Jan "PiratJanne" Lindgren

Söndagen den 18:e november

Under middagen dagen innan hade jag fått veta att väldigt många inte skulle delta på söndagen för att de skulle hem, vilket kändes skönt eftersom jag tyvärr var tvungen att åka hem ganska tidigt. Men eftersom så många skulle vara frånvarande innebar det att jag ändå inte missade mycket för att kunna hinna med mitt flyg hem.

Jag och Amelia passade på och gjorde sällskap till flygplatsen och fortsatte våra samtal från innan med prat om kultur och politik, men även mer om hur EU-parlamentet fungerar och olika strategier. Vi tog en lunch på flygplatsen innan jag lämnade henne för att ta mig till min gate och hamnade i säkerhetskontrollen från helvetet.

En metalldetektor för två band som scannar väskor där varje metalldetektor är så känslig att nästan alla får ta av sig skorna, vilket de så klart inte informerar om innebär att det tar djävulskt lång tid att komma igenom. Dessutom hade jag bara några dagar innan vrickat foten och att ta på och av min sko gjorde ont om man tog det långsamt, vilket inte direkt sker när man blir stressad vid en kontroll. Jag hade ont i foten länge efter den där farsen.

Lufthansa däremot var mycket bra, och så även Münchens flygplats. På flyget till München på 1½ var det mellanmål och gratis dricka om gällde, samma sak på flyget till Stockholm fast då var ”mellanmålet” en macka (med köttfärslimpa?!). På flygplatsen fanns det gratis kaffe och te lite varstans, bra affärer, gratis wifi (visserligen bara 30 minuter, men ändå) och bra matställen. Utöver det även stolar gjorda att sitta länge i men det som det var dåligt med var eluttag. Tack vare att en ung tjej satt och laddade sin mobil i ett så såg jag var de fanns och kunde sen upptäcka flera. Men sen upptäckte jag nåt ännu bättre! NapCabs!

Det är små bås med en säng, eluttag, usb-laddare, skrivbord, trådbundet nät och en skärm som man ska kunna titta på film på. Man betalar per timme och kan använda i massa timmar (men en minimikostnad på 2-3 timmar (timpriset varierar)). Helt underbar ide om man råkar ha alldeles för många timmar på en flygplats vid en mellanlandning.

Sammanfattningsvis gäller följande för helgen:

Konferensen  – 3 piratflaggor. Bra att träffa pirater från andra länder, se hur de gör och dela med sig av erfarenhet, men dålig framförhållning och dålig planering gjorde att helgen inte blev fult så effektiv som den hade kunnat vara.

Swiss – 4 piratflaggor. Bra service, gratis mellanmål

Lufthansa – 5 piratflaggor. Bra service, gratis mellanmål och mer service på flygplatsen

Zurich – 4 piratflaggor. Jättebra restaurang, ren och fin flygplats men lite för snobbiga affärer

München – 5 piratflaggor. Flera bra restauranger, ren och fin med extra bra stolar, enstaka eluttag och NapCabs

Rom – 1½ piratflagga. Skitig och ostädad flygplats. Värsta säkerhetskontrollen ever och hur affärerna var har jag ingen aning eftersom jag inte hann kolla i några.

Lördagen den 17:e november

På morgonen gick jag upp, käkade en snabb frukost och hann smita iväg och se Colosseum från utsidan (tekniskt sätt var jag inuti, men bara precis för sen såg jag den groteskt långa kön för att verkligen få komma in och vände bort). Efter lite mer snabb sightseeing runt Colosseum var det dags att bege sig till konferensen.

Jag var där i tid, vilket gjorde att jag var en av de första på plats. De andra droppade in under den närmaste timmen och schemat som sattes upp sprack redan på första punkten. Men när det väl satte igång en stund efter elva som var utsatt tid började mötet med en flygande start!

Det började med att Lower Saxony gav oss en förhandstitt på kampanjen som de skulle sätta igång med veckan efteråt och den var helt makalös! Inte ett dugg avundsjuk på att de kom på den först och hade råd att köra den (det är alltså kampanjen på http://ideenkopierer.de/start/ som jag pratar om).

Sen så satt vi och diskuterade samarbete mellan länder på olika sätt fram till valet 2014 med avbrott för lunch. Efter lunch fortsatte först samtalet om hur vi skulle samarbeta och en tidplan togs fram för hur det ser ut fram till valet, vilka viktiga tidpunkter som finns och vad som behövs göras.

Efter det diskuterades flera olika punkter, men mest hur European Citizens’ Initiative (ECI) fungerar, vad som krävs för att en sån ska bli godkänd (minst 1 miljon underskrifter från minst 7 länder och ett minimiantal av underskrifter i varje land baserat på hur många människor som bor i landet). Det var även en workshop på idéer för affischer och annat kampanjmaterial.

Mötet pågick ända fram till middagen som var klockan nio på kvällen även om det efter klockan sex delades upp i mindre grupper som hade sitt egen fokus.

Middagen var väldigt trevlig och var klar runt ett nån gång. Några skulle hem till sina boenden, några skulle ut och dansa men jag och Amelia valde att slå följe med två stycken kroatiska pirater för att sätta oss ner och prata lite. Det hela slutade med att vi pratade politik, geografi, historia, kultur och religion fram till småtimmarna och fick en stund sällskap av en kanadensare och en amerikan (även om de inte var piratpartister) innan vi sa hejdå och avslutade kvällen.

I mitten av november var jag på PP-konferens i Rom och skrev ihop en liten text om min upplevelse. Den har delats upp i tre poster (en för varje dag) och publiceras nu här på min blogg.

Fredagen den 16:e november

När Anna kom och sa att hon ville skicka mig på internationell konferens så var jag inte sen att tacka ja. Det är alltid kul att träffa andra pirater och även om det har blivit en del internationella sammankomster de senaste åren så har jag aldrig kommit iväg på nåt sånt.

Det är nämligen så mycket som händer just nu och den internationella konferensen krockade med PolKon och för att kunna vara med på så mycket som möjligt är vi helt enkelt tvungna att dela upp oss, vilket ledde till att hon åkte på PolKon och jag till Rom.

I mitt försök att hitta så billigt flyg som möjligt på den korta tid som fanns så blev det ett flyg med drygt två timmars mellanlandning i Zürich i Schweiz. Nåt som kanske inte låter optimalt, men det var inte mig emot. Speciellt inte efter att jag hade hittat affärsområdet och restaurangen Marché!

Affärerna gav jag inte så mycket för, men det var dags för middag när jag landade och Marché. Wow! En snabbmatsrestaurang med ett otroligt utbud och det mesta verkade bestå av färska varor. Mycket lagades till efter beställning, men även det som inte lagades till efter beställning var väldigt färskt. De hade en salladsbar, pizzeria, mackavdelning, grill (med korv, fisk m.m.), soppa, olika färskpressade juicer, vinbar, teavdelning och säkert saker jag har glömt bort.

Trots det så fick BK som låg vägg i vägg (eller snarare utrymme i utrymme eftersom det inte fanns nån vägg som stoppade folk från att gå mellan de två restaurangerna) massvis med folk. Inte så att Marché hade ont om kunder, men när jag satt där och åt min nystekta rösti med en mangosmoothie till dricka och en mangomascarpone till efterrätt så kunde jag inte låta bli att undra varför så många hellre valde BK… det har jag fortfarande inte riktigt greppat.

Oh! Jag vill passa på och ge Swiss Air beröm. Det var sköna stolar (gott om benutrymme, fast fickan där man skulle lägga saker var lite liten) och trots att flygningen till Zurich bara var på drygt två timmar och att jag åkte på en jättebillig biljett så bjöd de både på mellanmål och dricka till. Plus en bit Schweizisk choklad. Även på flyget till Rom (om bara var en timme) bjöds det på mellanmål, dricka och choklad.

På flygplatsen vid gaten där jag skulle flyga till Rom hade Sony dessutom placerat en station för att ladda mobiler i. Tyvärr bara plats för sex mobiler åt gången, men ändå en väldigt bra ide.

Jag hade knappt hunnit till hotellet och checkat in förrän vår EU-parlamentariker på plats, Amelia, hade tagit sig från sitt hotell till mitt för att möta upp mig och prata lite om konferensen. Så vi hittade ett litet kafé där vi satt i några timmar och pratade om konferensen och vad vi förväntade oss och hur vi trodde den skulle bli över en flaska vin. Eftersom vi inte hade haft en sån chans att prata på alldeles för länge så passade vi även på att prata lite om livet, universum och allt innan vi sa hejdå och förberedde oss på lördagen.

För några dagar sen gick några moderata herrar ut och berättade att datalagringsdirektivet och skärpningen av Lagen om elektronisk information (LEK) var jättebra för det skulle hjälpa polisen att komma till rätta med mobbing i skolorna.

Anna Troberg svarade med att poängtera att mobbing är ett i grunden socialt problem som inte löses genom att återigen ta inspiration från en tysk hårdporrfilm (”Hårdare, hårdare!”) och tillkalla  poliser med batonger (vilket så klart tilltalar alla batong-liberaler där ute), utan att det är bättre att lösa det med sociala medel istället.

Nånstans här så måste Karl Sigfrid haft otur när han tänkte, för han bloggade och anklagade Anna, och även PP, för att tycka att eftersom vi hade en annan approach till mobbing så tyckte vi inte det var en allvarlig fråga och att vi dessutom slirade med sanningen. Ett argument som Anna pulveriserade på sin blogg när hon svarade på Karls påståenden.

Det känns lite trist att behöva göra det här, men… jag känner att jag här behöver ta upp en viktig poäng som inspirerades av två tweets från Joshen:

”Innan politiker försöker sig på att lösa problemet med mobbning bland barn tycker jag de ska ta en titt på sig själva.”

och

”Människor som själva tillämpar grupptryck, utfrysning och dylikt ska tala om för barn att mobbning är fel? Lycka till med det.”

Jag kan nämligen inte utläsa nåt annat av Karls bloggpost än att han anser att polisen ska utreda mobbing. Jag håller inte med honom om detta, utan anser att mobbing över lag kan kommas till rätta utan att blanda in polisen. Ibland kan det behövas, men det ska inte vara standard.

Men om vi nu köper hans premiss och att mobbing är ett brott precis som andra och som sådant ska utredas av polisen så har jag en fråga till inte bara Karl Sigfrid utan till alla andra moderater:

När kommer polisen och arresterar Fredrik Reinfeldt för mobbing? Eller i alla fall sätta igång en utredning?

När FRA var på väg till omröstning så hade just Karl Sigfrid meddelat att han tänkte rösta mot moderaternas partilinje och rösta nej till FRA. Under ett möte där den moderata riksdagsgruppen samlades och där det enligt rapporter ska ha varit lynchstämning mot just Karl så ska Fredrik bland annat ha sagt följande för att få Karl att rösta ja:

”Vi har en i gruppen som pekar finger åt en moderat statsminister.”
”Ska skottet komma inifrån? Ska någon skjuta mot en moderat statsminister?”
”Du är den svaga länken i alliansen, Karl.”

Källa till citaten:

Jag vet inte hur det är för er andra, men för mig är det här uppenbar och solklar mobbing. Så? När kommer polisens ingripande?

Pingat på Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om mobbing, DLD, LEK, piratpartiet, moderaterna, FRA, Fredrik Reinfeldt