Ända sen Annas nyhetsbrev igår där jag fick reda på att Christian Engström fyller 50 idag så har jag försökt komma ihåg när jag först träffade Christian (för det är sånt man brukar/ska minnas) och… eh… jag har ärligt talat ingen aning. Jag minns inte när jag först träffade honom.

Eftersom vi bägge två gick med i partiet ungefär samtidigt (det skilde väl några dagar) så gissar jag på att vi antingen träffades nån gång för att samla in fysiska namnunderskrifter (det var så jag först träffade Rick) eftersom de virtuella inte dög, eller så var det på uppstartsmötet för Stockholmsdistriktet där jag och en kollega valdes som ansvariga för distriktet.

Men jag kan som sagt var inte minnas när. Och… spelar det nån roll egentligen? Nu ska jag inte bli filosofisk i den här posten, men varför är det så viktigt med när och hur man först lärde känna nån? Är inte alla andra minnen man har av personen minst lika viktiga?

För jag har många minnen av Christian från de fyra år vi har känt varandra. När vi haft roligt, när vi har bråkat, när vi har gjort gemensam sak och bråkat med andra eller när vi bara suttit och snackat skit.

Jag hoppas du har en riktigt bra födelsedag trots att du är i dödsstjärnan idag, Christian och att du fortsätter göra ett bra jobb i parlamentet!

Grattis!