Få läsare på min blogg har väl missat att jag och Anna Troberg de senaste dagarna har varit inblandade i ett ”bråk” av bibliska proportioner som hade fått domedagen att se ut som pajkastning mellan två femåringar.
Det hela började med en liten lustig bild som togs av Leffelini när vi hade missat ett seminarium på grund av platsbrist och Anna var inte sen att utnyttja den till en rolig liten bloggpost.
Jag försökte göra nåt lustigt av det hela och ge igen inte bara en gång utan en gång till eftersom Anna uppenbarligen saknade den mentala kapaciteten att erkänna när hon är besegrad. 😉
Tyvärr verkar många ha missförstått det hela och trott att jag på allvar tagit illa vid. Jag kan lova att så inte är fallet.
Men det väcker en intressant tanke om hur svårt det ibland är med kommunikation när det sker online, nästan lika svårt som det verkar vara för vissa att sätta rätt rubrik på sina inlägg. 😉
Det pratas ofta om hur stor del av vår kommunikation som sker med kroppsspråket och med rösten och de här senaste bloggposterna visar med tydlighet hur mycket som kan gå förlorat när man kommunicerar online och inte använder sig av smilies.
Det här är redan idag ett problem och ett problem som lär växa allteftersom vi kommunicerar mer och mer online. Så frågan är – vad kan man göra åt det? Hur kan man komma till rätta med det? Speciellt så att utomstående kan känna av stämningen? Och slipper tro att jag och Anna står med varsin kniv mot den andres strupe. (Ja, Anna tvingar mig att skriva det här ;))
Smilies har jag redan nämnt, men finns det andra saker man kan göra?
Jag försökte att göra det på min första post genom att tagga den med både ”ppsåpa” och ”skämt” och dessutom sätta den i kategorin ”underhållande”, men trots detta så var det många som missförstod hela posten.
Nu är det här utbytet visserligen kanske ett lite extremt exempel, men det är inte ovanligt att folk missförstår varandra även AFK och nätet gör det hela mycket svårare att läsa av, trots att man faktiskt måste läsa det nån annan skrivit.
Personligen så tror jag att en enkel lösning är att folk frågar lite mer rakt ut, precis som flera läsare på min blogg har gjort. Är man orolig, fundersam eller inte helt säker på vad nån menar så är nog en av de bästa lösningarna att man frågar personen rakt ut.
Att även om det ibland är svårt att prata direkt med någon så tror jag att vi alla skulle tjäna på det.
Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om bråk, skämt, piratpartiet, kommunikation, missförstånd, humor
Jan "PiratJanne" Lindgren 
Garv!
Så här efteråt är det jag som känner mig lite fånig som inte fattade på en gång. Jag kommer osökt att tänka på det första jag fick lära mig när jag läste medie- och kommunikationsvetenskap: om det finns något i kommunikationen som kan gå fel så gör det det. Om det inte finns något som kan gå fel så gör det det ändå!
Mvh Sara
😀
Men nu var du ju knappast ensam om att ta det hela på allvar så det tycker jag inte du behöver göra. 🙂
Mmm… jag har fått lära mig liknande också. Och nu har jag fått lära mig det igen, tydligen. 😀
/Janne
Pingback: Nu får ni allt ta och skärpa er, ungar! « Min röst i cyberrymden
En tanke…
Man vill/kan/skall ju inte fylla sådana inlägg som du gjorde med smileys, då skulle hela effekten utebli och all humor falla lika platt som APB:s argument.
Så, en möjlighet är att då man skapat en dylik drapa, direkt kommentera den, typ ”Ja, detta var ett skämt.” Då skulle iaf de som är upprörda nog att kommentera det hela se det. (Det gäller framförallt de som har fler besökare på bloggen än de närmast sörjande, dvs folk som inte känner en.)
Såhär i efterhand inser jag att det var ytterst osannolikt att du fått tillfälle att prata med Beatrice Ask sådär. Det är bara det att jag ville tro på det, det hade ju varit så bra, liksom. Så det är klart jag blev lite besviken över att det bara var godmodigt skämtande mellan dig och Anna Troberg.
Tja… även om jag hade fått det tillfället så tror jag ju tyvärr inte att jag skulle ha haft minsta påverkan på hennes åsikter kring rättssäkerhet.
Hennes agerande den sista tiden gör det alldeles uppenbart att hon har bestämt sig för vad hon tycker om rättssäkerhet (att det är onödigt) och hon har inga som helst planer på att ändra uppfattning. Det märks ju på sättet som hon pudlade kring de lila kuverten…
Jag tycker det är fascinerande. Jag såg ask på Debatt igår, hon är en ypperlig retoriker så fort det inte har med Internet att göra…
Men, det blev i alla fall klart att hon skiter i orsakssammanhang och fokuserar allt på symptomen istället. Men bara för att andra skarpa människor i publiken tog upp det.
Säga vad man vill om Moderater, men de är ypperliga manipulatörer.
Eller, hon kanske är bra retoriker i övrigt med, det är nog snarare att man är lite insatt i sakfrågan som gör att man hör hur bisarrt det låter.
Det kanske man ska tänka på när man talar med folk på stan, vi har en tendens att tro att det räcker att citera hennes galna utspel så fattar folk själva. Men hon kanske inte låter så galen för de oinsatta.