Precis som Anna är jag för det mesta ganska så trött på att diskutera fildelning, mest för att jag har gjort det i… tja… åtta års tid och jag börjar bli trött på att höra mina egna argument. Och för att nån röst inom mig säger att om jag är trött på att höra argumenten så borde ju andra vara det också, men så är tydligen inte fallet eftersom fildelningen kommer upp på tapeten allt för ofta ändå. Och speciellt med den där missuppfattningen om att varje nedladdning är en utebliven försäljning (som Fredrik Strage skrev en bra krönika om för ett antal år sen…)

Så vad gör man då om man återigen hamnar i situationen där man diskuterar fildelning? Det bästa är så klart att göra som Anna föreslår och se till att man istället pratar om kostnaden för samhället att ”komma till rätta” med fildelningen. Helt enkelt börja prata om massövervakningen.

Men ibland går det av olika anledningar inte att styra in samtalet på det och för de tillfällena tänkte jag presentera lite siffror i den här bloggposten.

Det finns undersökning på undersökning på undersökning som visar att de som fildelar köper *MER* än de som inte fildelar. Min favorit är en av de senaste (och största) undersökningarna som genomfördes i USA och Tyskland och som visar att fildelare köper 30% mer musik än de som inte fildelar (i Tyskland var siffran flera gånger högre, men för få hade svarat för att det skulle vara statistiskt säkerställt). Undersökningen gjordes av Columbia University som alltså kommit fram till samma sak som Nederländerna (den undersökningen visade dessutom att fildelning var bra för den nederländska ekonomin), KTH, Harvard och stiftelsen .SE. Har för mig det finns fler undersökningar som visar detta, men hittade inte fler just nu.

Aha! Men då kommer mothugget – det där gäller ju ”bara” musik. Fast Karlstad Universitet gjorde under undersökning 2006 som visade att samma sak gäller där när det gäller att köpa film.

Men biograferna! Det är ingen som går på bio längre! Fel. Jag har bloggat om det för några år sen – det blev en studie i sex delar: del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6. Men jag tänkte ta och uppdatera en del siffror till 2014. Då blir det såhär när det gäller antalet *besök* på bio per år (fram till 1996 räknade man inte kalenderår därför konstiga siffror där och siffrorna från 2001 och framåt är hämtade härifrån http://www.sfi.se/statistik):

1989/90 – 17 032 130
1990/91 – 15 702 408
1991/92 – 15 721 486
1992/93 – 14 876 174
1993/94 – 16 612 579
1994/95 – 15 537 627
1995/96 – 15 214 883
1996 – 15 399 830
1997 – 15 209 926
1998 – 15 819 104
1999 – 15 982 223
2000 – 16 978 096
2001 – 18 100 563
2002 – 18 296 715
2003 – 18 172 169
2004 – 16 614 971
2005 – 14 615 286
2006 – 15 312 538
2007 – 14 919 659
2008 – 15 316 974
2009 – 17 395 769
2010 – 15 824 504
2011 – 16 419 457
2012 – 18 368 851
2013 – 16 542 183

Där kan man notera några intressanta saker:

1. 2012 var det bästa året sen slutet på 80-talet, vilket Svenska Filminstitutet själva säger
2. Biobesöken har sen slutet av 80-talet legat hyfsat stadigt per år. Det ändras en del år till år, men de ligger ändå och pendlar kring samma nivå. Något som SOM-institutet håller med om (titta på grafen på sid 62 i rapporten).
3. Detta trots att biljettpriserna stigit betydligt mycket mer än KPI.
4. 2001-2003 var nästan rekordår och både LotR och Harry Potter hade en viss påverkan de åren, men även utan dessa filmer så hade besöken gått upp den perioden.
5. Det är absolut för tidigt att säga, men det ser ut som att biobesöken har en långsam ökning sen 2008.
6. 2009 är ett utstickande år som folk lär säga beror på Ipred-lagen, men 2012 sticker iväg ännu mer och… eh… ja… om man inte ska ”skylla” det på datalagringsdirektivet så har jag ingen anledning. Men DLD handlade inte om fildelning så…

Två bilder för att visa min poäng:

Antal biobesök per år:

KPI-utveckling för biobiljetter (hittar inga bra siffror som är nutida, men dock den här artikeln):

Kom ihåg då att vi har haft fildelning sen innan 2000, även om man så klart inte direkt fildelade filmer på den tiden. Men vi vet att man kunde tanka film redan 2008 och som sagt, det är egentligen för lite data men man tycker sig kunna se en svagt uppåtgående tendens. Så uppenbarligen är folk fortfarande villiga att betala för att se film (och nej, jag tänker inte gå in på streamingsiffror för TV och film på diverse betalsiter).

Timbro tog 2008 fram en rapport (Kulturskymning inställd – obs att Timbros sida inte klarar https…) som berättar att från 2000 till 2008 så ökade kulturkonsumtionen i Sverige.

Göteborgs universitet gör varje år en konsumtionsrapport och den för 2013 sa att mellan åren 2002-2012 så är ”Fritid, underhållning och kultur” ett av de områden som har ökat allra mest – hela 57%. Samma område är även ett av de områden som har ökat mest sen 2011 – den här gången med 3,4%. Faktum är att vi numer lägger ungefär 11,3% av vår lön på just det området.

tl:dr – Folk som fildelar köper mer – både film och musik. Biobesöken har inte minskat sen vi började fildela utan 2012 var rekordår med siffror som inte setts sen slutet av 80-talet. Rapport från 2008 sa att under 2000-2008 la vi mer och mer på kultur för varje år.

Uppdatering: Fick en länk, av Emma,  till typ ALLA undersökningar om fildelning som gjorts.