna med att den ska tas emot med tacksamhet. Vi är alla kännande människor, och det måste vi respektera.
Det är oerhört viktigt att särskilt de personer som är i en utsatt position, ledare och andra på kritiska poster (fast det gäller i grunden alla), får mycket stöd och uppskattning, så att de känner sig trygga i sin roll. Då kan de också ta emot kritik.
Kritik är inte det första man ska ta till när man ska förbättra något. Det första är trygghet, utrymme för kreativitet och förbättring. Och trygghet uppnår man med kärlek, värme, uppskattning, erkännande och respekt.
Man kan säga att kritik betyder respekt och förtroende – men det måste faktiskt synas tydligare att det är respekt och förtroende som ligger i botten. Och kritiken måste formuleras så att den går fram.
Alla har ansvar.
Kan inte annat än hålla med. 🙂
Pingback: Konsten att ge och få kritik – del 3 « Jan "PiratJanne" Lindgren
Pingback: Det som betyder något « Tsim's Blogg
Pingback: Låt folk måla sina cykelskjul ifred! :) « Björn Odlund, pirat
Pingback: I’m Pollyanna, talk to me! « maloki
Pingback: Ung Pirat, en vital del av piratrörelsen! – Mab
Bra artikel!